Förra året utsågs Uppsala kommun till årets globala klimathuvudstad. Det var Världsnaturfonden som gav Uppsala den välförtjänta utmärkelsen, i konkurrens med en rad andra städer på klotet. Uppsala kommun hade jobbat hårt med en rad åtgärder för att nå dithän. Minskning av fossil energianvändning i fjärrvärmenätet och en övergång från fossilt bränsle till biobränsle i kollektivtrafiken är några åtgärder som tillsammans med det så kallade Klimatprotokollet har gjort Uppsala till en klimatsmart kommun.
Kommunens fortsatta klimatarbete går ut på att engagera så många aktörer som möjligt i kommunen. Den kommunala verksamheten hålls i strama miljömässiga tyglar och varje del drar sitt strå till stacken.
Men det är fortfarande en bra bit kvar till målen, ett fossilfritt och klimatpositivt Uppsala. Samtidigt som mängden utsläpp minskat på vissa områden, ligger andra i princip still, eller till och med ökar. Utsläppen från Uppsalabornas flygresor ökar, till exempel, trots att flygskam påbjuds resenärerna till Thailand och andra avlägset belägna resmål.
Privatbilismen, som inte minskar, beläggs däremot inte med någon skam. Kanske beror det på att många bilägare i Uppsala anser sig beroende av bil. En trebarnsfamilj på väg till en fotbollscup drar sig begripligt nog för att ta bussen med ungar och fotbollsgrejor – om man äger en bil. En annan familj väljer bilen för transport till förskola, skola och jobb.
Även inom en del kommunala verksamheter är det begripligt om man föredrar bil framför kollektivtrafik. Hemtjänst i ytterområdena, till exempel, med brukare på stora ytor att ta hand om, tar nog helst bilen för att hinna med i stället för buss som inte går tillräckligt ofta. Skamligt, är inte detta.
Problemet är helt enkelt att kollektivtrafiken inte är tillräckligt utbyggd för att de flesta ska välja bussen eller tåget. Uppsala kommun är rikets fjärde i storlek men därför inte någon storstad. Den dag kommunen har 350 000 invånare finns det kanske tillräckligt underlag för en kraftigt minskad biltrafik, men där är vi ännu inte.
Det betyder att vi förmodligen under överskådlig framtid måste finna oss i att ha en hopplös trafiksituation under ett avsevärt antal timmar om dagen och på ett stort antal platser i staden – om inte den Uppsalabo som inte måste ta bilen till jobbet väljer miljövänligare transportmedel.
Ett annat alternativ är förstås att staden korkar igen så pass att det går fortare att åka kollektivt, men någon självklar lösning på problemet går inte att se