Sverige leder i klimatfrågan

7 september 2010 00:00

Det är inte svårt för en opposition att hitta siffror som tyder på att Sverige ”halkat efter” under den sittande regeringen. Vare sig det gäller skolbetyg, vårdköer eller annat går det alltid att hitta någon mätning från någon organisation och sedan ropa ”se här, från 15:e till 20:e plats, vi halkar efter”. Detta gäller oavsett färg på regeringen.

Miljöpartiet påstår nu att Sverige halkat efter i klimatpolitiken. Och det ordentligt. Det har varit fyra förlorade år och vi kommer att nå EU:s utsläppsmål först 2205 om Alliansen får fortsätta. Vi är nu nere på samma nivå som Kazakstan i klimatarbetet, medan regeringen bara fortsätter att säga nej till alla klimatförslag som de rödgröna erbjuder.

Regeringen svarar förstås att MP:s utspel är bluff och båg, att Sverige ligger etta och inget annat, möjligen tvåa i någon mätning. Valet närmar sig och några mellanlägen finns inte. Det är bäst eller sämst som gäller.

För ett år sedan var Sverige EU:s ordförandeland. Tre månader återstod till det stora klimatmötet i Köpenhamn, som sågs som avgörande för framtiden. Sverige hade att leda 27 länder fram till en överenskommelse om utsläppsminskningar som skulle bli en av tre hörnpelare för ett nytt globalt klimatavtal. De andra två skulle USA och Kina stå för.

Nu i efterhand vet vi att ingenting hade kunnat få Kina att gå med på villkor som innebar minskade utsläpp. Klimatmötet blev därför ett misslyckande. Men EU-länderna lyckades med sin del. Redan i slutet av oktober fanns en överenskommelse. EU:s mål satte press på USA och Barack Obama följde snart efter med ett konkret åtagande. Kina gjorde dock inte tillräckligt för USA. Detta, och oenighet om hanteringen av u-länderna, välte hela processen vid mötet.

Utsläpp är globala och kräver globala politiska åtgärder. Frågan är hur Miljöpartiet hade lyckats i regeringens situation? Hade det ens blivit en överenskommelse i EU? Med hätska utspel kommer man ingen vart och MP agerar mer som en lobbyorganisation. Sådana behövs också, men i förhandlingar krävs dessutom tålamod och diplomati.

Vad skiljer då i klimatpolitiken mellan regeringen och oppositionen? Bensinskatt, kilometerskatt, klimatavdrag och klimatbonus är konkreta förslag i den rödgröna plattformen. Järnvägsnätet och kollektivtrafiken ska byggas ut kraftigt under 2010-talet, skriver man. Alliansregeringen ser ökade klimatinvesteringar, i Sverige och utomlands, premier på miljöbilar, bibehållen kärnkraft samt förnybara bränslen som vägen mot minskade utsläpp.

Sverige är på väg mot målet, 40 procents minskning av utsläppen till 2020, men än viktigare är att EU nu höjt sin ambition till 30 procent. Hur hade processen i EU påverkats om Sverige haft en miljöminister som i grunden är skeptisk till unionen? Det är en relevant fråga att ställa.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!