Att förskollärare som möter dessa barn har tillräckligt goda svenskkunskaper är därför grundläggande. I Läroplanen för förskolan, Lpfö 18, slås det dessutom fast att ”förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera barnens språkutveckling i svenska” och ”barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter. Därigenom läggs grunden till att barnen på sikt tillägnar sig de kunskaper som alla i samhället behöver”.
Trots att läroplanen är så tydlig och behovet av att förskolan öppnar en dörr in till det svenska samhället för barn som lever i utanförskapsområden är stort, anställs i många kommuner förskolepersonal som knappt behärskar svenska språket.
I en artikel i Dagens Nyheter 23 september berättas om en förskola i Tensta i Stockholm där svenskkunskaperna är oacceptabelt låga, inte bara hos barnskötarna utan även hos förskollärarna. En mamma som själv har utländsk bakgrund och arbetar som barnskötare säger till tidningen att ”jag har jobbat med flera utbildade förskollärare som är sämre på svenska än jag. Det är en känslig fråga, och jag vet inte varför det blivit så”.
Att kommuner ibland när det är svårt att få ta på personal tvingas anställa barnskötare som är duktiga men som språkligt inte befinner sig på en nivå som egentligen är för låg är en sak. Barnskötare är en utbildning på gymnasienivå där det huvudsakliga fokuset är omvårdnad.
Men att förskollärare, utbildade på svenska universitet och ansvariga för förskolans läroplan följs inte har tillräckliga språkkunskaper är något annat, helt oacceptabelt. Personer i ett legitimationsyrke med uppgift att se till att alla barn får den utbildning de har rätt till måste kunna tala, skriva, och läsa svenska utan några som helst problem. Hur har dessa personer ens släppts igenom utbildningen?
Flera partier har varit ute och krävt förskoletvång för alla barn eller obligatorisk förskola för barn till nyanlända från tre års ålder. Detta för att stärka språkutvecklingen i svenska hos barn med ett annat modersmål. Så länge man inte ens kan garanteras att landets förskollärare kan tala svenska är det ett slag i luften.
Om politikerna på riktigt vill stötta alla barns rätt till en god språkutveckling i förskolan vore ett första steg att se över förskollärarutbildningen och ställa krav på att alla som får förskollärarlegitimation har goda kunskaper i det ämne stora delar av deras profession vilar på.