Datalagringsdirektivet får inte införas utan spärrar

29 oktober 2010 17:34

Ungefär var femte år, lagom till Europaparlamentsvalet, brukar partiernas EU-politiker klaga över hur litet intresset för EU är bland medierna och folket. Men nog måste partiledningarna vara rätt nöjda över situationen också. Det gör ju arbetet med att implementera EU-direktiv så mycket enklare.

Snart införs det så kallade datalagringsdirektivet i svensk lagstiftning. Och om fler insåg vad det innebär skulle nog protesterna nå utanför de hängivna nätaktivisternas led. När direktivet blir verklighet kommer data om alla svenskars samtliga telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, e-postmeddelanden och internetuppkopplingar att sparas i minst sex månader av operatörerna. Informationen kommer att kunna säga med vem man talade, när och var man befann sig när det skedde.

Uppgifterna är tänkta att kunna användas vid brottsutredningar och som alltid är balansgången mellan värnande av den personliga integriteten och en effektiv brottsbekämpning svår. Datalagringsdirektivet befinner sig farligt nära att tippa över åt fel håll. Om de förslag som läggs fram i den i veckan läckta promemorian från justitiedepartementet blir verklighet, kommer lagstiftningen definitivt att ha gått för långt.

Redan i dag är det möjligt för polis att avlyssna teletrafik utan domstolsprövning, men det förutsätter att ”det är fråga om brott för vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år”. Bara vid misstanke om grova brott ska det alltså vara tillåtet att inkräkta på den privata sfären.

Men när datalagringsdirektivet införlivas i svensk lagstiftning vill justitiedepartementet inte veta av någon sådan begränsning: Inhämtning föreslås bli möjlig för alla brott, det vill säga kravet på att fängelse ska vara föreskrivet för brottet och att det enligt myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter utgår. Avsikten är att lättare komma åt brott som illegal fildelning och sexuellt ofredande, där straffen inte är tillräckligt långa för att avlyssning i dag ska vara möjlig.

Problemet är bara att dessa särskilda brott inte lyfts ut som undantag från den tidigare regeln. I stället plockas alla spärrar bort. Risken är överhängande att mängder med information om våra privatliv lämnas ut till andras beskådan.

Med tanke på regeringens redan rätt skamfilade rykte i integritetsfrågor, borde promemorian för det första aldrig ha författats, för det andra inte lyfts fram som regeringens hållning. Det senare har inte skett formellt, men kommentarerna från justitieutskottets vice ordförande Johan Linander (C) är inte hoppingivande. Hans kommentarer till promemorian är försiktigt positiva. Han lyfter fram brottsbekämpningen, men glömmer de negativa konsekvenserna.

Om regeringen alls har något intresse av att visa att man faktiskt förstår problemen med en ständigt mer kringskuren personlig integritet, finns egentligen bara en lösning: promemorian måste förpassas till papperskorgen. Beatrice Ask måste ta bladet för munnen och förklara att Johan Linanders åsikter inte är regeringens.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!