Så går världen under... strax

UNT stämde träff med undergångsexperten Jerry Määttä för att diskutera apokalypsen, apropå att världens undergång spåtts ske i dagarna.

20 december 2012 08:15

Litteraturvetaren Jerry Määttä forskar om undergångsberättelser i populärkulturen vid litteraturvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet. Han menar att berättelser om världens undergång är en väldigt brittisk genre.
- Det var britterna som utvecklade undergångsberättelsen innan amerikanerna tog över och gjorde sin egen genre av den. I de brittiska undergångsberättelserna är det väldigt ofta väderkatastrofer, det blåser och blir översvämningar. I de amerikanska är det virus och kärnvapen, det handlar om människans ansvar, om hybris och nemesis. I de brittiska beror katastrofen snarare på omständigheterna, vilket har att göra med att man bor på en oskyddad ö som har varit utsatt för invasionsförsök.

Under tre år ska Jerry Määttä studera undergångsvisioner i brittisk och amerikansk film och litteratur från 1950 till i dag. Årtalet är valt med avsikt:
- Det var då vi blev ansvariga för vår planet, med kärnvapnen och kapprustningen. Plötsligt blev hotet om jordens undergång allvar på ett annat sätt.
- Det jag är intresserad av är apokalypsens retorik och ideologi, fortsätter han. Vilket samhälle bygger de överlevande upp, hur skildras det som ofta kallas för människans sanna natur? Där blir det ofta väldigt politiskt laddat. Världens undergång-berättelserna är inte bara eskapistiska, de är också det sätt på vilket vi i dag kan diskutera alternativa samhällen och leka med olika ideologier och mikrosamhällen. När Star Trek började sändas på tv i USA på 60-talet kunde man till exempel ta upp rasfrågan på ett helt annat sätt än i mainstreamkulturen. Den första kyssen på amerikansk tv mellan en svart och en vit skådespelare var mellan Uhura och Kapten Kirk i Star Trek 1968.

Hur har det vi är rädda för förändrats sedan 50-talet?
– Förenklat kan man säga att det är kärnvapnen som är det stora hotet på 50-talet medan hoten mot vårt samhälle har blivit mer diffusa och abstrakta.
Det är förklaringen till varför vi är så förtjusta i zombier, tror han.
– Vad kunde vara mer konkret än zombies? Det är ruttet kött som kommer för att bita en i baken. Jag tror att zombieapokalypsen hänger väldigt starkt samman med den ekonomiska krisen, som är extremt svår att överblicka, och med klimatkatastrofen som smyger sig på. Det är ett sätt att agera ut de här rädslorna för omfattande förändringar, det är därför vi njuter av att se världen gå under i zombieapokalypser.

Det är förstås frestande att använda populärkulturen på det här sättet, som en genväg till de rädslor och outtalade idéer som ligger i tiden. För egen del har jag undrat om inte vampyrvågen har varit ett sätt att bearbeta det faktum att vi håller på att få en ny aristokrati. De rika blir allt rikare, sluter sig i en egen, oåtkomlig värld. Om zombies och varulvar representerar hotet från pöbeln är vampyren aristokrat – grym och lockande. Vilka fallgropar ska man passa sig för när man tolkar populärkultur, frågar jag.
– Om man inte är insatt i den genre man sysslar med är det väldigt lätt att man övertolkar, man tror att läsarna slukar varenda sak som finns i böckerna. De flesta läsare och tv-tittare är kritiskt tänkande varelser och har en ganska sund skepsis.

På science fiction- och fantasykongressen Kontrast i Uppsala sade du att undergångsfilmerna lockar oss så starkt på grund av en utbredd känsla av meningslöshet. Ska jorden gå under försvinner meningslösheten ur huvudpersonernas liv och ersätts av dramatik. Är den här meningslösheten en modern känsla?
– I någon mån tror jag att den har att göra med sekulariseringen. Jag har stött på hypotesen att Hunger games och andra postapokalyptiska berättelser är så populära bland ungdomar i dag för att det är den genre som bäst reflekterar hur de mår. De lever i en postapokalyptisk vardag, känslomässigt, för dem är det en kamp på liv och död om lojaliteter, om gillande, om att skapa en mening i tillvaron. De lever egentligen i den värld som skildras i Mad Max eller Hunger games.

Men i så fall, om det har att göra med sekulariseringen – vilka andra saker kommer vi att oroa oss för i framtiden? Det ser ju ut som om vårt samhälle håller på att bli mindre sekulärt.
– Är det så? Det jag tycker mig märka är att det finns mer övernaturligheter inom den här genren i dag än det fanns på 50-talet. Fantasy och skräck har blivit mycket större om man tittar på de senaste 60 åren, så visst kan man tänka sig att det blir mer övernaturligheter i framtiden. Men det är svårt att förutsäga för det kan också komma en backlash ganska fort.

Jerry Määttä rekommenderar tre undergångsskildringar

John Wyndham, Triffidernas uppror. Större delen av mänskligheten har blivit blind, samhället har fallit sönder. Triffiderna, ondskefulla köttätande växter som kan förflytta sig, utnyttjar situationen. Wyndhams roman från 1951 har stått förebild för många zombiefilmer, från George Romeros Night of the living dead (1968) till tv-serien The walking dead.

28 dagar senare - Danny Boyles film om ett London efter viruskatastrofen.

Vägen - Cormac McCarthys roman om en man och hans son i ett postapokalyptiskt USA.

Med 2012-fenomen avses de pseudovetenskapliga föreställningar, byggda på slutdatumet i mayakalenderns så kallade Långa räkning, som menar att stora katastrofer eller rent av världens undergång kommer att inträffa i december 2012. Exakt vilket datum råder det dock delade meningar om. En del säger 23 december, andra hävdar 21 december. Det finns dock ingen vetenskaplig grund för dessa föreställningar, utan de grundar sig mest av allt i vidskepelse.

Ett antal filmer har gjorts om fenomenet, bland annat Roland Emmerichs 2012,2012 - Doomsday och 2012 Ice Age.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!