Men Martin Ekström, som är artistansvarig på Missionskyrkan, där stödgalan hålls, drömmer om en ännu större gala i framtiden.
– Vi är förstås jätteglada att Mikael Wiehe spelar. Det är inte så många stora artister i landet som ställer upp på sådana här saker ideellt, säger Martin Ekström.
På de två tidigare galorna för Ship to Gaza i Uppsala har lokala artister som Moa Killander och Labyrint spelat. Nu tas insamlingen till en ny nivå när lokala akter som Ida Wiklund, Brandemark/de Verdier/Skagegård och Amer Sarsour delar scen med vänstermusikveteranen Mikael Wiehe, men Martin Ekström siktar ännu högre.
– Just nu känns det stort, men i framtiden tänker jag jobba för att galan ska bli ännu större, med flera stora namn, i bästa fall till och med internationella, säger han.
Överskottet från galan går oavkortat till Ship to Gaza, en förening som arbetar med att samla ihop pengar till att utrusta, bemanna och segla fartyg med förnödenheter till folket på Gazaremsan, som är utsatta för en blockad av Israel.
I maj 2010 fick Ship to Gaza mycket uppmärksamhet när några av föreningens båtar bordades av Israelisk militär och nio personer dödades. Ship to Gaza har ifrågasatts av kritiker som menar att aktivisterna går i den terrorstämplade organisationen Hamas ledband och att aktionerna är onödigt provocerande mot den israeliska staten.
Martin Ekströms engagemang i föreningen startade för två år sedan när han såg bilder från konflikten på nyheterna och såg att barn och kvinnor behandlades illa av israeliska soldater. Han är sedan tidigare engagerad i Amnesty.
– När jag såg det kände jag att jag behövde göra något. Palestina har ju också blivit en slags symbol för brott mot de mänskliga rättigheterna, säger han.
Av kvällens artister har några politiska budskap och andra inte. Alla förutsätts åtminstone ha läst på om Ship to Gaza så att de vet vad de spelar för och uttrycka på något sätt under kvällen. Förutom att arrangera galan är Martin Ekström också en av artisterna och har skrivit ett par låtar om konflikten. Musiken påminner enligt honom själv stilmässigt om Mikael Wiehe, fast den är lite ösigare och inte lika tydligt politisk.
– Jag spelar sist så det är bara att hoppas att någon orkar vara kvar och lyssna på mig, säger han.