Det finns många likheter mellan Sverige och den amerikanska delstaten Idaho där Eilen Jewell är född och uppvuxen. Glesbefolkat, bergigt och kargt. Ett landskap och ett klimat som den Uppsalaaktuella artisten är övertygad om har format henne som artist.
– Om man växer upp med en sådan natur omkring sig lär man sig tycka om det enkla och tomma. Det kan man definitivt höra i min musik där det finns mycket mellanrum och ytor. Jag har aldrig tyckt om musik som är fullproppad med noter och instrument. Jag gillar enkelheten.
Naturligheten är också något som gärna kommer på tal när man pratar om Eilen Jewell. Det är svårt att tänka sig en mer okonstlad artist på scen och skiva. Själv känner hon sig dock långt ifrån bekväm som artist.
Hon berättar om mardrömslika offentliga pianouppvisningar som var obligatoriska när hon var sju år och tog pianolektioner. Första året fick hon panik, glömde bort allt och avbröt mitt i konserten.
– Att jag ändå valde att bli artist är ganska märkligt. Måste nästa komma av att jag är något slags självplågare, säger hon.
Pianouppvisningarna kunde hon aldrig njuta av, men förhållandet till scenerna och musiken blev bättre. I 14-årsåldern grävde hon fram pappans skivsamling i garaget och lyssnade som besatt. Det var främst gamla country- och bluesskivor från 50-talet, som Hank Williams och Howlin’ Wolf.
– Jag har alltid lyssnat på gammal musik. När kompisar lyssnade på den häftigaste popmusiken på 80-talet satte jag hellre på artister som Buddy Holly och Elvis Presley.
I de tidigare tonåren upptäckte hon också Bob Dylans tidiga skivor, fick sin första gitarr och bestämde sig för vad hon ville göra.
Men det känns fortfarande, efter fem album, långa turnéer och världsomfattande kritikerhyllningar lite osäkert.
– När man ser vissa artister känns det självklart att de är födda till att göra just det de gör. För mig känns det inte så. Jag funderar fortfarande över vad det egentligen är meningen att jag ska göra med mitt liv. Sedan kanske jag kommer fram till att det är det här, men jag vet inte säkert än.
Kring de följande två veckorna råder i alla fall ingen tvekan. Då är det en omfattande Sverigeturné som gäller och på fredag återser hon ett av sina favoritspelställen.
– Vi har fått ett fantastiskt mottagande på Katalin de båda tidigare gångerna. De som jobbar där är fantastiska och publiken entusiastisk och intresserad av musiken vilket man uppskattar som artist. Jag hoppas att många kommer dit och säger hej.