POP. Enligt de sparsamma beskrivningarna av bandet verkar det har gått till ungefär så här: Ett gäng avslappnade konstnärer och musiker med förkärlek för melodiös indiepop med har gått samman och gjort precis den musik de själva vill lyssna på. Det är lätt att tänka sig att resultatet lätt skulle bli jobbigt krystat och tokroligt.
Det blev det bara delvis. Mest blev det euforisk och melankolisk popmusik, som visserligen är yvig och lite nonchalant men ofta vrider sig ur indiekonventionernas lite slarviga grepp och utmynnar i popstunder som är omöjliga att värja sig emot. Som i förra årets sensationssingel Vart jag mig i världen vänder och Mörkt kallt ljus.