De flesta av USA:s skådespelande rappare har först gjort sig ett namn inom hiphop för att sedan slå sig in i filmbranschen. För den Ordspraksaktuella rapparen, poeten och skådespelaren Saul Williams gick allt i motsatt riktning.
Han hade läst Shakespeare tidigare, men det var när han analyserade texterna för att använda dem i olika uppsättningar som han blev verkligt fångad. Egentligen inte av berättelserna i sig utan av språket.
- Det var hur Shakespeare kunde skriva en formulering som betydde tre olika saker på samma gång som intresserade mig och fick mig att börja skriva poesi. Det är den där kommunikationsaspekten som får igång mig. Jag intresserar mig till exempel för hur politiker pratar för att påverka folk och hur jurister vänder och vrider på språket för att hitta språkliga luckor som kan fria eller fälla en klient.
Med poesin kom poesiuppläsningarna på den livliga slampoesiscenen på New Yorks kaféer i början av 90-talet där Saul Williams kombination av språkkänsla och skådespelarkunskaper snabbt gav utdelning och han blev en förgrundsfigur. Från poesin letade han sig vidare till rap och gav ut sitt debutalbum Amnethyst rock star 2001, vilket följts av en rad banbrytande album. Fast egentligen handlade det snarare om en tillbakagång till hiphopen. Uppvuxen i New York på 80-talet var hiphopen ständigt närvarande.
- Jag rappade när jag var tonåring, men jag hade aldrig något skivkontrakt eller så. Slutade när jag var 17 och satsade på skådespeleriet, för att sedan börja skriva poesi vid 23 och via den komma tillbaka till hiphopen igen.
Han berättar också att intresset för språk för honom förmodligen sprungit ur en kombination av bibelstudier (pappan var präst) och hiphop.
- I hiphopens begynnelse var det många som hävdade att hiphop inte var musik. Det var ju bara prat över beats och det mest naturliga sättet att försvara den på var att säga att hiphop är en form av poesi, vilket den ju också är.
Att benämna Saul Williams som hiphop rakt av är dock en kraftig förenkling. Albumen är en förkrossande effektiv mix av hiphopbeats, blues, rock, rap, poesi som är svår att sätta någon egentlig etikett på. Williams själv vill helst inte ens veta vad han jobbar med för tillfället.
- För mig funkar det bäst att bara jobba på med musik och text utan att vara klar över vad det är för slags projekt, åtminstone inte i början. Jag tycker om att låta arbetet styra mig dit jag ska. Jag skriver i cykler. Ibland kan det gå månader då jag inte skriver alls och ibland skriver jag bara i några månader, men jag vet sällan vad jag ska använda det jag skriver till.
Parallellt med poesi- och musikkarriären har också skådespelandet fått sin del av Saul Williams kreativa kraft. Han har bland annat synts i filmer som Slam, K-Pax och Lackawanna Blues. Tre karriärer som ibland smälter samman och definitivt tangerar varandra. Alla går i slutändan ut på att agera inför andra människor. På en scen, på bioduken eller på en skivinspelning. För Saul Williams är scenpoesin det naturliga tillståndet.
- I mötet med publiken får texten liv.