Jungle Brothers gick i bräschen för såväl jazzhiphop som hiphop med housebeats men aldrig fick det där riktiga genombrottet. I kväll, tisdag, spelar de på Katalin i Uppsala.
Med facit i hand kan man slå fast att det nog var Jungle Brothers svårighet att bestämma sig som gjorde att genombrottet aldrig kom. Lyssnar man på ett urval av bandets 80-talsmusik är det lätt att bli förvirrad. I singeln I’ll house you gjorde de en av de första hiphoplåtarna med houseproduktion. I andra låtar blandade de in jazz- och soulsamplingar och skapade början på jazzhiphopen.
Lägg till en musik som blandar rena partylåtar med old school-skrytrap och smarta texter om afroamerikaners kamp för en bättre tillvaro och du har en pr-persons mardröm. Omöjligt att klassificera och omöjligt att sälja. Det var också något som både Jungle Brothers själva och deras skivbolag snart fick erfara. Både debutalbumet Strait out of the jungle och uppföljaren Done by the forces of nature möttes av lyriska recensioner, men floppade försäljningsmässigt.
Mönstret känns igen. Nyskapare följer sin varje nyck, blir svårdefinierade och glöms bort tills de i bästa fall återupptäcks och hyllas långt senare. Envishet brukar också vara ett karaktärsdrag och Jungle Brothers är inget undantag. I stället för att hitta en nisch och köra på den har de fram tills nu fortsatt att blanda klassik hiphop med dansproduktioner och medvetna texter med videos där de spanar in lättklädda brudar. De är fortfarande strategiskt hopplösa, gränslösa, språkbegåvade Jungle Brothers.