Musiken finns i generna

– Jag tror att vi funderade lite i banorna av vanliga jobb allihop, men det var svårt att hitta någon rimlig anledning att stå emot att bli musiker. För mig var det en sommar när jag spelade fyra veckor med pappa på ett after beach-ställe på Öland som blev avgörande. När jag kom hem hade de flesta av mina klasskompisar haft tråkiga jobb och tjänat lite pengar, medan jag hade haft jättekul och tjänat bra, säger Sunniva Bondesson.

Är det lika lätt nu som du tänkte dig?
– Det skulle jag nog säga. Visst kan det vara en jobbig process att göra musik, men att få resa runt och spela för nya människor hela tiden är ju fantastiskt. Sedan hade vi inte några konstiga föreställningar om hur det skulle bli eftersom vi är uppvuxna med pappa som är musiker och har varit med och sett hur det går till ända sedan vi var små.

Systrarna Sunniva, Greta och Stella Bondesson blev kända för den svenska allmänheten när de slog igenom med bandet Slaptones, där deras pappa Jan-Åke speladetrummor 2003.

Efter två album hoppade pappan av bandet och systrarna startade Baskery.

Nystarten innebar ett rockigare och råare sound som musikskribenter världen över gett mängder av mer eller mindre träffande epitet.
– Värst är när musiken kallas popcountry. Det får mig att tänka på Alan Jackson, Shania Twain, Country Music Awards och glittriga kläder, allt som ger rysningar.
Vi brukar själva kalla det för banjopunk, punk mest för att det kontrasterar mot den snälla musiken man brukar förknippa banjo med. Någon har kallat det för distad americana också, det är ganska bra, säger Sunniva Bondesson.

På Baskerys hemsida står det att de tre systrarna varken gör musik för att uppfylla någon dröm eller att bli kända.

När jag frågar varför de gör musik blir svaret trevande.

Det finns en drivkraft som är svår att förklara, men leder dem rätt.
– Vi vet att det vi gör är rätt, det märker vi. Samtidigt är ju musiken en del av vardagen och vårt leverbröd och även om det låter lite tråkigt så tror jag att det är bättre så än att man inbillar sig en massa saker och drömmer om hur det ska bli när det stora genombrottet kommer för att sedan bli besvikna.

Då är det bättre att ha en mer realistisk bild av vad det är att syssla med musik.

Den jordnära inställningen innebär dock inte att Baskerys vardag saknar magiska ögonblick. Ett sådant var på Peace & Love i Borlänge tidigare i somras, där de fick spela på en mindre scen samtidigt som Håkan Hellström gjorde festivalens avslutningskonsert på den största scenen.
– En hel del folk valde faktiskt bort Håkan Hellström och rockfestivalpubliken är ju inte vår vanliga publik, men det blev helt rätt ändå, eftersom publiken verkligen gav tillbaka. Det var en stark upplevelse. Vi känner också att vi hittat rätt när vi skippat allt det där överproducerade och konstlade och gått tillbaka till rötterna,
säger Sunniva Bondesson.