Hur gör man för att bli en lika vass gitarrist som Tommy Emmanuel? Svaret är enkelt. Man övar jämt. För det finns ingen uppdelning mellan fritid och jobb.
– När jag var liten övade jag på gitarren jämt. Jag åt och sov förstås, men jag spelade gitarr mer. På varje ledig stund, och det gör jag fortfarande. På grund av att jag oftast är på turné går det inte att sätta upp någon rutin för övandet, men när jag får tid över så plockar jag upp gitarren. I går övade jag en stund när vi väntade på vårt flyg i Sacramento, på flygplatsen, säger Tommy Emmanuel.
Tröttnar du aldrig på gitarren?
– Det har aldrig hänt hittills. Jag jobbar fortfarande på det.
När jag når honom på telefon är Tommy Emmanuel på turné i USA. Han är på ett hotell i San Diego och ska just åka vidare till Los Angeles. Det är ett liv han tycker om och det är också nästan det enda livet han känner till.
Tommy Emmanuel växte upp i en musikerfamilj i Muswellbrook i Australien och lärde sig spela gitarr när han var fyra år. Redan vid sex års ålder startade karriären som professionell musiker när pappan sålde familjens hem och tog med sig mamman och barnen ut på vägarna under en flerårig turné runt Australien med familjebandet The Emmanuel Quartet.
– Den första musiken jag kom i kontakt med utanför familjen var den som spelades på vår skivspelare. Min mamma gillade country så vi lyssnade mycket på artister som Hank Williams, Jim Reeves och popmusiken för dagen förstås. Jag minns när The Beatles kom till Australien för första gången 1963 och hela landet blev hysteriskt.
Förutom alla konserter och repetitioner inför konserterna övade och övade alltså Tommy Emmanuel tills han kunde sitt instrument som ingen annan i hans ålder. När pappan dog 1966 bosatte sig familjen i Parkes och familjebandskonserterna begränsades till helgerna eftersom myndigheterna krävde att familjens barn skulle gå i skolan.
I de tidiga tonåren flyttade Tommy Emmanuel till Sydney där han spelade i olika band och jobbade som studiomusiker. Ett av de mest uppmärksammade banden var Dragon, som sålde platina i Australien med albumet Dreams of ordinary men.
I slutet av 80-talet valde han att satsa på en solokarriär och han blev snabbt uppmärksammad för sitt ovanligt skickliga och egensinniga gitarrspel där han spelar gitarren med alla tio fingrarna samtidigt, vilket gör att han kan spela som en hel orkester ensam. Han både plockar och kompar samtidigt i något som han själv helt enkelt kallar ”fingerstil”.
Den har tagit honom många varv runt jorden under vilka han spelat med många av vår tids bästa musiker. Två av dem kommer att vara med på konserten i Uppsala, som ingår i trions första turné och blir det enda konsertstället utanför Balkan.
– Det var chefen för festivalen The Guitar Art Festival i Serbien som föreslog att vi skulle spela tillsammans. Han frågade oss en och en och alla tackade ja. Jag kände till Stochelo Rosenbergs musik sedan tidigare, men var tvungen att plugga in Vlatko Stefanovskis vilket inte var helt lätt eftersom de har en speciell spelstil på Balkan. Men det har varit fantastiskt. Vi har redan spelat in massor av material när vi har träffats, men det här är alltså första turnén, säger Tommy Emmanuel.
På Uppsalakonserten kommer de att spela en blandning av alla tre gitarristernas musik och en del nytt.
Tanken är förstås att de tre olika spelstilarna ska befrukta varandra och växa. Något som Tommy Emmanuel utifrån repetitionerna redan kan garantera händer.
– Det är helt fantastiskt hur våra radikalt olika spelstilar som är rotade i olika kulturer kan fungera så bra ihop och hur vi växer tillsammans. Man lär ju sig genom alla man spelar tillsammans med och man blir aldrig fullärd.