Stadsbokcirkeln Uppsala läser, som är öppen för alla som vill vara med, startade i september i år. Tanken är att många Uppsalabor ska läsa samma bok samtidigt och kunna prata om den i olika sammanhang.
För att veta vilka andra som läser boken har läsarna en knapp med en läsande kaja på sig. Idén kommer ursprungligen från Chicago, där man startade med att läsa Harper Lees roman To kill a mocking bird för många år sedan.
I Uppsala föll valet på den lokala författaren Kjell Erikssons självbiografiska bok Simma i mörker, som till stor del utspelar sig i stan.
– Många jag har pratat med tycker att det är väldigt bra val eftersom boken väcker känslor, säger Maria Björk som är projektansvarig.
Hon berättar också att boken valdes för den lokala kopplingen och för att författaren själv hade möjlighet att medverka. Det gör han i Tropiska växthuset inför de sju personerna som trotsat snöstormen. Samtalet rör sig mycket kring Kjell Erikssons olika sammanhang och mycket om reaktionerna på Simma i mörker. Upsala Nya Tidnings recensenter, rubriksättare och bokcirkeldeltagare får en hel del ovett.
– Jag har inget emot kritik om den är berättigad, men att jag skulle ha problem med min klasstillhörighet eller att alla arbetare i mina romaner skulle vara goda är ju helt enkelt inte sant. Och jag är inte miljonär. De flesta skulle nog bli förvånade över hur enkelt liv jag lever.
Kjell Eriksson är bosatt i Barcelona och Brasilien, delvis för att slippa köldastman han lider av, och berättar om ett liv där han jobbar med skogsarbete, fiske och odling och där en enda person under fem år har frågat något om hans skrivande.
– Det är väl på sätt och vis den där gamla utopin om att använda både handen och hjärnan i livet.
I Simma i mörker skriver Kjell Eriksson också om hur svårt det är att blanda de två delarna av livet. På frågan om vilken som är den vackraste trädgården han sett kommer han heller inte på något svar. I dag är han författaren.