Uppföljaren Euphoric heartbreak levde inte upp till de kommersiella förväntningarna och ledde till både rop om sell out och sparken från skivbolaget. Nu är bandet som kliver upp på V-Dalas scen den 29 mars på väg tillbaka till rötterna, berättar Rab Allan.
– Euphoric heartbreak är en väldigt självisk skiva, men vi var tvungna att göra den. Efter allt vi hade gått igenom kunde vi inte bara fortsätta och göra precis samma musik en gång till, säger Rab Allan, som spelare gitarr i Glasvegas om förra årets albumsläpp.
Hösten 2008 gick det knappt att slå upp kulturdelen i en dagstidning eller titta på omslaget till en musiktidning utan att läsa hyllningar till Glasvegas. Det talades om de berättande texterna, om arbetarperspektivet, om referenserna till 60-talsmusik och det storslagna soundet.
– Ska jag vara helt ärlig så var soundet från början faktiskt en slump. Caroline (McKay) hade just lärt sig spela och kunde inte hantera trummorna så bra. Det gjorde att det var nödvändigt att fylla ut trumspelet med trummaskiner och effekter och sedan rullade det på och soundet blev mer och mer utvidgat, säger Rab Allen.
James Allan, Rab Allan och Paul Donoghue kände varandra sedan tidigare och James och Paul brukade jamma tillsammans, men Glasvegas startades någonstans runt 2005. Sett utifrån gick allting sedan snabbt från ingenting till toppen, men gitarristen har en lite annorlunda syn på saken.
– Många tycker att vi kom från ingenstans, men vi spelade otroligt mycket innan genombrottet kom. I långa perioder bodde vi i lastutrymmet i en van och åkte runt och spelade på småställen. Ofta var det bara bartendern som vad där och såg oss.
Men från det till att bli ett av de mest hypade banden gick det fort?
– Ja. Det var helt galet faktiskt. Vi trodde ju på bandet och tänkte att vi hade något som många människor skulle kunna tycka om, men vi var inte beredda på den responsen.
Ett intensivt turnerande, mängder av utmärkelser och hyllningar följde. Bandet spelade in en ep med jullåtar som släpptes i slutet av 2008 och även om den sågs som en parentes togs den också emot bra av kritikerna och framtiden såg ljus ut för bandet.
Inför sitt nästa album tog bandet ett beslut som inte sågs med blida ögon av alla som vill att artister ska göras det som förväntas av dem. Ett band som har sina rötter i Glasgows gamla arbetarkvarter och skriver låtar om skolgårdsmobbing och social misär ska helst stanna i sin källarreplokal med fuktiga väggar med ingång från en bakgata. Glasvegas gjorde istället vad som föll dem in. Hyrde en mångmiljonersvilla i Santa Monica i Kalifornien och spelade in låtarna med Still Havet som bakgrund.
– Alla i bandet hade blivit förälskade i Los Angeles när vi turnerade i USA så det kändes rätt och det var fantastiskt.
Vad gjorde ni förutom att spela in?
– Vi blev riktigt, riktigt fulla och kraschade fester, hade det riktigt bra, säger Rab Allan.
Skivan fick blandad kritik och kom försäljningsmässigt inte i närheten av förväntningarna, vilket bland annat ledde till att deras skivbolag Sony bröt kontraktet. Det enda landet som blev ett undantag var Sverige där albumet nådde förstaplatsen på försäljningslistan.
– Jag tror att Skottland och Sverige har en kultur och ett sinne som är väldigt likt och att det är därför vår musik funkar där. Vi tycker också väldigt mycket om Sverige och det är därför vi gör den här turnén.
Miniturnén som förutom Uppsala stannar i Stockholm, Malmö och Umeå är också en del av en väg tillbaka enligt Rab Allan.
– Vi kommer att testa en del helt nya låtar, som vi skrivit till nästa album. Vi har nästan material till ett helt album, sånär som på kanske 3-4 låtar. Det kommer att låta mer som det första albumet. En slags tillbakagång till våra rötter. Vi är riktigt sugna på att prova hur låtarna fungerar live.