När ravekulturen gjorde sitt intåg i Sverige på 90-talet låg det mesta fokuset på alla droger som gjorde att ungdomarna kunde dansa i extas hela natten. Minst lika viktigt som ecstasy och amfetamin för dansflåset var dock det mindre uppmärksammade chill out-rummet där dansarna kunde vila ett par timmar till lugn musik för att orka ta itu med dansandet igen. I takt med att dansmusiken till stor del flyttat från rave in på mindre klubbar har chill out-rummen mer och mer försvunnit.
På Volt hedrades den gamla traditionen genom scenen Litte fluffy room på plan 3 i Konserthuset. Fluffiga kuddar, varvades med fluffiga ljuseffekter och fluffig musik. Hanna Kihlander eller Knivflickan som hon också kallar sig spelade ambient som stundtals var så lugn att besökare sjönk ned i kuddarna som hypnotiserade.
Magnus Olsson var inte en av dem.
– Det var massor av folk och trångt så jag gick ut direkt, sade han.
Har du varit i något chill out-rum tidigare?
– När jag brukade gå på rave för sådär 15 år sedan fanns det alltid chill out-rum, men det enda jag riktigt minns är på Docklands i Stockholm. Docklands var senast jag var på elektronisk musik så det är ju ett tag sedan. Volt lät intressant så jag chansade och gick hit. Förhoppningsvis blir det mer musik man kan dansa till.
Publikens dragning till Little fluffy room hade också antagligen mer med slöhet från den tryckande hettan tidigare under dagen att göra än utmattning från festivalen som inledde lugnt. I sal C spelade Lisa & Kroffe som bjöd publiken på en stämningsfull ambient, som ekade av såväl tv-spelsmusik och tyskt tidigt 90-tal som projektioner med uråldriga flygplan, eld och människor som hängde upp och ned. Visuellt maffigt men inget som fick folk att stampdansa.
Lite mer åt danshållet ligger Ulf Eriksson som tog markplanet i besittning och mitt emot ingången spelade en svårbestämd musik som innehöll både techno och dubstep. Likt en foajémusiker vid något mingel hade Eriksson, som till vardags driver skivetiketten Kontra-Musik och anordnar festivaler i Malmö, en otacksam uppgift. Besökare stannade mest till en kort stund för att sedan ta rulltrappan upp till andra rum eller trappan ned till jackinlämningen.
För att vara en smal festival var Volt väldigt bred. Redan första timmen spelades det dubstep, ambient och glassig loungemusik bara någon rulltrappa från varandra. Ett av Volts problem tidigare år har varit att det känts lite för utspritt, något man i år försökt lösa genom att koncentrera det mesta på plan tre utan att riktigt lyckats.
– Om man ska klaga över något är det ju att det är lite ointimt. Och att det alltid känns som att det är glest med folk fast det, enligt vad jag förstått, är ganska mycket besökare, sade Niklas Bondesson, som varit på Volt även de två tidigare åren.
Både han och frun Lisa Bondesson hade åkt från Stockholm för att gå på Volt och var nöjda med både musikblandningen och lokalen.
– Annars brukar ju sådan här musik mest spelas i skitiga källarlokaler. Det är också schysst, men det här blir ju en helt annan grej, säger Niklas Bondesson. Det är kanon att det ges plats för något så annorlunda i ett sådant här hus.