Intensivt om verklighetens USA

Emma Dahlin ser Debra Graniks film Winter’s bone, och finner en imponerande välarbetad, intensiv och häpnadsväckande äkta berättelse.

7 januari 2011 10:40

Winter’s Bone av Debra Granik är något så ovanligt som en opolerad amerikansk film. Sällan ser vi verklighetens USA, det som Hollywood anser vara oattraktivt, det vi andra kallar vanliga amerikaners liv. Här skildras det på bioduken och resultatet är överraskande och uppfriskande. Filmen utspelar sig i de karga oförlåtande Ozarkbergen i Missouri, USA. Likt i filmer som Frozen River och No Country for Old Men finns en närvarande känsla av obeveklig realism och minimalism.

Vår huvudkaraktär är 17-åriga Ree Dolly, en sällsynt stark hjältinna, spelad av en enastående Jennifer Lawrence. Hennes sjuka mamma är inte mycket till hjälp, hennes pappa Jessup Dolly är försvunnen efter att ha hamnat i onåd med det rättsliga och Ree har lämnats att ensam ta hand om sina småsyskon. Som det inte vore nog är familjen utblottad när Ree får det dystra beskedet att hennes pappa måste inställa sig i rätten om de vill behålla sitt hus och sin mark. Ree ges inget annat val än att ge sig ut i kylan, på en vandring genom Missouris skogar och sitt eget släktträd, för att leta reda på sin pappa och sina egna rötter.
Det är en otäck värld som Granik presenterar för oss och som publik har vi ingen aning om hur det kommer att gå för Ree. En av de farligaste som Ree har i sin närhet är också hennes farbror, Teardrop (Hawkes), en senig och smutsig cowboy med ett väderbitet ansikte som livet tagit ut sin rätt i. Hela släkten Dolly visar sig vara ett riktigt hårdkokt gäng hemlighetsfulla människor som lever efter sina egna lagar och koder. De flesta som Ree stöter på i sin jakt är människor som hon själv är släkt med. De hotar med våld om inte Ree slutar att fråga efter Jessup.

Den benhårda fasaden till trots, finns ändå spår av något slags omtanke inom släkten. Även om den för det mesta är grymt förpackad. Men Ree är själv en Dolly, ”bread and butter” som hon uttrycker det, och hon tänker inte ge upp. Egentligen har hon inget val då hon måste se till att hennes syskon har tak över huvudet. Det ges dock en potentiell chans till en väg ut när Ree söker sig till armén, men hennes liv är redan utstakat och hennes valmöjligheter är få. Egentligen inga alls, som för många andra unga människor i det område som filmen utspelar sig i.

Rees jakt på sin försvunne far blir lika mycket en upptäcktsresa efter sitt egna jag. Ett par första steg i en vuxenvärld, utanför hemmets fyra väggar som hon vanligtvis är alldeles för välbekant med. Hon gör det med bravur och även om Granik begär en hel del av Lawrence, axlar hon jobbet med ett fantastiskt mod. Graniks film är imponerande välarbetad, intensiv och häpnadsväckande äkta. Vackra bilder av den bitande verkligheten till dystra toner av ensam countrymusik blir inget annat än ett stycke filmisk njutning.


Winter’s bone
Regi: Debra Granik
Royal. Manus: Debra Granik & Anne Rosellini, baserat på en roman av Daniel Woodrell. Foto: Michael McDonough. Musik: Dickon Hinchliffe. I rollerna: Jennifer Lawrence, John Hawkes, Shelley Waggener, Ashlee Thompson, Isaiah Stone m.fl.
 
 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Emma Dahlin