Uppsala stadsteater gör som flera andra teatrar just nu – sätter upp en scenversion av Tage Danielssons saga från 1964. Den är mest känd som tecknad film med premiär 1975. Per Åhlin stod för regin och animeringen, Tage Danielsson för manuset och berättandet. Filmen räknas som en modern klassiker och visas på julafton i SVT sedan över 40 år.

Stadsteaterns uppsättning bygger på Sofia Fredéns dramatisering men har bearbetats av regissören Jonas Österberg Nilsson.

– Jag har utgått från några nyckelord som jag förknippar filmen med, berättar Jonas Österberg Nilsson.

Artikelbild

| Jonssons - en familj som andra?

Bland annat vill han förmedla den ömhet, naivitet och lekfullhet som präglar sagan om den till synes blide Karl-Bertil och hans starka vilja att göra gott. Likt idolen Robin Hood tar han från de rika och ger åt de fattiga. Välbärgade människor går miste om en julklapp som i stället lyser upp tillvaron för personer i samhällets utkant.

– Jag har också velat behålla Tage Danielssons aningen svulstiga och snirkliga språk med många bisatser. En annan komponent är leken med motsägelsefulla detaljer och anakronismer som gör att det är omöjligt att tidbestämma berättelsen. Det förstärker draget av tidlös saga, säger Jonas Österberg Nilsson.

Han ligger också bakom den originella scenografin. Tillsammans med scenografikonsulten och kostymören Nina Fransson har Jonas Österberg Nilsson jobbat fram en originell och konsekvent estetik i grälla färger. Kostymer och masker är tvådimensionella på ett sätt som för tankarna till tecknad film eller serietidningar. Det är här det syntetiska gummimaterialet neopren kommer in.

– Det är ett tjockt och varmt material som används i bland annat våtdräkter. Vi har sytt upp alla kläder i vit neopren och sedan handmålat dem i starka färger. Det gör att vi får ett naivt uttryck som går hand i hand med berättelsen, säger Nina Fransson.

Artikelbild

| Pappa Tyko får bråttom från julbordet. Barnen Karl-Bertil och Ingrid och mamma Rita ser lite oroliga ut. Bakom maskerna döljer sig Göran Engman, Jesper Feldt, Jennifer Amaka Pettersson och Lolo Elwin.

Göran Engman gör rollen som Karl-Bertils pappa Tyko. Lolo Elwin spelar mamma Rita.

Båda intygar att det är varmt att spela i kläder av neopren, även om skådespelarna har tunna silkesunderställ som ska göra att de inte bli överhettade.

Artikelbild

| Lillasyster Ingrid har en minimal roll i filmen. I teaterversionen tar hon betydligt mer plats. Jennifer Amaka Pettersson gör rollen.

– Men det är häftigt att testa sådana här kläder på scen. För oss är det något helt nytt, säger Göran Engman.

I filmen framstår Tyko Jonsson som en hustyrann. Göran Engmans Tyko är mer nedtonad och inte fullt lika kolerisk. I stället har mamma Rita och även Ingrid, Karl-Bertils lillasyster, fått ta betydligt mer plats i scenskildringen av familjen Jonsson.

Artikelbild

| Jesper Feldt kan känna igen sig i ynglingen Karl-Bertil Jonssons patos för samhällets svaga.

– Lillasyster Ingrid har väl knappast en enda replik i filmen så det är förstås kul att hon får mer plats i vår version, säger Jennifer Amaka Pettersson som spelar Ingrid.

Hon har faktiskt inte sett Per Åhlins och Tage Danielssons tecknade klassiker, till skillnad från Jesper Feldt som gör Karl-Bertil.

Artikelbild

| Regissören Jonas Österberg Nilsson vill dels förmedla det bästa från den tecknade filmen om Karl-Bertil Jonsson, dels lägga till en del eget.

– Jag är uppväxt med filmen och tycker mycket om den. Det är lätt att identifiera sig med pojken som verkligen vill och vågar göra goda gärningar, säger Jesper Feldt.

Den cirka 70 minuter långa öreställningen ska spelas fram till åtminstone en bit in i februari. Frågan är hur den tidsplanen fungerar med tanke på att det handlar om en julsaga.

Artikelbild

| Hela familjen Jonsson

– Fast julskildringen är inte kärnan i berättelsen. Temat är tidlöst och kan nog uppskattas även efter julhelgen, säger Jonas Österberg Nilsson.

Efter premiären väntar både vanliga föreställningar och särskilda skolföreställningar. Målgruppen är alla från sju år och uppåt.