Han har just återvänt till Uppsala från de båda länderna, dit han var bjuden för att föreläsa och diskutera svenska poeter. Men han hade även August Strindberg, som dramatiker och prosaist, på samtalslistan.

I sitt poetiska bagage hade Anisur Rahman med sig verk av och tankar om Tomas Tranströmer, Werner Aspenström, Ann Jäderlund, Katarina Frostenson, Kjell Espmark, Göran Sonnevi, Lars Häger, Krister Gustavsson och Elsie Johansson. De tre senare Uppsalapoeter.

Om sitt urval av poeter att berätta om, säger han:

– Det måste finnas en berättelse i poesin. En del poeter spelar bara med ord. Det gör inte de här.

Ordspel räcker inte, tycker han: även om poesin inte behöver vara så berättande som Elsie Johanssons, ska man kunna ana en berättelse bakom dikten, kanske under ytan.

En vecka på Sri Lanka och närmare två i Bangladesh innebar flera seminarier, föreläsningar och diskussioner.

– Vi pratade mycket om översättningar. Om själva processen. Om traditionerna i svensk poesi, om hur väl utvecklad den svenska litteraturen är både för vuxna och barn och om hur viktiga hemspråken är.

Svensk litteratur är förstås inte något stort ämne i någondera landet, men helt okänt är inte området.

– Alla känner ju till Nobelpriset i litteratur, söder Anisur Rahman och påpekar att ett viktigt litteraturpris för litteraturintresserade i det besökta området är Rabindranath Tagores pris från 1913.

Tagore var den första icke-europé som tilldelades litteraturpriset.

August Strindberg fick aldrig något Nobelpris, men är ändå förhållandevis känd runt om i världen. På universitetet i Bangladesh huvudstad Dakka var Strindberg ett av föreläsningsämnena. Anisur Rahman konstaterar att den modernitet som Strindberg stod för i Sverige på sin tid, är aktuell i Bangladesh i dag.

- Man känner till honom vid alla litteraturinstitutioner och dramatiska institutioner.

Till Sri Lanka var Anisur Rahman inbjuden av professor Jeyasankar Sivagnanam vid Istitute of Aestethic Studies vid Eastern University. I Dakka har Anisur Rahman sitt hemuniversitet, där han tagit en master i bland annat litteratur, och där det var naturligt att återknyta kontakten.

Anisur Rahman skriver fortfarande för flera bangladeshiska tidningar. Bland annat har han skrivit dagliga monologer, som har blivit boken ”Jag är Scheik Mujid”, som handlar om 1900-talets frihetskamp i området Indien, Bangladesh och Pakistan. Den kommer att framföras som teaterpjäs på bengali, farsi, tamil och svenska främst i Bangladesh, men också i Sverige.