Anledningen är enligt ägarna Peter Ericson och Hans Lundin de senaste årens sviktande skivförsäljning som gjort att fler än hälften av Sveriges skivbutiker redan gjort samma sak. På fredag 11 september startar utförsäljningen.

När Musikörat öppnade för 30 år sedan hade affären undertiteln, Den musikerägda skivaffären. De tre dåvarande ägarna Ingemar Bergman, Hans Lundin och Per Guldbrandsen, samt alla som jobbade på "Örat" var musiker. En av tankarna med affären var att musikerna (Ingemar Bergman och Hans Lundin spelade till exempel i Kaipa) skulle ha någonstans att arbeta mellan turnéerna.
Huvudidén var dock att sälja musik som inte gick att få tag på i andra skivaffärer. "Vi ska sälja musik och inte tvål" sade Per Guldbrandsen i en artikel i UNT den 25 september 1978, alltså just innan öppnandet. Där klargjordes att det inte skulle finnas "discomusik, Svensktopp, dansband eller country & western" i lager.
- Jag och Per (Guldbrandsen) jobbade på en affär som hette Skivbolaget innan och var trötta på att marknadsföra artister som Boney M när det fanns bra artister som Bowie, säger Peter Ericson.

Många som jobbade genom åren har gått vidare till ledande positioner inom musikindustrin, som Wille Russmark, Ingemar Bergman, Germund Stenhag, Nicke Rune, Jakob Ekendahl och Per Guldbrandsen. Jag träffar den nuvarande staben i fikarummet på övervåningen i nuvarande affären på Drottninggatan. Stämningen är relativt god trots den stundande nedläggningen. Peter Ericson kommer att starta en ny skivaffär på Kungsgatan i Uppsala. En mindre lokal gör att omsättningen där inte behöver vara lika stor. För de andra är framtiden mer oviss. Säkert är i alla fall att de lämnar Musikörat med många goda minnen i bagaget.
- I början var det mycket anti anti som en reaktion mot affären där Peter och Per hade jobbat tidigare, säger Hans Lundin. Vi hade mycket märkliga saker i lager, som skivor med färöisk kvinnomusik. Egentligen allt som folk inte ville ha. Det skapades en marknad som inte hade funnits annars. Men vi var många som jobbade och det gick egentligen inte att få någon bra ekonomi i affären förrän vi flyttade till Drottninggatan.

På Musikörat köpte man också skivor från andra kanaler än många andra affärer. Varje vecka kom en leverans från Zander Records i London. I och med punkens första år i slutet av 70-talet blev affären också specialister på vinylsinglar. Musikörat var också specialiserade på reggae.
- En gång stod jag och plockade reggae-sjutummare på Jetstar i London, berättar Peter Ericson. Två rastakillar sade "help your self" och det låg metervis med singlar i osorterade högar. Jag stod där 10 timmar i sträck.
Musikörat importerade även skivor direkt från Barbados. Affären var de första i Europa som hade Bunny Wailers album Tribute. Det blev dock en chock när de fick se vad fraktpriset blev. Sedan var de ändå tvungna att sälja den för priset som var sagt innan, med förlust.
- På den tiden var ju ett skivsläpp en stor sak, säger Hans Lundin. Vi kunde ha en lång kö utanför butiken på morgonen när något nytt släpptes. Nu har ju de mest intresserade redan hört en ny skiva på nätet innan den når butikerna.

Också de många promotionkonserterna genom åren har varit speciellt för Musikörat. Artister som Lars Winnerbäck, Stefan Sundström, Monica Zetterlund, The Ark och Weeping Willows har spelat i butiken. Den sista blev Timo Räisänen förra året.
- När Wilmer X spelade i skyltfönstret på Sysslomansgatan var en höjdare, säger Hans Lundin.
Många artister har fyllt affären. När andra, som Robert Broberg, spelat har det knappt kommit några alls. Också Rolf Wikström fick vara med om att det inte kom fler än två personer.
- Fast den där kvinnan som kom och fick fika med sin idol blev nog i alla fall nöjd den gången, säger Hemming Hedenström.
Så sent som i början av 90-talet gick det också att dra nytta av storbolagens missar. Som när de var sena med att släppa Nirvanas Nevermind. Musikörat specialimporterade skivan i flera omgångar och sålde mängder innan andra affärer hade den.
Genom åren har det passerat en del jobbiga kunder. Oftast har det bara handlat om att vissa har svårt att acceptera att det inte går att beställa hem just den skivan de är ute efter. Men även en del andra incidenter har inträffat.
- När vi hade Ebba Gröns We're only in it for the drugs i skyltfönstret på 70-talet kom det in en moderat politiker och skrek att han skulle polisanmäla oss för att det var drogpropaganda, minns Peter Ericson. Och en gång blev jag kallad pc-tattare av en kund när spelet han köpt bara tillät en handkontroll.
Men med tanke på hur många som passerat genom åren så har de otrevliga kunderna varit ytterst få. De allra flesta dagarna har de som jobbat på Musikörat känt sig privilegierade att ha fått arbeta med något som de är intresserade av och där de fått möta många likasinnade.
- Vi vill också tacka alla kunder som handlat hos oss under de här 30 åren, säger Hans Lundin. Och vi vill påminna alla som har gamla presentkort som ligger i någon byrålåda att lösa in dem innan det är för sent.