Inte ett ord (jag är naken)

1 Den finländska poeten Agneta Enckell har fått kritik för att hon är så distanslöst allvarlig i sina böcker. Men det är precis just det som gör henne till oumbärlig läsning. Om man gillar text är det en njutning att stiga in i en kompromisslös miljö av språk där ett extra mellanslag är ett rungande ställnings­tagande. I sin åttonde samling är hon dessutom nästan uppsluppen.

Och natten viskade Annabel Lee

2 Jag trodde inte att jag var så imponerad av Bruno K Öijers senare, mer avskalade patetik. Men det visar sig att Brunos mörka, romantiska misantropi inte nöjer sig med en slarvig axelryckning och utan att jag riktigt märkt det har jag läst ”Och natten ­viskade Annabel Lee” åtminstone fyra gånger. Som få andra är Öijer en daglig vana.

Mid-Sentence

3 Den lilla konstnärsboken som utkom i samband med Canells rätt så fantastiska utställning på Moderna består nästan uteslutande av schematiska teckningar som visar olika typer av kablar i genomskärning. Vid sidan av det lustiga faktumet att elkablarna ser ut att hylla den tidiga modernismens nonfigurativa måleri innebär boken ett ovanligt vackert angrepp på slentrianmässigt seende.