En sakral helhet

Finns det plats för beständig eftertanke i en tid då alla alltid går att nå? Sebastian Johans har sett en utställning som sjunger det långsamma samtalets lov.

15 september 2016 10:00

Kanske befinner vi oss mitt i en motreaktion där det långsamma samtalet, den eftertänksamma kommunikationen, hävdar sig mot ett både offentligt och privat samtal som i en häftigt accelererande takt blir snabbare, hetsigare och, rimligen, mindre genomtänkt. Det är i varje fall en slutsats man kan av att det fysiska brevet, den föraktade snigelposten, blivit ett motiv på flera scener under hösten.

Det handlar inte om nostalgiska återblickar på 1970-talsfenomen som ”mail art”, utan om den taktila tröghet som bor i processen att skicka ett fysiskt objekt från en plats till en annan, och som inbjuder till en långsam reaktion. I utställningen ”Svanesang”, på Galleri Magnus Karlsson i Stockholm, presenterar superstjärnorna Karin Mamma Andersson och danska Tal R resultatet av en korrespondens där konstnärerna skickat bilder, urklipp och inspirerande gods till varandra och liksom flätat ihop sina arbetsprocesser. Och i Uppsala rivstartar Köttinspektionen höstsäsongen med Helena Laukkanen och Gerd Aurells mångåriga brevsamtal som fått kropp i utställningen ”Try to fold space into corner”.

Det samtal som Laukkanen och Aurell för med varandra inleddes i sin nuvarande form 2010 och nedtecknas i svarta vaxdukshäften som skickas mellan Uppsala och Umeå. De hittills tre böckerna är en del av ”Try to fold space into corner”, där de presenteras liggande på ett bord där betraktaren kan sätta sig ned och ge sig hän åt så mycket voyeurism som skammen bara medger. På väggen runt böckerna hänger några uppkopierade exempelsidor som i stora drag ger en inblick i vad kommunikationen handlar om. Det bärande elementet är respektive inblandads eget skapande.

Brevskrivarna spånar på nya projekt, funderar på skisser, rekommenderar varandra inspirerande läsning och ger både uppmuntran och sträng kritik. Men man stiger inte bara in i ett samtal mellan två yrkesidentiteter, utan också mellan två vänner. Det privata är hela tiden närvarande i brevväxlingen och understryks paradoxalt genom att vissa namn och hela stycken av känslig art har censurerats – eller snarare gjorts otillgängliga för en utomstående betraktare. Sjukdomar, oro, drömmar och besvikelser lägger sig bekvämt tillrätta bredvid det som mer renodlat handlar om det yrkesmässiga skapandet. Skiljeväggen mellan liv och arbete är som bekant ganska fiktiv.

I Köttinspektionens stora sal har Aurell och Laukkanen mötts i en gemensam platsspecifik installation som ska gestalta deras relation. Utställningstitelns hörn är uppbyggt i salen och över väggen vräker sig en bubblande och böljande massa av papper som mest av allt liknar en absurt förstorad detalj från en rokokodräkt. På det tunna ömtåliga pappret har konstnärerna målat och tecknat människor, objekt och andra detaljer som, åtminstone i någon mening, också återfinns i brevböckerna.

De bägge konstnärerna har stått för en sida var och mötts på mitten, det vill säga svängt förbi ett hörn och stött på varandra. Som en mer återhållsam pendang står en gammal sekretär fylld med några av kollegernas handfasta boktips i andra ändan av rummet.

”Try to fold space into corner” blir en nästan sakral helhet, som mer än något annat liknar en tribut till det samtal som Laukkanen och Aurell är försjunkna i. Det går liksom inte att missta sig på brevväxlingens stora betydelse. Den gemensamma pappersinstallationen blir ett slags vänskapsarmband som de allra flesta skulle ha behållning av, men äger också ett berättigande i ett mer renodlat estetiskt sammanhang. De skrynkliga sjoken av papper speglar en skörhet som är livets inte helt upplyftande grundförutsättning, men bär berättelser som är av betydligt hållbarare slag. Det är åtminstone vad vi vill intala oss.

Laukkanen och Aurell visar hur livets olika aspekter stöts ihop till en massa där det inte går att skilja det ena från det andra, och det gemensamma pappersverket blir en tydlig illustration, men föder också en nyfikenhet på hur respektive konstnär skulle gestalta vänskapen i egna verk, vid sidan av korrespondensen. Vänder de sig utåt mot en betraktare eller mot varandra? Kanske finns det ingen skillnad.

”Try to fold space into corner” är ett generöst möte som får dig att vilja skriva till en vän.

Konst Try to fold space into corner

Konst

Helena Laukkanen & Gerd Aurell

Köttinspektionen

Pågår till 25 september

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Sebastian Johans