Victoria Benedictsson var en av 1800-talets stora realistiska författare men hon fick ständigt kämpa för att få skriva och leva som hon ville. När skådespelaren Mattias Nordkvist, känd bland annat för sin roll som Gustaf Löwander i tv-serien "Vår tid är nu", började läsa hennes dagböcker blev han "helt knockad".

Jag läser mycket biografier och dagböcker och genom åren har det blivit en hel del män. Efter ett tag lessnar man på det, för det finns så mycket självömkan. Jag tänkte att det måste finnas någon med verkliga problem, säger han.

Ville förstå henne

Artikelbild

| Att förstå människors smärtpunkter är det som motiverar Mattias Nordkvist. Så har han arbetat också med rollen som Gustaf Löwander i "Vår tid är nu": "Det är tråkigt om han bara är elak, eller ett fyllo. Jag vill hitta smärtpunkterna, vad han är som mest rädd för, så man kan förstå hans frustration." Pressbild.

Det är tio år sedan som Mattias Nordkvist först upptäckte Benedictsson, genom ett projekt om bortglömda kvinnliga dramatiker. När han nu tog fram dagböckerna blev han fascinerad av språket och den starka frustrationen. Victoria Benedictsson kämpade för att få bli behandlad som "människa" i ett kvävande samhälle som förminskade henne.

Det var plågsam läsning för tanken var aldrig att någon skulle läsa dagböckerna. Så det är väldigt ärligt och utlämnande, säger han.

Tillsammans med Anna Pettersson, konstnärlig ledare för Strindbergs Intima Teater, dramatiserade han dagböckerna och den 1 februari får pjäsen premiär på Göteborgs Stadsteater. Fokus ligger på Benedictssons ord, Mattias Nordkvist understryker att de inte vill framställa henne som offer. Det tragiska självmordet ska inte överskugga hennes gärning – som det så ofta gör i skildringar av kvinnors liv.

Mattias Nordkvist kände starkt att han själv ville spela Benedictsson.

Artikelbild

| Att spela Victoria Benedictsson gav Mattias Nordkvist en ny känsla av att vara utlämnad och instängd – känslor han menar att man inte möter som man. Pressbild.

Det här är ord som jag aldrig har fått framföra på en scen. Som stor man får jag alltid spela bullriga fyllon. Jag ville vara i en annan värld, och förstå henne, säger han.

Ser strukturer

Att framföra Benedictssons ord har gett Mattias Nordkvist en fysisk känsla av utsatthet. Instängdheten han känner är ny, som man har han aldrig behövt möta den. Han känner en viss oro över hur det uppfattas att han spelar själv. Men efter ett av genomdragen kommenterade en ung tjej: "det var spännande att se en fullvuxen man vara så stilla och så skör".

Jag har varit orolig för att det ska bli "jaha, nu ska en man ta den platsen också". Men om vi ska uppnå en förändring måste jag som man ta mig in på ställen där jag inte har varit förut, för att förstå mer och få syn på strukturer, säger han.

Han har mycket riktigt fått syn på patriarkala strukturer, och hur de lever kvar: Benedictssons ord är fortfarande aktuella, menar han. Att gestalta Victoria Benedictssons kamp har lärt honom mycket.

Det är en pågående förändring i mig själv, och det är en nödvändighet som man i dag att genomgå det. Jag ser hur privilegierad jag har varit på grund av mitt kön. Det är så smärtsamt när Victoria Benedictsson beskriver hon tillintetgjord hon varit – känslan att hon inte ens fick existera.