Léa Pearl glittrar ikapp med kamerablixtrarna när hon visar upp sig på en tävling för kroppsbyggare, på ett konferenshotell någonstans i Europa. Obegripligt muskulös i paljettbeströdd bikini och med ett segervisst leende på läpparna intar hon pose efter pose inför entusiastiska fotografer och hänförda åskådare. Men så stelnar leendet och blicken börjar flacka – längs insidan av låret rinner mensblod, en liten röd rännil som på en sekund tillintetgör illusionen.

Det är där, i kontrasten mellan perfektion och verkligt liv, som schweiziska Elsa Amiels debutfilm utspelas. Julia Föry spelar Léa Pearl, som har lämnat sin familj för att förverkliga sin dröm om att bygga den perfekta kroppen. Men mitt under sitt livs viktigaste tävling blir hon konfronterad av sitt förflutna, av maken hon lämnade och av sonen som hon aldrig ville ha.

På vägen till denna uppgörelse introducerar filmen oss för en värld som för tankarna till grekiska myter och superhjältefilmer. Inom bodybuilding är kroppsfixeringen absolut, men samtidigt helt väsensskild från Hollywoods blick på kvinnokroppen. Här flyter manligt och kvinnligt samman när muskler skulpteras fram under omänskligt hårda träningspass.

Artikelbild

| Kroppsbyggaren Léa Pearl (Julia Föry) har en komplicerad relation med sin tränare Al (Peter Mullan). Pressbild.

Amiel är ogenerat fascinerad av dessa kroppar och skönhetsideal. Med dramatisk ljussättning och extrema närbilder förvandlar hon filmen till en märkligt sinnlig upplevelse av kroppsbyggarvärlden, där svettiga atleter förvandlas till gyllene gudar. Ibland kryper kameran så nära att bilderna blir abstrakta, en suggestiv lek med ljus och skugga, svettdroppar och porer.

Stundtals blir det för hårt stiliserat – stackars Peter Mullan får spela ännu en hjärtlös skitstövel i rollen som Léas tränare – och filmmusikens hårda beats och vassa syntslingor gör att ”Pearl” ibland känns om en cool musikvideo i regi av Nicolas Winding-Refn, snarare än som en berättelse om verkliga människor

Men filmdebutanten Julia Föry, till vardags framgångsrik kroppsbyggare, är fantastiskt fin i huvudrollen. Hennes Léa Pearl är fåordig och kantig, oblygt obändig (”jag har skapat den här kroppen”) och med en liten flämtande låga av tvivel, djupt dold innanför muskelmassorna.