I april 2018 stormade det rejält runt Svenska Akademien. I en manifestation samlades hundratals personer utanför Börshuset i Stockholm – iklädda knytblus. I sociala medier lade kvinnor (och en del män) upp bilder på sig själva i knytblus. De gjorde det för att stötta den ofta knytblusklädda Sara Danius, som just hoppat av som ständig sekreterare i den krisande Akademien, och för att protestera mot tystnadskultur och ojämlikhet.
Nu är Sara Danius död. Sverige har förlorat en orädd person i det offentliga och en symbol för kraft och mod. Hon var ständig sekreterare för Svenska Akademien när golvet började gunga och turerna runt den så kallade Kulturprofilen vecklades ut. Danius tillsatte en utredning, visade vilja att ta itu och låta rättvisan ta plats, men med det följde också splittring.
Hon blev beundrad för sitt handlande, ja närmast folkkär – vilket borde vara omöjligt för en stram intellektuell som verkar i ett sammanhang de flesta av oss har mycket liten insyn i. Som den första kvinnliga ständiga sekreteraren i Svenska Akademien var hon ju ingen rebell som svepte in för att vända upp och ner på allt, utan hon arbetade också med vördnad för traditionen. Hennes stilsäkra klädstil hjälpte till att ge henne en framtoning tung av pondus, men också av lekfullhet.
Sedan var förstås Sara Danius också en person, som hösten 2019 befann sig i livet EFTER Svenska Akademien, bara 57 år gammal. Det är ledsamt att hon inte längre finns.
