Bea Uusmas evighetsprojekt

I Andréexpeditionen hittade Bea Uusma en medicinsk gåta, stark kärlek och ett helvitt universum. Men också evighetsprojektet som hon varken kan eller vill se ett slut på.

11 augusti 2013 13:00

– Jag är den som är bäst på det här nu. Det är kul att vara bäst på något.

Bea Uusma, illustratör, AT-läkare och Andrénörd, är verkligen inte den första att intressera sig för den olyckliga polarexpeditionen 1897. Till det redan bågnande Andrébiblioteket sällar hon snart sin egen, ordknappa och personliga bok Expeditionen - min kärlekshistoria.

Men det var inte för att nära sitt skrivande som hon började intressera sig för den misslyckade ballongfärden. En bok hon hittade under en tråkig fest på 1990-talet och systerns ständiga vykort med hälsningar från olika polarfarare satte henne på spåren. Det gjorde även hennes pappa.

Bea Uusma var sex år. Hon minns var i lägenheten hon befann sig när hon lyssnade till hans berättelse om hur Andrée, och hans två kompanjoner bestämde sig för att gå söderut efter att ballongen kraschat på isvidderna. De drog, de kämpade och slet. På slädarna hade de uppslagsverk, rosa sidenschalar, tunna älgskinnshandskar, hänglås, häftstift, portvin och bordsdukar sydda med hålsöm. Civilisation i en vit rymd där marken blir ett med den ständigt molniga himlen.

Oförberedda på isens natur stretade de söderut men drev i själv verket norrut.
– Det där är superexistentiellt, det kan man nog säga.

Bea Uusma har själv varit där ute på isen och kan berätta om steget ut i en vit sfär som hon, näst efter barnafödandet, räknar till sitt livs absolut starkaste upplevelser.
– Man är så liten, det är som att vara mitt i rymden och jag tänker att man måste hålla fast i allt som är mänsklig kultur för att inte bara försvinna.

Expeditionsmedlemmarna gick ovetande, till en början till och med sturska, mot sin egen död. Det tog 88 dagar. Med mer lyckosam utgång hade de förmodligen inte drivit en vanligtvis icke friluftsintresserad fryslort att ta sig till Arktis flera gånger.

Bea Uusma talar om hur hon njutit av alla timmar i arkiv och av ett helt år med medicinsk-statistisk evidensanalys - hon älskade det så mycket att hon ibland undrar var det är som hon flyr ifrån? När jag försöker pressa henne på svaret blir hon tvärtyst.
– Jag älskar ju att vara i det här, jag går så gärna in i det här universumet som jag skapat, där jag styr över allting själv, det kan bli som ett konstigt flow. När jag kommer ut igen har det gått elva timmar.

När hon håller föredrag om expeditionen hajar hon ibland till när hon hör sig själv svara på alla frågor.
– Jag tänker ”Gud de tror att jag är galen”. Men jag är inte galen - jag är bara väldigt intresserad.

Hennes mediciniska evidensanalys av expeditionsmedlemmarnas tänkbara dödsorsaker, växte från ett femveckors fördjupningsarbete inom ramen för läkarutbildningen till ett ettårigt vetenskapligt arbete och en rapport på 170 sidor. Bea Uusma pulveriserade inte bara en gång för alla den föråldrade teorin om trikindöd, det vill säga mask från middagar på rått isbjörnskött. Hon visade i stället att Nils Strindberg, sannolikt, blev riven av en isbjörn.

En stark indikation hittade hon i hans långkalsonger. Bea Uusma beställde fram det dödsluktande yllet ur Andréemuseets arkiv och upptäckte att ena benet var avrivet.

För att få ytterligare dimensioner till sin berättelse gick hon till ett medium i Bredäng i södra Stockholm:
– Jag är öppen för allt. Och går man till ett medium måste ju man tro på det, annars blir det töntigt. Hon sade mer än vad som står i boken men jag kände att jag inte kunde ge henne för stor plats.

Mer rörande än hennes medicinska forskning är kanske bokens bidrag till den gripande kärlekshistorien mellan fotografen Nils Strindberg och Anna Charlier, den efterlämnade fästmön som 33 år efter avfärden fick läsa de brev hennes Nils skrivit till henne under isvandringen. Annas sista önskan var att hennes hjärta skulle begravas intill kvarlevorna efter Nils Strindberg. Så blev det också.
– Ett tag tänkte jag att det bara var en skröna, men till slut fick jag ett brev som släktingarna till Nils hittat. Nils brorsor skrev till varandra om att de hade gjort det här, och hur det hade känts.

Just nu väntar Bea Uusma på tillstånd från Rättsmedicinalverket att att låta ett gäng norska experter analysera en liten bit av ingenjör Andrées efterlämnade nagel.

Men varför är det så viktigt för dig att ta reda på hur ingenjör Andrée, Knut Fraenkel och Nils Strindberg dog?
– Ja vad spelar det för roll? De är ju redan döda. Men jag kom till en punkt när jag tänkte att om någon ska lösa det här så är det jag. Det var liksom point-of-no-return. Men jag vill nog inte riktigt ha svar, för vad ska jag göra då? Det här är mer än ett projekt som jag ser ett slut på.

 

Bea Uusma om...
... sin ex-man Henrik Schyffert: ”Vi är inte längre gifta men har en annan stark relation.”
... sin syster Martina Haag: ”Hon har varit otroligt involverad i skrivprocessen. Vi skriver helt olika, är helt olika men har en symbiotisk systergrej med hur vi jobbar. Annars är skrivandet så jävla ensamt”.
... om Melodifestivalen: ”Jag och Martina skickade in låten ’Trikiner i det’ när vi var tonåringar. Jag kan sjunga den, så jävla dålig. Den kom inte med”.
... sitt namn: ”Det är estniskt och uttalas ’osma’”.
... om sitt medlemskap i Mensa: ”Det är bara på kul. Jag gjorde ett test och kom med. Det är inte min förening på något sätt.”
... om sina första steg på den arktiska isen: ”Det var som att jag kom in i något som jag längtat efter så länge. Jag bara föll ner på knä. Någon tog kort på mig, men det är kort som inte skulle gå att använda i boken, det skulle bli för geggigt.”

FAKTA

Bea Uusma:
Född: 1966.
Uppvuxen: I höghus på Lidingö, gick i skola inne i Stockholm.
Bor: Stockholm.
Familj: Två barn, barnens pappa och hans systrar. En egen syster med fyra barn. En mamma.
Bakgrund: Har gått Konstfack, School of Visual Arts i New York och läkarlinjen.
Sysselsättning: Just nu AT-läkare på Karolinska Universitetssjukhuset. Jobbar även tillsammans med Karin af Klintberg på en SVT-dokumentär om Andrée-expeditionen.
Böcker: Astronauten som inte fick landa (1999) som handlar om astronauten Michael Collins som väntade ensam på rymdskeppet medan hans kolleger landade på månen och tog mänskligheten framåt. Expeditionen - min kärlekshistoria som kommer i augusti.

Andréexpeditionen:
Andréexpeditionen var ett försök att segla över Nordpolen i luftballongen Örnen 1897, men försöket misslyckades och de tre svenskarna ombord, SA Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel omkom. Ballongen havererade bara några dagar efter avfärden från Danskön den 11 juli. Efter en strapatsfylld vandring kom de till Vitön i Svalbard i oktober där de omkom. Kvarlevorna påträffades 33 år senare av norska forskare och mycket av äventyrarnas material kunde räddas och användas för att rekonstruera deras strapatser.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Erika Josefsson/TT Spektra