Insändare Läste i UNT 31 maj att en historiskt värdefull trävattenledning mellan dammen i Karlholm och Tämnarån förstörts. Händelsen utreds nu som ett miljöbrott. Länsstyrelsen bebyggelseantikvarie har varit på plats och undersökt skadorna. Han uppgav att skador har skett på kulturmiljön och att sådana ingrepp inte får ske utan tillstånd. Tjänstemannen har förmodligen helt rätt i sin bedömning och att förstöra vattenledningen bör betraktas som ett brott och händelsen är polisanmäld.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till dammen i Västland, Länsstyrelsen beordrade under 2017 att dammluckorna skulle tas bort vilket medförde att en 400-årig kulturmiljö förstördes. Istället för att ha en damm med vattenspegel har vi nu fått sänkt vattennivå och en massa nya vassruggar som inte pryder landskapsbilden. Alternativet till att ta bort dammluckorna var att anlägga en fiskvandringsväg vilket ägaren av fullt förståeliga skäl inte kunde bekosta.

Jag ställer mig också frågan varför inte samma krav ställts på dammanläggningarna längre uppströms, i Strömsberg och Ullfors, Undertecknad hoppas självfallet inte att motsvarande sker där. Däremot ifrågasätter jag Länsstyrelsens krav på dammen i Västland. Skall inte alla dammanläggningar behandlas likvärdigt. Undrar varför kulturmiljön i Västland skall fördärvas av Länsstyrelsen med sina beslut men att liknande förhållanden på andra orter accepteras. Jag vill naturligtvis inte att dammanläggningarna i Ullfors och Strömsberg skall rivas, men anser att anläggningarna, juridiskt, bör betraktas som likvärdiga och behandlas därefter.

Beslutet har också fått som följd att ägaren låter kvarnbyggnaden i Västland förfalla. Ett krav för att elproduktionen i Västland skulle få starta upp var att kvarnbyggnaden rustades, vilket också gjordes. Genom Länsstyrelsen beslut upphörde elproduktionen i Västland vilket väl inte borde vara önskvärt med dagens energipolitik. Nu förfaller byggnaden och den kulturhistoriska miljön på grund av Länsstyrelsens beslut att dammluckorna skulle tas bort.