Vi träffas hemma hos henne i villan i Årsta. Boel är lugn och förtroendeingivande; det är lätt att föreställa sig henne i hennes yrkesroll. Men hon är också en lite ruschig, aktiv person som gillar att ha saker för händer. Enligt kolleger har Boel ”alltid minst fem järn i elden och har mer energi än en 20-åring”. Själv sticker hon inte under stol med att hon allt känner lite bävan inför den nya tillvaro som väntar som pensionär.

– Hur ska det bli nu när jag inte har något jobb längre?

Men det visar sig att Boel förberett sig väl, bland annat genom att redan innan pensioneringen engagera sig i föreningen Läkare i världen, via deras mottagning på Härbärget i Uppsala.

Artikelbild

– Vi är en grupp sjuksköterskor, läkare och frivilliga som hjälper EU-migranter och tredjelandsmedborgare med sjukvård. Det sker också via en mobil vårdcentral som står uppställd i Uppsala en gång i veckan, berättar Boel som fungerar som kontaktperson för kvinnorna där. Kroppsfunktioner, hygien och preventivmedel hör till de ämnen hon informerar om.

Boel växte upp i Uppsala vid Rickombergaskolan, där hennes pappa var rektor och hennes mamma arbetade som lärare.

– Vi bodde på området. Det var en speciell, jättebra miljö för mig och min syster att växa upp. Vi blev en sorts maskotar för alla som bodde och arbetade där.

Som 11-åring började hon rida på Akademistallet, och ridningen är viktig än i dag. Någon gång i veckan ser hon till att få en tur på systerdotterns häst.

Artikelbild

Boel har alltid varit praktiskt lagd och skojar om att hela hennes liv varit en ständig kamp mellan teori och praktik. Hon gick först Samariterhemmets sjuksköterskeutbildning och blev färdig barnmorska 1974. Sedan dess har hon gjort betydande insatser för Uppsalas kvinnor och deras familjer. Boel jobbade ett tiotal år på förlossningsavdelningen på Akademiska sjukhsuet, och arbetade sedan i primärvården, bland annat på barnmorskemottagningen i Knivsta.

– Hela tiden har jag styrts av ett inre driv. Jag ville inte jobba på samma ställe hela tiden, utan utvecklas och göra nya saker, säger Boel.

Hon har även varit chef vid Alunda vårdcentral, arbetat vid barnmorskemottagningarna i Gottsunda och Gimo och på Samariterhemmet. I början av 1990-talet startade hon och en grupp andra entusiaster Treklövern, som hon chefade över i 15 år.

– Men jag är i grunden barnmorska, understryker hon, och berättar om hur engagerade alla barnmorskor är, och om hur måna de är om att stötta och hjälpa varandra.

– Jag vill passa på att tacka alla mina kolleger och arbetskamrater för det!

Tack vare Boel och hennes barnmorskekolleger rullar det numera bilar omkring på gatorna med texten ”BB på väg”. Verksamheten med hembesök hos nyförlösta kvinnor startade 1991, och den nyblivna familjen fick möjlighet till eftervård i hemmet.

– När kvinnorna fick vara hemma i lugn och ro ökade amningen.

Efter åren inom kvinnosjukvården arbetade hon en tid inom Kvinnofridslinjen och har upplevt hur centret omvandlats till en egen klinik.

– En fantastisk tid, och en härlig pionjäranda. Alla drog åt samma håll, sammanfattar Boel, som chefade för Kvinnofridslinjen i samband med starten.

På fritiden syr hon gärna; en hög trikåtyger ligger intill symaskinen.

– Just nu syr jag en klänning till mitt barnbarn Inez, och jag planerar att börja en vävkurs nu när jag förhoppningsvis har lite extra tid över.

Boel är även konstintresserad och funderar på att följa konstkurser vid Senioruniversitet. Läsning är ett annat stort intresse, hon är även med i en bokcirkel.

– Vi har hållit på i mer än 35 år vid det här laget, säger hon lite häpet.