Rune föddes och växte upp på Skolgatan i Uppsala och blev fast och varaktigt rotad i sin hemstad. Efter några år i diverse sysslor fick Rune i sin ungdom anställning vid SJ där han stannade tills dess han gick i pension. Han verkade i en annan tid och vid ett annat SJ. Vreta blev för Rune eller Wille, som vi närmaste kallade honom, hans paradis på jorden. Han älskade det.

Alltsedan tidigt fyrtiotal vistades han här om somrarna tillsammans med sin familj. Wille var primus, nummer ett, men ändock en vänlig och ödmjuk person som aldrig mästrade. Här gällde alltid öppet hus och tomten blev mestadels full av liv i umgänget bland grannar och utresta vänner från staden. Frånsett kärleken till familjen hade konsten en högst väsentlig ingrediens i Runes liv och han hade gott påbrå från sin far,som var skicklig träsnidare och oljemålare. Sonen förvaltade arvet mycket väl. Åtskilliga höstar for han med sina konstnärsvänner till fjällvärlden för att måla. Han avbildade helst landskap och träd med kraftiga penseldrag i träffsäker enkelhet och karaktär. Det blev med åren talrika utställningar i hemstaden.

Många utlandsresor företogs med hustrun Lilian till länder som Grekland, Italien och Spanien och staffliet följde alltid med. Särskilt bör resan på åttiotalet till Kenya nämnas där Wille letade upp och målade dess urbefolkning massajerna. Dessa unika akvareller fick stor uppmärksamhet bland Uppsalas konstvänner.

Dödsfallet var inte direkt oväntat, Runes hälsa hade sviktat sedan en tid. Detta faktum betyder inte att tomrummet efter honom blir mindre när han nu lämnat oss. En länk till en gången tid och en hedersman har lämnat arenan. Må himlen ta väl hand om honom.