– Hur många elever jag minns? Rätt många efter 25 år på en och samma skola, men ett är säkert – jag kände alla till förnamn. Finns det någon bättre start på dagen än att redan vid ingången kunna säga: "Roligt att se dej, Anders, vad ska du göra idag?"

Den tidigare fritidsledaren Ewa Axelhed och maken Hans bor i en villa längs vägen mellan Grillby och Veckholm. Nära naturen.

– Jag började att jobba med ungdomar en gång i tiden, så efter att ha varit hemma med egna barn i tolv år, kändes det naturligt att fortsätta i samma spår.

Just spår kommer den här berättelsen att handla en del om. Skidspår, spår efter hundspannsmedar och spår efter djur i naturen.

– Jag har alltid försökt att få ut skolbarnen i skogen så mycket som möjligt. För många barn är det inte naturligt att bildligt talat lämna den asfalterade trottoaren.

Ewa vet vad hon talar om. Ewa och maken Hans träffades som scoutledare i ungdomens da'r. Hans fortsatte sedan i fritidsbranschen under hela yrkeslivet.

– Nu i vinter blir det skidor både i Åre och Sälen och antagligen också Vasaloppet, åtminstone den halva varianten.

Ewa har länge plågats av ledproblem, men efter en lyckad handoperation blev det så premiär i Vasas spår vid fyllda 68 år.

– Maken och de tre sönerna är alla vasaloppsåkare, så till slut kunde jag inte värja mig.

Antagligen var mamma Ewa inte så svår att övertala. Har man kört hundspann på Kebnekajse kan det inte finnas många utmaningar kvar.

– Som mest hade vi tolv grönlandshundar här hemma, och de behövde mycket, mycket motion.

Snötillgången var sällan tillräcklig i enköpingstrakten, så det gällde att vara uppfinningsrik.

– Trots att det gått några år får vi fortfarande höra historier om hur det såg ut när vi kom farande med hundspannet kopplat framför en Renault 4 Laban utan motor, växellåda, dörrar, ja strippad på allt utom ratt och broms.

Ewa har inget emot ovanliga saker. Det fick barnen på Grillbyskolan upptäcka på friluftsdagarna redan för 20 år sedan.

– Att lära sig packa en ryggsäck är nog så viktigt. Vad ska jag ta med mig ut i skogen? Hur ska jag hantera en kniv, hur ska jag kunna göra en eld utan att vare sig skada mig själv eller omgivningen? Och vilka djur är det som gått före oss på stigen?

Ewa kunde också ha berättat om myrorna. En näve prima skogsmyror, direkt från stacken, blev en garanterat minnes- och proteinrik upplevelse för många skolbarn.

– Jag är full av roliga minnen och episoder tillsammans med eleverna. Mindre roligt var de anlagda skolbränder som vid tre tillfällen drabbade oss. Två av dem under skoltid. Allt gick bra, men den otäcka känslan i magen glömmer man inte.

Att Ewa Axelhed skulle slå sig till ro efter pensioneringen var, och är, en omöjlighet. Övningar och konserter med Villbergakören konkurrerar med naturen utanför fönstret hemma i Veckholm.

– Efter en bullrig dag i skolan var körsången en lisa för själen. Den härliga inspirerande känslan lever kvar. Något av en naturkraft. Också den.