– Vill du ha ett glas sherry? Monica Schalin har förberett en bricka med muffins, kakor och vackra färgade glas i rött och blått.

Vi träffas klockan nio hemma i hennes tvåa i seniorboendet Ekeby hus. Med en klingande finlandssvenska visar hon stolt runt i sin bostad. Över datorns tangentbord ligger ett klarblått sidenörngott som skydd mot damm, men trots det är den flitigt använd. Hon håller kontakten med nära och kära världen över via mejl, skriver listor, planerar födelsedagsfesten och gör program till musikaftnar och föredrag.

Överallt i lägenheten syns hennes intresse för konst. Målningar och foton hänger tätt på väggarna och står uppställda i bokhyllor och på fönsterkarmarna.

Efter sherryfrågan serverar hon i stället en alkoholfri cider i glasen och slår sig ner i en av fåtöljerna. Hon har förberett sig väl inför intervjun och har flera punkter nedskrivna på papper som ligger på ett litet bord bredvid.

Monica Schalin föddes i prästgården i Lovisa i Finland som yngst av fyra barn. När hon var drygt tio år sändes ett par mil utanför Lovisa på en liten bondgård, det finska vinterkriget hade börjat. Något som hon ogärna pratar om, känslorna sitter kvar i kroppen.

Men om annat pratar hon gärna och länge. Som till exempel om sin planering med listor inför födelsedagen då hon bland annat firar med mottagning mellan klockan ett och tre, och om sitt stora intresse för fotografi.

– Jag fick min första kamera i slutet av 40-talet, inför en resa familjen skulle göra till Hannover. Agfas färgfilmer var urdåliga, allt blev grått och brunt, jag ville ha Kodakfilm, de färgerna gillade jag. Jag fotograferade diapositiv på den tiden.

Nu för tiden en stor digital fotoram som står på ett bord i vardagsrummet.

Tillsammans med sin väninna har hon rest runt i Sverige för att fotografera i Nils Holgerssons fotspår.

– Jag köpte boken och bestämde mig för 100 sidor i taget. Kerstin, min väninna kan Sverige på sina fem fingrar, vi åkte runt till de olika landskapen. Jag hade flera utställningar i Uppsala och i Hammarskog bland andra ställen. Annars tycker jag om att fotografera naturen, i färg, säger Monica Schalin.

Konst är ett annat stort intresse, hon har akademiska studier i konstvetenskap, hennes avhandling handlade om den Helsingforsfödda konstnären Ellen Thesleff. Men Monica Schalin tycker om att själv hålla i penseln.

– Jag hade under 30 år en Västkuststuga i Öregrund. Dit åkte jag varje sommar, för att måla, promenera ner till stranden och segla på vattnet i min lilla roddbåt. Nu har jag en underlig längtan hela tiden till att måla, jag har till och med ett färdigt motiv men jag har blivit så darrhänt, säger hon.

Yrkeslivet har hon ägnat läkemedelsbranschen, som forskare och utvecklare. Som student var hennes huvudämne fysikalisk kemi, i tjänsten sedan farmaceutisk komposition.

– När jag gick sista året på Akademin där i Åbo fick vi göra en studieresa. Min professor hade kontakter här i Uppsala. Vi blev bjudna på middag, som man blev på den tiden, efter visningen på Pharmacia. Jag kom att sitta bredvid en apotekare som hette Gunnar Embring. Hans laborant hade råkat ut för en olycka och han visste inte hur han skulle klara sig. Jag fick jobbet. Det gjordes upp om tre månader men det kom att bli 40 år och en månad i lite olika funktioner.

Även om Monica Schalin inte haft egna barn har hon haft kontakt via mejl med familj och syskonbarn världen över .

– Jag hade praktikplats hos en läkare i Åbo och jag hade nära kontakt med Barbro, min ena syster som bodde där med sin familj. Hon hade tre små barn så vi hade en deal. Jag fick komma och äta middag hos dem mot att jag diskade efteråt. De tre barnen har kommit att följa mig hela livet, säger hon.