Nu är han pensionerad sedan några år, men fortfarande aktiv i Lövträdsföreningen som en gång om året publicerar "Lövträdstidningen".

Vad är det som är så bra med lövträd?

– Gran försurar marken. Ekar är bäst, de höjer ph-värdet, så växelodling vore gynnsamt, ett år av varje. Men ekar blir ju uppåt 500 år, så det är svårt, säger Pelle och skrattar.

Artikelbild

Manshöga stubbar från gamla almar syns också runt Sätuna, med anor från början av 1600-talet. En lång dubbel-allé leder fram till den nuvarande huvudbyggnaden från 1700-talet.

– Jag har haft förstående markägare, menar Per Mård. Jag har experimenterat med trädslag, och SLU har brukat komma ut och titta, det ligger ju nära till.

Egentligen började han som guldsmed, men att sitta instängd i ett rum och knacka smycken var inget för Per, han ville ut i skogen. Så i 25-årsåldern drog han till skogsbruksskolan i Bispgården i Jämtland för att bli skogstekniker.

Där fick han lära sig allt från föryngring och plantering till slutavverkning, jakt och tillsyn av skog. Och så hamnade han direkt på Sätuna gård.

– Dom pratar nuförtiden om kvotering till bolagsstyrelser men på Sätuna gård, när aktiebolaget bildades 1906, satt bara kvinnor i styrelsen. Och så har det varit tills för ett tiotal år sedan då ett par killar kom med, berättar Per.

Per Mård har inte hållit sig bara till de svenska skogarna, utan utforskat både Kanadas och Finlands flora och fauna. I Kanada fick han korn på grizzlybjörnar med kameraobjektivet. 15 stycken har han fotograferat, och på flera av Pers bilder står björnarna upp och kramar ett träd. Riktiga trädkramare, precis som fotografen. Andra grizzlybjörnar fiskade jättelaxar med bara ramarna, berättar Per Mård.

– Men de finsmakarna åt bara rommen! utbrister han.

Förutom skog och fotografering är det jakt och idrott som intresserar Per Mård mest.

– Jag har jagat allt, egentligen – mink, älg, vildsvin, säger han.

Större delen av Pers vardagsrum är bevis nog, väggarna är fulla av horn och skinn av räv, mink och grävling hänger över stolsryggar.

På väggen hänger också en nyckelharpa.

– Den har jag byggt själv och den går att spela på. Men jag kan inte, jag har inte ro att nöta och lära mig. "Kan du inte ta det lugnt?" säger ungarna. Jag har svårt att sitta still, berättar Per Mård.

Idrottsintresset sträcker sig sålunda en bra bit bortom tv-skärmen:

– Ja, det blev en del brottning, men mest skidåkning. Jag har åkt tioVasalopp, fem Marcialonga, fyra Dolomitenlauf, Köning Ludwig Lauf, och Lavaze. Men Lavaze var bara tre mil, rena sprintdistansen, säger Per Mård.

Han påstår också att ett av hans intressen är vallning. Kanske en följd av alla mil i spåren.

Vad tycker du om de nya vallningsfria skidorna?

– Man vinner inte, men man har fäste, säger Per Mård.