Berit Lilja var engagerad i flera föreningar i Uppsala, bland annat sällskapet ”Mumma”.

Vissa människor är på något vis helgjutna. De verkar ha funnit sin form, och trivs med den. Det är något väldigt tryggt med en sådan person. Du vet var du har henne, och kan lita på att hon alltid är sig lik. Just sådan var Berit Lilja som nu lämnat oss. Hon, som alltid funnits med i vår krets. Berit valdes in som en av de första medlemmarna, när sällskapet ”Mumma” bildades i Uppsala för snart 35 år sedan.

I detta nätverk för kvinnor i skiftande åldrar och med olika yrken fanns Berit som en fast och positiv punkt, alltid lika lättsam, livsbejakande, rolig, rak och obesvärad.

Med sitt glada humör, sitt intresse för andra, sin omtänksamhet och generositet gjorde hon många av våra träffar oförglömliga.

Inte minst alla de gånger då hon öppnade sitt hem på Westerberga gård för den årliga julfesten. Det var som att kliva rakt in i en Jenny Nyström-dröm! (Ute i ett magasin hade ju Berit förvisso en hel antikbod att plocka rekvisita ur…) Och mitt bland fladdrande ljus tronade värdinnan i sitt röda förkläde. Borden stod dukade, och köket dignade av julmat. Givetvis tillagad av henne själv.

Hon var en sån som ville bjuda – även på sig själv. Ingen annan av oss hade nog klarat av att i röd mjukisdress och blomsterkrans i håret föras till ”Baldis” för att firas på 60-årsdagen... men hon älskade det!

Sedan några år var Berit den äldsta i vårt sällskap. Kroppen var inte lika rask som tidigare, men den Berit som fanns inuti kändes opåverkad av tiden. Alltid lika nyfiken och intresserad av de ämnen som togs upp på våra träffar, och på vad de yngre och nyare medlemmarna hade att berätta.

Nu har vi svårt att förstå att Berit, som varit med oss så länge, inte längre finns i ”Mummornas” krets.

Men i sorgen och saknaden efter henne finns också glädjen över att vi har fått känna någon som Berit.