Redan i december stod det klart att det var något skumt med Pisa-mätningen i den svenska skolan, Pisa 2018. Resultaten visade på fortsatt förbättring efter vändningen fyra år tidigare. ”Oerhört glädjande”, skrev utbildningsminister Anna Ekström (S) på DN Debatt (4/12 2019). Men redan då fanns det stor anledning att ifrågasätta de 5 500 utvalda elevernas resultat i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.
Sverige hade nämligen den högsta uteslutningsgraden av samtliga OECD-länder, 11,1 procent av eleverna behövde inte skriva provet. Det antogs bero på den höga flyktinginvandringen, nyanlända ska väljas bort på grund av bristande språkkunskaper. Men samtidigt deltog 99 procent av de tyska eleverna i Pisa-mätningen. Forskarna Magnus Henrekson och Johan Wennström skrev om detta i tidskriften Kvartal (17/12 2019).
Nu visar det sig också att Skolverket pumpat upp de svenska resultaten genom att undanta betydligt fler elever än vad som är tillåtet (Expressen 2/6). Utrikes födda elever som undervisats i svenska i mindre än ett år får undantas, men Sverige hade undantagit många fler. Om reglerna följts hade sannolikt resultaten tvärtom försämrats i samtliga tre ämnen, och Sverige hade rasat i rankningen.
Ulrika Mattsson, rektor på Palmbladsskolan i Uppsala, medger att hon brutit mot reglerna om tidsgränserna och att det kan ha orsakat problem med mätningen om resultatet annars ”skulle ha blivit annorlunda”. Hon säger att hon gjort det för de enskilda elevernas bästa. De elever ”som kommit till oss som haft lite eller ingen skolgång med sig”… ”hur blir det för dem att skriva det här provet”, undrar hon.
Mot denna ”välvilja” kan ställas att skolan sedan länge är en starkt politiserad fråga i Sverige. Reformerna från 2011 cirka, ”Jan Björklunds skola”, ställs mot rödgröna reformer från 2014 och framåt. Behovet för Gustav Fridolin (MP) och Ekström att sola sig under Pisa:s v-kurva, med 2012 som botten, kan därför inte underskattas.
Men framför allt handlar det om de långsiktiga skadorna av att skönmåla skolan och integrationen. Samma problem finns på arbetsmarknaden, och bottnar i en vilja att beskriva flyktinginvandring som en tillgång snarare än en svår utmaning. Men om nya svenskar verkligen ska bli en tillgång måste skolan och yrkeslivet beskrivas precis som det är. Hur ska man annars veta vilka reformer som är nödvändiga, när problembeskrivningen vilar på helt felaktiga grunder?
Skolverket måste genast ställas till svars för Pisa-fusket. Omsorg om svaga elever och allmän välvilja kan vara bra i klassrummet, men i forskningen har det inget alls att göra.