Skriv in mobbning i brottsbalken

Det är hög tid att mobbning förbjuds och straffbeläggs i brottsbalken, som man gjort i Frankrike, skriver Mats Jonsson.

22 augusti 2013 14:21

Mobbning dödar. En skolflicka i Närke. En socialsekreterare i Jämtland. Förutom alla okända varje år.

8 - 10 procent av Sveriges skolelever och cirka 9 procent av arbetstagarna uppger sig vara utsatta för kränkning, utstötning och diskriminering. Siffrorna ökar. Uppemot 300 självmord per år beräknas vara relaterade till mobbning.

Det är hög tid att mobbning förbjuds och straffbeläggs i brottsbalken. Men lagstiftande politiker tassar försiktigt omkring frågan.

”Lagstiftning är inte rätt väg att gå” kan det heta. Varför? När man i andra fall möter beteenden, som är motbjudande och skadliga är en elementär åtgärd i ett rättssamhälle att man förbjuder dem.

Dödläget beror på en felaktig definition. Mobbning definieras hos oss inte som ett brott i brottsbalkens mening, utan som ett miljöproblem, som det ankommer på skolans och arbetsplatsens egna ansvariga att lösa själva.

På samma sätt har det funnits tider och kulturer, där man ansåg det rimligt att till exempel våld i familjerelationer hanterades av släktens överhuvud eller folk i farföräldragenerationen. Så gör vi inte längre hos oss. Människor som själva befinner sig inom brottsutövningens operationsområde kan naturligtvis inte lösa problem, som förutsätter opartiskhet och utomstående auktoritet.

Det fanns också en tid, inte så avlägsen, då man ansåg, att alla slags destruktiva beteenden enbart berodde på samhället och den omgivande miljön, aldrig på den enskilde förövaren själv och dennes egna val. I fråga om mobbning kan vi se en kvarleva av detta synsätt.

Men mobbning kan aldrig hejdas om man inte spårar upp och bestraffar dem, som anstiftar och deltar i handlingen. Här kan man jämföra med Margot Wallströms kamp mot våldtäkt som medel i krigföring. Även i detta sammanhang har man försökt slingra sig ifrån det personliga ansvaret genom att skylla på kultur och strukturer.

Det ena antimobbningsprogrammet efter det andra visar sig vara verkningslöst. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om kränkande särbehandling i arbetslivet har aldrig fungerat. Mobbning kan nämligen sällan eller aldrig lösas inom den organisation, där den uppstått. Eftersom mobbning i grunden är ett kriminellt beteende behövs adekvat kriminologisk kunskap och kompetens för att komma till rätta med den.

Eftersom vuxenmobbning kommit att definieras som arbetsmiljöproblem och jämställas med olyckshändelse anses den också falla inom gränsen för den korporativistiskt präglade samhällssektor, där arbetsmarknadens parter är vana att regera själva. Där drar sig det demokratiska systemets företrädare för att gå in av rädsla för att beskyllas för intrång.

Därför måste mobbning omdefinieras och erkännas som ett brott i brottsbalkens mening oavsett i vilken miljö den sker. Så är ju fallet till exempel i Frankrike. Då kan riksdagens ledamöter känna sig fria att gå in med lagstiftning. Detta bör ske utan dröjsmål. Alla fakta finns redan på bordet.

Lagen måste utformas så att den omfattar alla slag av kränkning, utstötning och diskriminering vare sig det sker i skolan, i arbetslivet, på nätet eller någon annanstans.

Nu behövs en skärpt, samlad och konsistent lagstiftning och ett explicit förbud med straffsanktioner i brottsbalken. Där handlar kapitel tre om ”brott mot liv och hälsa” och kapitel fyra om ”brott mot frihet och frid”. Där hör mobbning hemma.

Nu är det skolstart igen. Hur många barn kommer att gå till skolan med ångest och ont i magen?

 Mats Jonsson

Ordförande i Organisation Mot Mobbning, OMM

UNT 23/8 2013

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!