Hur ska det gå för feminister och pirater?

Det är beklämmande att höra Falkvinge så totalt haverera i frågan om innehav av barnpornografi. Det förvirrade valmanifestet och sedan Falkvingens yrvakna kovändning avslöjade på en gång både dåligt omdöme och torpederade partiets trovärdighet i rätts- och integritetsfrågor. Frågor som förtjänat att förbli starkare än så inför valet.

6 augusti 2010 15:17

I det Pridetåg som vandrade genom Stockholm förra helgen stack två partier ut. I skrikande lila och rosa gick Piratpartiet och Feministiskt initiativ, taggade för valrörelse. Feministiskt initiativ hade till skillnad från de etablerade partierna valbudskap med sig. En stor vagn uppmärksammade bland annat kampanjen ”Ain’t I a woman” om hur papperslösa kvinnor i Sverige står skyddslösa och utanför kvinnofridslagarna. Gudrun Schymans spektakel i Almedalen var ett undantag från partiets annars seriösa dagordning. Valrörelsen, som visserligen inte dragit i gång än, behöver FI. Trots att partiet är litet i opinionsmätningarna kan vi hoppas på att dess blotta närvaro i de kommande valdebatterna tvingar fram en jämställdhetsdebatt. Det var nämligen en tydlig effekt i valrörelsen 2006.

I de allra flesta debatterna nämnde samtliga partiföreträdare jämställdhet på ett eller annat sätt redan i sina inledningsanföranden, för att inte lämna öppet mål för FI. Även om partiet inte kommer in i riksdagen fyller det sin funktion när de etablerade partierna tvingas sluta använda feminismen som höger- och vänstermarkör och i stället bli konkreta. Schymans löfte, att vara en feministisk opposition till regeringen, oavsett vilken färg denna får, har dessutom växt i trovärdighet. Nyligen bannade hon sitt gamla parti Vänsterpartiet rejält för att enbart bry sig om kvinnolöner i den offentliga sektorn. ”Varför struntar man i att kvinnor med akademisk utbildning inte får högre lön?” frågade Schyman och konstaterade hårt att V inte är ett alternativ för feminister.

Piratpartiet har valt motsatt väg. I stället för att utmana alla vill man liera sig hämningslöst. Partiet vill sälja sina röster i frågor som de inte har politik för. På sin hemsida skriver man kaxigt, och naivt: ”Inget av blocken har egentligen något att förlora i sak på att tillfredsställa i princip alla våra krav”. Partiet har en utstuderad strategi för hur de ska hantera en eventuell vågmästarställning, med ett tonläge som skvallrar om respektlöshet för väljare och demokrati. Om de politiska blocken inte är intresserade av att tillmötesgå partiets krav ska PP stötta, inte det block som fick flest röster och därmed stöd av svenska folket i andra frågor, utan det förlorande blocket. Detta gör Piratpartiet för att ”segrarna” ska känna ”...sig snuvade på regeringsmakten. De kan dock inte göra mycket åt saken, eftersom vi reservationslöst stöder sittande regering i allt som inte är våra frågor. När ’segrarna’ väl sitter tryggt placerade i utvisningsbåset i opposition inleder vi sakliga och lågmälda samtal med dem, tills de börjar inse att våra förslag faktiskt inte är så farliga...Då ställer vi ett misstroendevotum och byter regering.”

Det måste betraktas som en motreaktion till den livaktiga blockpolitiken att ett parti kan agera så ansvarslöst utan att straffas av väljarna, men möjligtvis är agerandet en anledning till att PP inte gör speciellt bra ifrån sig i opinionsmätningarna. Många, inte minst moderater, muttrar om att de önskade att deras parti antog PP:s åsikter om integritet och kultur, men när de står framför valurnorna är även andra frågor viktiga, och man förblir moderat. Det sägs vara den insikten som förändrade Sverigedemokraterna från ett enfrågeparti mot invandring till att lansera åsikter även i andra frågor.

I Piratpartiets valmanifest lyfts frågor om integritet och kultur som det politiska Sverige tappat. Ett samhälle som alltmer formas av öppenhet, tillgänglighet och fria informationsflöden ställer nya krav. Det är därför ytterst beklämmande att höra Falkvinge så totalt haverera i frågan om innehav av barnpornografi. Det förvirrade valmanifestet och sedan Falkvingens yrvakna kovändning avslöjade på en gång både dåligt omdöme och torpederade partiets trovärdighet i rätts- och integritetsfrågor. Frågor som förtjänat att förbli starkare än så inför valet.

Fredrik Malm (FP) har raljerande kallat partierna utanför riksdagen feministerna, piraterna och rasisterna. Men de ska helst inte klumpas ihop. Medan FI och PP aviserar konkreta lösningar på jämställdhets- och integritetsproblem har Sverigedemokraterna gjort karriär på retorik. Det är egentligen förvånande att SD attraherar fler väljare än PP och FI.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!