Logga in
Vädersponsor:

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Nyanlända entreprenörer

Uppsala Man får många spännande möjligheter som entreprenör. Häromdagen kontaktade Alexander Brännkärr mig. Alexander driver projektet ”Roligaste sommarjobbet” och introducerar ungdomar i att driva företag under sommarlovet. Nu hade Alexander ett nytt projekt för nyanlända ensamkommande som kallas ”RS Entry” och han var i behov av någon som kunde berätta om entreprenörskap för en grupp på ca 50 killar. Hade det varit ett vanligt föredrag hade jag nog tackat nej och legat kvar i hängmattan, men det här kändes viktigt och jag var väldigt nyfiken på den här gruppen. Den är ju ofta i centrum av debatten och lite mer insikt kände jag att jag kunde få, genom att träffa ungdomarna.

 

Alexander sa att jag bara behövde berätta om min entreprenörsresa. Lätt tänkte jag. Det har jag gjort förut. Men så kom jag att tänka på gruppen. De kunde väldigt lite svenska, allt jag sa behövde översättas av en tolk. Att berätta om affischrullning, styrelsearbete eller något annat uppdrag, skulle inte ge deltagarna något alls. Jag skulle bara vara en konstig figur som pratade om annan värld. 

Istället började jag tänka hur jag agerar som mentor till ungdomar i Ung Företagsamhet, fast förenklat. Tydlighet i de olika momenten. Om modet att starta och passionen för det man gör. Att ha drivkraften att genomföra det man satt som mål, men också tålamodet att det tar längre tid än man trott.
Andra saker jag tog upp var att lyssna på rätt människor, vikten av företagskultur, värderingar och ledarskap. Om att det är fullt normalt att göra misstag men inte samma två gånger. Framför allt att alla kan lyckas och att man vinner så mycket på att ha en dröm. Men också vikten av att göra en plan för hur man skall nå sin dröm. 

 

Efter ca 45 minuter var det frågestund. Jag förvånades över att det var så många frågor. I vanliga fall blir det dödstyst när man frågar publiken om de har några frågor. De var väldigt nyfikna och de flesta ville veta mer om det här med misstag. Förmodar att de lärt sig att man inte skall göra fel, liksom man nästan alltid får lära sig i alla kulturer. Jag sa att förmodligen 80% av alla saker jag gjort som företagare varit misstag, men att så länge misstagen var en del av resan mot målet, var det ok att göra fel. Gör man inga misstag sker ingen utveckling alls. Jag tror svaret överraskade dem.

 

Från vänster Sorena Kazemi (Lincube), Agneta Zetterlund (ISS), Maria Ingelsson (Hansoft), Anna-Lenas Holmström (Svenskt Näringsliv) och undertecknad.

Timmen på scenen gick fort. Sen var det två timmar då jag tillsammans med ovanstående kollegor från näringslivet, skulle genomföra en kort anställningsintervju med deltagarna, en och en. Under max 10 minuter skulle de få träna på att svara på intervjufrågor. Naturligtvis en väldigt kort tid och extra svårt då de flesta behövde tolk (svenska språket är naturligtvis nyckeln till allt). Jag fick träffa åtta killar och jag hade förberett några enkla intervjufrågor. Frågor som de kommer att möta när de ska söka jobb på riktigt. De fick berätta om sina egenskaper, vad de var duktiga på, vad de ville bli bättre på. Jag ville veta vad de var mindre bra på, vad de hade för utmaningar och intressen. Sist skulle de svara på vilken deras dröm var.

Den första jag fick intervjua var Said som sitter längst till höger. Han beskrev sig själv som en vänlig, pålitlig, positiv genomförare som ville jobba med försäljning. Han ville utveckla svenskan och snabbt komma in i samhället och lära sig den svenska kulturen. 

Med den här killen som heter Aman blev det den mest givande intervjun. Orsaken var att han pratade jättebra svenska trots kort tid i Sverige. En kille som helt klart kommer att gå långt, oavsett vad han väljer för yrkesbana.

Trots att intervjuerna var korta var de otroligt givande för mig. Jag hoppas att det var det för deltagarna också. Generellt så sa de att de ville jobba hårt, de ville jobba mycket och de ville göra den uppgift de fått tilldelad. För att vara lite elak så har jag inte hört så många svenska arbetssökande som sagt något av detta.

Alla hade jobbat hårt i sina hemländer. De flesta var födda i Afghanistan, men också bott en tid i Iran. Tidigt hade de fått börja arbeta på byggen, jordbruk eller andra tunga arbeten. Det var allt annat än bortskämda och inte präglade av några bidragssystem.

Det mest inspirerande av allt var när jag frågade om deras dröm. Det hade drömmar om att bli läkare, brandmän, rörmokare, företagare, säljare, jobba med datorer, bli skådespelare mm. Alla hade en dröm och alla ville verkligen nå dit. 

Min reflektion i sammanhanget är, att de som pratar om att de nyanlända som kommer till Sverige kan bli en otroligt stark resurs - de har rätt. De vill och de har starkt driv, men behöver komma in på arbetsmarknaden. Låt inte våra tröga, byråkratiska system, låsningar på arbetsmarknaden (läs enkla jobb) och långsamma politiska processer, förstöra alla dessa ungdomars möjlighet att nå sina drömmar. Jag tror på de här grabbarna. Mycket mycket mer än jag tror på politikerna de är så beroende av.

Så Himla bra!

Uppsala I utkanten av Uppsala, närmare bestämt i Librobäck hittar vi ett otroligt spännande företag. Ett varumärke som många kanske känner igen, men vet man att det kommer från Uppsala?

Här ligger nämligen Himla som nog är en doldis för många Uppsalabor. Men är man lite intresserad av inredning och design, främst inom textil, då vet man. Men det är inte bara produkterna som imponerar utan också entreprenören Annica Högström. Med Himla har Annica skapat ett varumärke inom ett område som hon verkligen brinner för. Ett varumärke som gjort succé runt om i världen och som hjälpt till att sätta Uppsala och Sverige på världskartan.

Här ser vi Annica framför en av vårens nya kollektioner. Kan tänka mig att den randiga vaxduken kommer att finnas på många bord kommande sommar. 

När vi går runt i Himlas showroom får vi se mer av vårens sortiment. Som alltid ligger ju planeringen av kommande säsonger långt före det vi som kunder kan se i butikerna. Här får ni ett litet smakprov.

 

När man ser allt så otroligt snyggt matchat blir man naturligtvis sugen på att ta med hela konceptet hem. Det är inte alltid det blir precis som på bilderna där hemma, men om man tänker till lite och ber om goda råd så kan man verkligen skapa en härlig miljö. Ofta med rätt enkla medel. 

Som entreprenör är Annica lika galen som de flesta av oss. Hon har naturligtvis en enorm passion för det hon skapar och säljer på Himla. Men också en otrolig drivkraft och modet att prova nytt. Hon har dessutom sålt bolaget en gång men sen köpt tillbaka det. Det gick inte som tänkt för köparen. Min teori är att köparen saknade passionen för företaget. Det brukar synas på resultatet... 

Himla är verkligen en av Uppsalas stoltheter när det kommer till varumärken. Hatten av för en fantastisk entreprenör som bidrar till att sätta Uppsala på kartan. Så Himla bra!

 

Jag vill ha beröm, inte kritik

Uppsala Jag gillar beröm. Jag älskar när någon säger att jag gör bra saker. Sånt ger mig självförtroende och jag fortsätter köra på. Framför allt när jag är bland likasinnade fungerar detta extra bra. För visst är det roligare att få beröm än att folk skall tycka man gör saker dåligt.

Större delen av min erfarenhet som ledare har jag fått under mina år som VD på Gallerix. I början av karriären mötte jag inte så mycket motstånd. Den lilla ledarroll jag hade flöt på väldigt bra. Men det händer saker när organisationen växer och det ställs större krav på ledarskapet. 

Naturligtvis var en av förändringarna att det bara blev mer och mer kritik. Under åren som VD på Gallerix bedömer jag att minst 75% av all kommunikation var kritik. Allt bra vi gjorde sågs som självklarheter. Det var det som inte fungerade man fokuserade på. Precis så fungerar alla organisationer. Man får sällan beröm för det som fungerar, men man får skit för det som strular.

Successivt försökte jag utveckla ledarskapet. En av de viktigaste sakerna var att alltid lyssna på den som är missnöjd och försöka förstå orsaken. Oavsett varifrån den kom. Ju längre jag levde i min roll som VD, ju viktigare insåg jag att hanteringen av kritik var. Vi lärde oss att alltid börja hos oss själva när något gick fel. Att skylla på andra gjorde bara saken värre. Men jäklar vad mycket stryk man fick ta.

Efter att jag lämnat Gallerix träffade jag ett gäng som sa att de gjort en C-uppsats för Gallerix och lämnat en rätt kritisk rapport om hur organisationen fungerade. Till deras förvåning möttes man med irritation av resultatet från ledningen. Undersökningen hamnade i papperskorgen. Tyvärr hamnade inte problemen i samma papperskorg.

Under åren som ledare har jag försökt att alltid lyssna på de som har åsikter om vad jag gör. Både positivt och negativt. Trovärdigheten som ledare handlar nästan alltid om att lyssna, förstå, förändra. Att vara ödmjuk, erkänna fel och brister samt att arbeta med förbättringar gör att man får respekt.

I dagarna har det kommit en kritisk rapport om Uppsalas företagsklimat. Vi faller mer eller mindre fritt. I min värld borde man tagit kritiken på allvar och varit ödmjukt självkritiska. Jag upplevde att man agerade tvärtom.

Man berättade om allt bra man gjort. Hur missuppfattad man är och att undersökningen har en massa brister. Listan över orsaker till det dåliga resultatet blev allt längre, ivrigt påhejade av bundsförvanter. Svenskt Näringsliv, lokala företagare och andra som tycker detta är allvarligt blev sågade. Man skyllde på fel i undersökningen istället för att ta åt sig av kritiken. I min värld är det helt fel väg att gå.

Den allra viktigaste delfrågan i undersökningen är den upplevda attityden till företagare från politiker och tjänstemän. Här ligger Uppsala verkligen i botten. Det som skrämmer är att det är med just attityderna det börjar. 

Ännu ett bottennapp!

Uppsala Förra året var det kräftgång för Uppsalas Företagsklimat. Vi rasade rejält och hamnade på plats 185. Då tänkte man att det kan nog inte bli sämre. Men där hade jag fel. Raset fortsätter i oförminskad kraft. Att Uppsala med alla dess förutsättningar skall ligga på plats 213 bland Sveriges kommuner, kan inte vara annat än pinsamt.

Vad kan nu detta bero på?  Jag har i alla fall några teorier:

När man har en nedåtgående trend krävs extraordinära insatser för att vända utvecklingen. Dvs man får inte betalt för den insats man gör, utan man måste faktiskt överleverera. Det kan säkert vissa tycka är orättvist, men det är precis samma om pilarna pekar åt fel håll när man driver ett företag. Att vända en negativ utveckling kräver krafttag. Därför tror jag att även om det görs en massa bra saker, räcker det inte när missnöjet varit så stort en längre tid.

Uppsala går bra. När man har en stark region där det mesta serveras utan någon större insats, kan kommunen åka snålskjuts och ekonomin utvecklas utan att man har företagarfokus. Jag tror väldigt många företag i Uppsala upplever att de har en stark marknad och att det är en region där man har stora möjligheter att göra affärer och utveckla sin verksamhet. Man kan nog uppleva en stor portion självgodhet hos Kommunen, vilket ger motsatt effekt i samarbetsklimatet med företagen. 

Traditionen är också en faktor. Även om vi under ett antal år visade att det går att vända utvecklingen, har Uppsala haft svårt att positionera sig som företagarstad. Den akademiska prägeln sitter djupt rotad och jag upplever att både politiker och tjänstemän har betydligt mer kunskap och intresse för universiteten än för företagen. Trots det är det många spännande kontakter som tas mellan näringslivet och universiteten, men inte så mycket från politiskt håll. Ordet "företag" hörs väldigt sällan i kommunikationer med kommunen. 

Slutligen upplever många företagare att det går väldigt långsamt i samarbetet med Kommunen och i Uppsala skall det mesta ta en väldigt lång tid. När man driver företag måste det oftast gå väldigt snabbt. Det blir självklart frustration när man förlorar affärer för att man hamnar i tung byråkrati.

Under några år har arbetet pågått med ett Näringslivsprotokoll och också ett Näringslivsprogram. Jag har själv varit med i arbetet och tycker det är bra i teorin och viljan är god. Men det är först när det blir verkstad som man får effekt. Här finns nog också en orsak till vårt låga betyg. Trovärdighet skapas när saker händer på riktigt.

Något som undersökningen visar och som verkligen oroar är skillnaden mellan politikernas syn på företagsklimatet och företagarnas upplevelse. I Uppsala är den skillnaden bland de största i Sverige. Det kan man tolka som att det finns dålig sjukdomsinsikt i Uppsala kommun och att det gör att man ser mindre allvarligt på problemen. Sånt brukar straffa sig.

Slutligen måste man ge en stor eloge till Tierp som fortsätter klättra. När man som kommun har lite mer press på sig, visar det sig att man blir betydligt mer handlingskraftig och samarbetet med företagen blir allt viktigare. Tierp har samma färg på styret som i Uppsala så företagsklimatet handlar definitivt om mer än vilken färg det är på kommunledningen. Grattis Tierp!

Gilla det oväntade

Uppsala Idag har vi haft en mycket givande dag med massor av nätverkande när Relation on tour gått av stapeln på Wenngarn utanför Sigtuna. Här möts vi på en häftig plats som är perfekt för att träffa nya människor, odla kontakter och förhoppningsvis göra affärer. Även om Wenngarn ligger nära Uppsala var det förvånansvärt många som var här för första gången. Med all sannolikhet kommer de flesta tillbaka till Wenngarn, för mötesplatsen är av världsklass, oavsett om man är här privat eller om man skall konferera.

Dagens konferencier är en av mina favoriter, nämligen Johan Wester. Johan har varit med tidigare i Relations aktiviteter och det är alltid både proffsigt och med en stor portion humor. Här står han bredvid Relations grundare Helena och Magnus. 

 

Dagens tema var ”det oväntade”. Ett alltid aktuellt tema, kanske aktuellare än någonsin i den tid vi lever i. Det oväntade är ju något som innebär ständig förändring. För vissa människor är förändring det värsta man kan uppleva. Jag tycker det är kryddan i livet, så det här var en fantastisk dag.

En av dagens värdar, Nordea och deras kontorschef Anne Ågren hälsade välkommen och bjöd på en överraskande start, som fick både Johan Wester och publiken att skratta ordentligt. Det oväntade kan vara så enkelt som att bjuda på sig själv. 

 

Första talare var Magnus Helgesson ”Academy of excellence”. Jag gillar talare som gjort det ”på riktigt” och Magnus har bland annat skapat restaurangkedjan Harrys. Erfarenheter som inspirerar och lärdomar som man kan ta med sig hem. Då kan man med all rätt vara lite kaxig. 

Visst är utbildning viktigt, men som i fallet med många entreprenörer är det andra drivkrafter som ligger bakom framgången. Tycker den här bilden från Magnus Helgessons presentation känns igen.

 

Efter Magnus Helgessons inspirerande inledning var det en slinga med 8 stationer med oväntat innehåll och mycket tid att träffa nya ansikten i de mindre grupperna. På en av de spännande stationerna fick vi lyssna på Anna Bråkenhielm. En fantastikt driven kvinna, som bland annat såg till att vi fick se Expedition Robinsson och Farmen. Som extra krydda hade Anna precis släppt sin bok "Räkna med bråk". Det blir nog streckläsning...

En annan av grupperna var Uppsala Bilgalleri. Förutom att man fick veta mycket om bilar berättade VD Peter Jonasson att man nyligen startat ett samarbete med Uppsala Stadsmission. Något som gjort att Mikaelsgården nu har en egen efterlängtad bil, skänkt av Uppsala Bilgalleri. Sånt gillas lite extra såklart. 

Kvällen avslutades för min del med middag och underhållning. Johan Wester var kvar och gjorde att nivån var hög och Tom Stone förvirrade oss med sina trollkonster vilket skapade god stämning. 

I ett småregnigt Wenngarn var det dags att tacka för idag och ta bilen hemåt. Samtidigt började sista delen av kvällen för de som kanske hade lite sovmorgon imorgon bitti. 

 

 

 

Fem år och redan stor

Uppsala Det är alltid kul at få vara med när något högtidligt firas. Om det handlar om någon som presterat extra inom entreprenörskap är firandet extra kul. På fredagskvällen var det dags att fira ordentligt. 

Företaget AlphaCE med Uppsala som en av baserna firar fem år. På dessa fem år har man skapat en helt fantastisk verksamhet runt om i Sverige. Arenan denna kväll var UKK här i Uppsala och kvällens strålande konferensier var Jennie Claesson, till vardags aktiv inom Handelkammaren. 

Jennie skötte som sagt sitt uppdrag på scenen på ett lysande sätt. Här ser vi Jennie tillsammans med kvällens huvudperson. AlphaCE:s medgrundare och VD, Maria Mattson Mähl. 

UKK var fyllt med glada gratulanter från hela Sverige. Många kom från olika AlphaCE kontor eller hade på andra sätt en arbetsrelaterad kontakt med företaget. Väldigt kul att träffa så många drivna och passionerade medarbetare från ett företag som verkligen gör skillnad. 

Några Uppsala-entreprenörer var också på plats. En av dessa var Magnus Hasselteg, en av oss Företagsänglar, här tillsammans med AlphaCE:s försäljningschef Berivan Mohammed. Berivan var en av medarbetarna som hade nöjet att dela ut priser på scenen till framgångsrika företag som jobbar med AlphaCE. 

Man imponerades av hur AlphaCE lyckas matcha många, ofta som är långt från arbetsmarknaden till jobb och gör det bättre än någon annan. En matchning i timmen är väl ett helt fantastiskt facit. Kanske har man konceptet för framtidens arbetsförmedling?

Vad vore ett jubileum utan ett uppträdande. På scenen fick vi se Afrodite och det svängde rejält när vi fick dansa efter en mycket trevlig middag. 

Jag har ju förmånen att vara kompanjon med Maria i projektet Företagsänglarna, samt att vi bloggar tillsammans på UNT/Uppgång. Men denna gång var det fullt fokus på AlphaCE och Marias jubileumstal visade vilket enormt engagemang, passion och drivkraft det finns bakom företagets framgångar. Det skall bli spännande att se vad som kommer att hända de kommande fem åren. Sverige är definitivt för litet. Det här företaget kommer vi att se på den globala arenan. Lite grand om utbildningsföretaget EF, men inom jobbmatchning. 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.