Logga in
Vädersponsor:

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Nyanlända entreprenörer

Uppsala Man får många spännande möjligheter som entreprenör. Häromdagen kontaktade Alexander Brännkärr mig. Alexander driver projektet ”Roligaste sommarjobbet” och introducerar ungdomar i att driva företag under sommarlovet. Nu hade Alexander ett nytt projekt för nyanlända ensamkommande som kallas ”RS Entry” och han var i behov av någon som kunde berätta om entreprenörskap för en grupp på ca 50 killar. Hade det varit ett vanligt föredrag hade jag nog tackat nej och legat kvar i hängmattan, men det här kändes viktigt och jag var väldigt nyfiken på den här gruppen. Den är ju ofta i centrum av debatten och lite mer insikt kände jag att jag kunde få, genom att träffa ungdomarna.

 

Alexander sa att jag bara behövde berätta om min entreprenörsresa. Lätt tänkte jag. Det har jag gjort förut. Men så kom jag att tänka på gruppen. De kunde väldigt lite svenska, allt jag sa behövde översättas av en tolk. Att berätta om affischrullning, styrelsearbete eller något annat uppdrag, skulle inte ge deltagarna något alls. Jag skulle bara vara en konstig figur som pratade om annan värld. 

Istället började jag tänka hur jag agerar som mentor till ungdomar i Ung Företagsamhet, fast förenklat. Tydlighet i de olika momenten. Om modet att starta och passionen för det man gör. Att ha drivkraften att genomföra det man satt som mål, men också tålamodet att det tar längre tid än man trott.
Andra saker jag tog upp var att lyssna på rätt människor, vikten av företagskultur, värderingar och ledarskap. Om att det är fullt normalt att göra misstag men inte samma två gånger. Framför allt att alla kan lyckas och att man vinner så mycket på att ha en dröm. Men också vikten av att göra en plan för hur man skall nå sin dröm. 

 

Efter ca 45 minuter var det frågestund. Jag förvånades över att det var så många frågor. I vanliga fall blir det dödstyst när man frågar publiken om de har några frågor. De var väldigt nyfikna och de flesta ville veta mer om det här med misstag. Förmodar att de lärt sig att man inte skall göra fel, liksom man nästan alltid får lära sig i alla kulturer. Jag sa att förmodligen 80% av alla saker jag gjort som företagare varit misstag, men att så länge misstagen var en del av resan mot målet, var det ok att göra fel. Gör man inga misstag sker ingen utveckling alls. Jag tror svaret överraskade dem.

 

Från vänster Sorena Kazemi (Lincube), Agneta Zetterlund (ISS), Maria Ingelsson (Hansoft), Anna-Lenas Holmström (Svenskt Näringsliv) och undertecknad.

Timmen på scenen gick fort. Sen var det två timmar då jag tillsammans med ovanstående kollegor från näringslivet, skulle genomföra en kort anställningsintervju med deltagarna, en och en. Under max 10 minuter skulle de få träna på att svara på intervjufrågor. Naturligtvis en väldigt kort tid och extra svårt då de flesta behövde tolk (svenska språket är naturligtvis nyckeln till allt). Jag fick träffa åtta killar och jag hade förberett några enkla intervjufrågor. Frågor som de kommer att möta när de ska söka jobb på riktigt. De fick berätta om sina egenskaper, vad de var duktiga på, vad de ville bli bättre på. Jag ville veta vad de var mindre bra på, vad de hade för utmaningar och intressen. Sist skulle de svara på vilken deras dröm var.

Den första jag fick intervjua var Said som sitter längst till höger. Han beskrev sig själv som en vänlig, pålitlig, positiv genomförare som ville jobba med försäljning. Han ville utveckla svenskan och snabbt komma in i samhället och lära sig den svenska kulturen. 

Med den här killen som heter Aman blev det den mest givande intervjun. Orsaken var att han pratade jättebra svenska trots kort tid i Sverige. En kille som helt klart kommer att gå långt, oavsett vad han väljer för yrkesbana.

Trots att intervjuerna var korta var de otroligt givande för mig. Jag hoppas att det var det för deltagarna också. Generellt så sa de att de ville jobba hårt, de ville jobba mycket och de ville göra den uppgift de fått tilldelad. För att vara lite elak så har jag inte hört så många svenska arbetssökande som sagt något av detta.

Alla hade jobbat hårt i sina hemländer. De flesta var födda i Afghanistan, men också bott en tid i Iran. Tidigt hade de fått börja arbeta på byggen, jordbruk eller andra tunga arbeten. Det var allt annat än bortskämda och inte präglade av några bidragssystem.

Det mest inspirerande av allt var när jag frågade om deras dröm. Det hade drömmar om att bli läkare, brandmän, rörmokare, företagare, säljare, jobba med datorer, bli skådespelare mm. Alla hade en dröm och alla ville verkligen nå dit. 

Min reflektion i sammanhanget är, att de som pratar om att de nyanlända som kommer till Sverige kan bli en otroligt stark resurs - de har rätt. De vill och de har starkt driv, men behöver komma in på arbetsmarknaden. Låt inte våra tröga, byråkratiska system, låsningar på arbetsmarknaden (läs enkla jobb) och långsamma politiska processer, förstöra alla dessa ungdomars möjlighet att nå sina drömmar. Jag tror på de här grabbarna. Mycket mycket mer än jag tror på politikerna de är så beroende av.

Pannkakans paradis

Visby/Brissund Det har ju varit fullt mediaspåslag från Visby och man törs väl säga att det varit 100% Almedalen. Men Gotland har ju så mycket annat. Ett av de ställen som verkligen sticker ut är Pannkaksträdet. Här har min gode vän och entreprenörskollega Pigge Werkelin byggt en helt fantastisk lekplats för barn och familjer. 

Pannkaksträdet är häftigt på så många sätt. Först har vi det entreprenöriella. Ett av Gotlands största träd hade blåst omkull. Vad händer i en kreativ hjärna då? Ett jätteträd, va häftigt. Det skall vi ha och göra nåt kul av. Så började historien om pannkaksträdet. 

Trädet är nu grunden till en massa olika lekområden. Av allt som finns på lekplatsen är 90% återvunnet. Här har man tagit vara på  allt från gamla bildäck till virke och oljefat. 

Gräslabyrinten är en kilometer klippt bana i ängsmiljö. Ett kul sätt att få lite motion. 

Så här ser entrén ut för den som vill klättra på trädet. Det klart det är spännande och något som lockar alla barn. 

Eller varför inte spela lite beachvolleyboll eller leka med fotbollen på den lilla fotbollsplanen. 

Hela alfabetet finns utplacerat på området och längst därborta ser jag mit "T". Kul för barnen att leta reda på sina bokstäver. 

Sen har vi det där med pannkakorna. Den som vill köper ett pannkaks-kit med smet, grädde, sylt och dryck. Sen gräddar man sina egna pannkakor på någon av grillarna. Det klart att pannkakor man gräddar själv smakar allra bäst. 

Men så har vi ju det där med byråkrati och möjligheten att överklaga. Det finns såklart grannar som anonymt har överklagat och Region Gotland som letar i juridiken och gör vad dom kan för att sätta käppar i hjulen. Därför finns det ett hot att tvingas lägga ned verksamheten. När man är på plats och ser barn och familjer leka och umgås långt från mobiltelefoner, appar och dataspel inser man hur värdefullt det är med platser som dessa. Så jag hoppas regionen tar sitt förnuft tillfånga. 

Med detta sagt. Planerar du att besöka Gotland i sommar -  ta tillfället i akt och upplev pannkaksträdet. Ca en mil norr om Visby i Brissund hittar du Pigge och Monikas kreativa lekplats. Lekplatser som det borde finnas fler av. 

Husvagn i Almedalen

Visby Ingen kan väl ha missat att det är Almedalsvecka i Visby den här veckan. Mängder med budskap i det man kan kalla ett eldorado för nätverkande och mingel. Som Uppsalabo är det naturligtvis intressant att se hur Uppsala syns i det enorma bruset. 

Och nog tycker jag Uppsala gör det bra. Strategiskt på Donners Plats hittar vi Uppsalas tält som fylldes med aktiviteter under tre dagar. Kul med pitchparader för entreprenörer från Uppsala som på olika sätt fått hjälp av Uppsalas olika innovationsstöd. På plats sägs ett 60-tal medarbetare från olika Uppsala-intressen. Plus alla Uppsalaföretagare och organisationer som kommer hit i egen regi såklart. 

Ett annat event där vi hittar Uppsala-koppling var Googles mingel med 17-nätverket. På eventet stod snabbväxande Swedish Tonic (som grundades i Uppsala för tre år sedan) och serverade drinkar. Även 17-nätverket har Uppsala-koppling då min bloggkollega Maria Mattsson Mähl är en av grundarna. 

Nytt för i år är att även Kina har en dag i Almedalen. Intresset kring Kina är alltid stort och ofta med politiskt fokus. Men i projektet "Uppsala China City" är målet att hitta samarbeten mellan entreprenörer, startups, investerare och innovationer. Tillsammans med Juan Carlos Mauritz (tv) är målet att skapa ett eco-system där Uppsalas olika funktioner ser hur vi kan ta tillvara på möjligheter med gemensam nytta och att vi lär oss mer av Kina. 

Boendet i samband med Almedalen är normalt svindyrt. Men har man en kompis som heter Pigge Werkilin så löser man det på ett väldigt konstruktivt sätt. Pigges minihusvagn har dessutom fördelen att man kan dra den med gräsklipparen och vips så har man dessutom "strandtomt". Kanske inget att rekommendera för den som har klaustrofobi, men det är hög klass på boendemiljön. 

 

996

Shenzhen Kina Hur många i Sverige har hört talas om 996? Det hade inte jag heller till för några veckor sedan. 996 är tydligen det som gäller om man vill göra karriär eller när man studerar i Kina. Nio till nio - sex dagar i veckan. Man kan naturligtvis tycka vad man vill om det, men det är något som vi kommer att påverkas av oavsett. Här finns en kultur där man pluggar eller arbetar med ett helt annat fokus än vad jag upplever på hemmaplan. Tänk när den nya generationen kineser kommer ut i världen (eller rättare sagt dom är redan där). Toppstudenterna på många av de bästa universiteten i USA och Europa är nästan alltid kineser. Det klart det kommer att märkas och påverka oss. Ambition är en avgörande faktor. 

Bakom detta finns en enorm drivkraft att skapa ett bra liv och visa att Kina är framtidens land. Naturligtvis kommer det att ge resultat. Paradoxalt nog finns det en debatt i Sverige om det motsatta (typ sex timmars arbetsdag). Om man ser det mer objektivt - vad tror vi ger mest effekt på samhällets utveckling; att man jobbar 70-80 timmar eller 30 timmar per vecka. 
Jag säger inte att det är bra att arbeta för mycket, men det är defintivt inte vägen framåt att jobba för lite. Även om vi hittar andra lösningar som ökade digitaliseringar, robotar som ersätter människor och andra nya innovationer för ett enklare liv, kommer vi nog fram till en sak; Ambitioner och drömmar bygger alltid på massor av nedlagda timmar.

En sak kan man känna i dagens Kina. Här är det action som gäller och enorma ambitioner. Det kommer att ge Kina och Asien stora fördelar. Vill vi hänga med måste vi förstå att vi lever på en konkurrensutsatt global marknad som inte bryr sig om lilla Sverige. Vi är ibland så otroligt naiva och väldigt lokala i vårt sett att se världen. Så jag hoppas få se fler svenskar "på stan" i t ex Shenzhen.

Weworks lounge i Shenzhen. Här samlas mängder av företag på fyra våningsplan i High-Tec Park. Loungen är en viktig samlingspunkt för nätverkande. 

Den första augusti får vi tillträde til vårt nya kontor för sex personer.

Vårt team i Kina inkl vår senaste anställda Abby When som står i mitten th tillsammans med Angelina Ge.

Nu lämnar jag Kina för den här gången med massor av ny energi. Nästa gång jag är här är i augusti och då på det nya kontoret på Wework i Shenzhen.  
Här jobbar vi dessutom efter det globala entreprenöriella arbetssättet: noll till tjugofyra, sju dagar i veckan. Det vet jag gäller i Sverige också...

Något gott ur "aktivism"

Uppsala Förra veckan kom den så kallade GEM-rapporten som visar världens utveckling i entreprenörskap. Jag tror det finns en bred uppfattning av att Sverige blommar i entreprenörskap. Men ack så fel det är. I alla fall om man ser trenderna. Visst har vi grymt imponerande innovationer och fler unicorns per capita än de flesta länder. Men på bredden tappar vi. Ännu värre är det om man ser på kvinnligt entreprenörskap, där utvecklingen är rena katastrofen. 

Min blogg-kompis Maria Mattsson Mähl uttryckte rena ilskan i en debattartikel i Dagens Industri. Klara-Maria Mach som delar kontor med mig och var också rejält irriterad och skapade hashtaggen #4procentkvinnor som delats i massor. Därmed var debatten igång. 

Att man reagerar med ilska och frustration är rätt naturligt. Jag kan känna samma sak. Inte bara när det gäller kvinnligt företagande, utan för hela det entreprenöriella Sverige. Vi har jätteutmaningar och trenden måste vända om Sverige skall fortsätta behålla och utveckla den välfärd vi så hett eftertraktar. Men om man nu ser de första ilskna reaktionerna som mer aktivistiska. Vad kommer därefter? För nåt kan man väl vara överens om. Att bli arg eller vara aktivist löser inga problem, oavsett område. Men det kan vara en bra väckarklocka som leder till konstruktiva resultat. Jag upplever följande tre huvudorsaker till att entreprenörskap, främst kvinnligt, minskar: 

Politiken - Sverige har under lång tid haft en företagsfientlig politik. I huvudrollen har finansministern funnits med ständiga hot om skattehöjningar för entreprenörer. Detta tillsammans med Reepulas våta filt över entreprenörskap i välfärden. Det första exemplet drabbar entreprenörskap i allmänhet och välfärdsföretag drivs oftare av kvinnor. 

Männen - Det klart att det finns gott om hinder genom att män står i vägen för kvinnor. Troligen är det oftast omedvetet. Men manliga nätverk och manliga maktpositioner är med all sannolikhet faktorer som skapar hinder för kvinnor. Sen är män rätt duktiga på prestige också. Inte så utvecklande, men vanligt. 

Kvinnorna - Kvinnor sägs vara mer trygghetssökande än män och att vara entreprenör är allt annat än tryggt. Så det kan säkert vara en orsak. Tradition kan också bidra och att jag upplever att media lyfter fram fler manliga än kvinnliga företagare. 

Men det finns goda exempel. När vi drev Gallerix hade vi ca 50% kvinnliga franchisetagare. Dessutom ofta framgångsrikare än sina manliga kollegor. Även i UF är det jämn fördelning, vilket borde betyda att fler kvinnor blir företagare.  Kvinnligt företagande har andra positiva effekter då jag upplever kvinnor mer värderingsstyrda, vilket sätter positiv press på manligt företagande. 

Sverige behöver en ändring i den politiska debatten. Som entreprenör måste man veta att regelverket är långsiktigt och att man slipper känna att det är skottpengar på företagare. Den retoriken kan skrämma kvinnor mer än män. Det är dags att förstå att det är entreprenörskapet som bygger välfärden och skapar jobben. 
Vi män behöver lyfta blicken och titta utanför våra närmaste nätverk. Det är lätt att missa det. Jag om någon har gått i den fällan, men det är aldrig för sent att ändra sig. 
Slutligen behöver vi visa upp fler kvinnliga förebilder. Det är nästan alltid förebilder som inspirerar. Här finns utmärkta initiativ som t ex 17-nätverket, Wonder Woman och Ruter Dam. Men det behövs många fler som kliver fram och gärna på lokal nivå. 

 

Stans vassaste balkong

Uppsala Vissa entreprenörer ser till att det händer det saker hela tiden. Några av dem är teamet bakom Svenssonkrogar som återigen har haft en invigning. Denna gång av en grymt härlig balkong på Frenchi i Rådhuset vid Stora Torget. Fast egentligen ligger inte balkongen vid Stora Torget utan hänger i luften ovanför Påvel Snickares Gränd. 

Gränden har ju inte haft det bästa ryktet, men att det nu blir nya aktiviteter kan förhoppningvis göra att det känns tryggare och trivsammare. Så här snygg blir balkongen från gränden. Sen får vi hoppas att fastighetsägaren Castellum hittar spännande hyresgäster som också bidrar till att gamla klädbutiken Rådhuset får nytt liv. 

På insidan var det lite specialvisning under kvällen. Rosévin var temat och dagens huvudgäst var Francois Matton. Ägare till det välkända vinhuset Chateua Minuty. Francois berättade att man lanserade Minutyvinet i Sverige med målet att sälja 5000 flaskor per år. Nu säljer man 500.000 flaskor och man kan väl påstå att man lyckats riktigt bra som vinentreprenör. 

Så antalet svenskar som smuttat på ett glas Minuty är därmed många. Så här ser kollektionen ut och det är väl nu högsäsongen kommer för alla rosédrickare. 

Liliana och David Åström har återigen skapat ett tillskott i Uppsalas restaurangflora. Här tillsammans med Minutys ägare Francois Matton. Så nu vet man var man skall sitta och njuta av rosé en varm sommardag. 

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.