Logga in
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En dag i parken

OK, på mångas begäran skriver jag några rader till om hundar.

Men man är väl ändå inte bara till för att klaga” som Olle Adolphson sjöng, eller snarare hans figur Gustav Lindström sa på tal om den så kallade stadsplaneringen i dåtidens Stockholm.  ( Googla, vet jag!)

På tal om stadsplanering, så skall jag ta tillfället i akt att berömma Uppsala Kommun. För tillsammans med överraskande människor bevistade jag idag invigningen av den nya Skivlingsparken.

Här finns nya redskap för lek och träning (samma sak) för både gammal och ung.

Men det saknas en liten detalj i den fina parken. För den mest frekventa besökaren i Skivlingsparken är en hundägare. Tro mig, jag har bott i området i fyrtio år.

Inte vet jag varför hundpromenad räknas som motion, eller hundar inte finns med i några planer men det är hög tid att ompröva den fördomen nu. Vi hundvänner kräver inte så mycket, flera rejäla kärl att slänga de svarta hundpåsarna  i, möjligen.  Och några rastgårdar så att ”dogs can run free”, för att nu citera en annan vispoet.

 

Vid invigningen träffar jag Stadsträdgårdsmästare Ingemar Karlsson och "hans chef" som jag tyvärr inte uppfattar namnet på. Vi pratar lite om de osynliga vovvarna, mellan raderna förstår jag att man är lite bekymrad över att hundägarna inte skall "hjälpa till" med de anläggningar man skapar. Mitt förslag är att man ger civilsamhället en chans först. Just nu verkar inte frågan vara direkt prioriterad  för när man söker på ordet "hund" på hemsidan får man följande svar.

Och det verkar inte så lovande. Uppsala skulle istället kunna bli en stad för hundar, också? Med en ny slogan: ”Uppsala välkomnar människans bästa vän”?

Vi har ju redan landets enda veterinärutbildning och ett nytt modernt Djursjukhus.

Kom igen Kommunen!

Bondeoffer?

I dag kom "Sven på Haga" och tog sin andra vallskörd. Här på vår lilla fläck på kartan. Förr försörjde marken en hel familj. Här fanns fyra kor och en häst. I dag är den mest en störning i i odlingsplnen. Odlingssäsongen har annars varit betydligt bättre än förra årets katastrofala torka. Men dagens lantbrukare har att strida på många plan. Av tradition odlar man mycket havre här i Västsverige, i dag är havremjölken en ilsken konkurrent till mjölken.

Och i EU dryftas de nya villkoren för hela det europeiska odlandet. Långt bort ifrån det gröna gräset här.  

 I går skrev jag om konflikter runt yttrandefriheten. Vad jag inte visste då var att någon placerat en sprängladdning utanför Borås Tidning i måndags natt. Av en slump åt jag middag med en gammal skolkamrat ifrån Knallestaden bara hundra meter ifrån BT:s hus i staden samma kväll. Det är just detta, att det kan smälla snart sagt varsomhelst som stör oss mest. I Örebro, i Linköping, i Lund och nu även i Borås. Förbipasserande skadas eller dödas av en ren tillfällighet. Få förhållanden tär på tryggheten och tilliten till samhället som detta.

 Nå, i morgon öppnar bokmässan. Jag har redan sett bekanta ansikten från Uppsala på mässan via de sociala medierna. Tänker som vanligt försöka att fokusera på de så kallade fackböckerna - samt att inte få med mig för många av dessa lockande volymer hem …

 

Bråkig bildning

Snart öppnar den årliga Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Vad finns kvar att säga om denna tillställning som inte redan formulerats av de som har vasst ordsmide som yrke?

Inte mycket.

Så jag tvingas att bli personlig, på gränsen till privat. Jag växte upp i ett arbetsamt och lyckligt hem, men några böcker fanns där inte.

Så för mig var skolan och Borås Stadsbibliotek som var porten in till läsandet. Inte minst det senare. Tålmodiga och omhändertagande damer lotsade mig ibland hyllorna och la grunden för detta vi ofta kallar bildning. Vilka kulturbärare!

Studio Ett (SR,P1) hade för övrigt ett ntressant samtal kring kunskap och bildning. 

I dag publicerar fackföreningen påpassligt gjort en undersökning som tyder på att det inte alltid är så lätt för de som arbetar med denna viktiga uppgift idag att utföra sitt värv.

Våld, bråk och droghandel talas det om.

Det skulle mina milda tanter aldrig ha tolererat. Här talades det med dämpade röster – om alls.

Men, det skall sägas, undersökningen har låg svarsfrekvens och kanske skall tolkas därefter?

Samtidigt är det lätt att inse att biblioteken skulle kunna spela en ofantligt viktig roll i integrationen av våra nya medborgare. Om de fick arbetsro.

Hoppas nu att Bok och - bibliotek fått tillbaka sin arbetsro.

Efter allt bråk runt NMR.

Och av en händelse så inleddes en rättegång mot NRM i Göteborg just i dag.

Så det är kanske inte så konstigt att det skrivs en hel del om ”säkerheten” i mässprogrammet. Betydligt mer än jag tror det stod förr?

Vi bokmalar anses ju vanligen vara så långt ifrån slagskämpar som man kan komma. 

Men ord kan ha makt.

Och det fria ordet är alltid värt att slåss för.

SLU:s fyrtioårskris?

Om knappt en månad, fredagen den 6 september, installeras SLU:s  sjätte rektor Maria Knutson Wendel på sitt ämbete. I min förra blogg försökte jag få till några enkla råd till henne. Här följer fortsättningen

 

Bästa rektor, i min första text försökte jag berätta varför SLU finns till, för att utveckla människans bruk av de levande naturresurserna.

Men först bör man förstås betänka hur det omgivande samhället runt akademierna förändrats under de fyrtio år som SLU existerat.

Sverige har under ett sekel gått från ett fattigt bondeland, via en blomstrande industrialisering till ett postmodernt samhälle - på stopptid.

Med en tidsresa på turbo följer en alieneringen inför de gamla modernäringarna som inte bör underskattas. Få medborgare känner idag en riktig bonde. Bilden av hen kommer i värsta fall från  TV-reklamen.

Numera har man exempelvis inte hästar för deras arbetsförmåga utan för att det är roligt. Man blir djupt kränkt när någon plötsligt avverkar den skogs som man vant sig att rasta hunden i.

Bönderna har reducerats till parkskötare åt informationssamhällets barn.

Nytta har ersatts av nöje.

Veterinärerna har övergått ifrån att få grisar att växa så snabbt som möjligt till att bota feta hundar. Jägmästarna letar numera efter de skägglavar som förr var tecken på att skogen vuxit alldeles för länge. Agronomerna värnar nu de ogräs som deras företrädare ville utrota. Hortonomer bygger trädgårdar för att bota stress.

Det är en grön kulturchock som heter duga.

På SLU har det under dessa halva sekel skett en kraftig utbyggnad av forskning kring bevarandet och miljö.

De traditionella fältförsöken inom jordbruket har lagts ned.  Förr redovisades de högtidligt på stora årliga evenemang på Ultuna. I dag är det Artdatabanken som drar folk till den stora aulan med sina rödlistor.

Och ett särskilt kompetenscentrum för ”ekologisk odling” har skapats.Förr var ekologi en vetenskapsgren och "ekologiskt" inte ett adjektiv i marknadsföringen.

De som är verksamma på universitet har i allt större utsträckning sin grundutbildning och bakgrund utanför jord- och skogsbruk. Inte sällan är de biologer, eller ekologer.

Några kallar den processen ”filkandiseringen” eftersom flertalet av de som examineras tar en fil kand och inte en traditionell SLU examen.

( Statistiken över hur SLU:s professorer rekryterats och över doktorander finns  i boken ”SLU- Ett universitet mitt i samhällets utveckling som du fortfarande bör läsa ut!)

SLU har kort sagt blivit ett medelålders mellanstor universitet bland andra. Frågan är väl bara vilken roll man spelar numera?

Det är kanske inte så konstigt att de traditionella brukarna av SLU:s arbete inte känner att de får så mycket från "sitt universitet" längre. De är å andra sidan väldigt få till antalet och saknar politisk makt.

När jord- eller skogsbruk förekommer i media är det mest som ett miljöproblem.

Samtidigt inträffar det paradoxala att mest engagerade ”miljökämparna” upplever ett visst motstånd från ” de gamla mörka krafterna” på lärosätet och drar vidare.Till nya grönglänsande och penningstinna institut i Storstaden där de kan vara aktivister full ut. Eller till alla de myndigheter som uppstått för att kontrollera produktionen av vårt dagliga bröd.

Än märkligare är det att andra lärosäten börjat ta mark på på lantbruksområdet. Lunds universitet, KTH, Linköpings universitet och ja, Chalmers finner tydligen detta område högst intressant.

Så det är konstigt nog inte svårt för nyexaminerade agronomer att få jobb, trots att modernäringen är så styvmoderligt behandlad.

 

Så det mesta kanske är frid och fröjd - om det inte vore det där med befolkningsökningen och miljöproblemen. För de problemen finns kvar.

Och som måste lösas snart…

 

 

 

På jakt efter SLU:s roll

I höst tillträder den sjunde rektorn under SLU:s fyrtioåriga historia.

Vilken roll spelar SLU idag? I samhällsdebatten och för de näringar som lärosätet har ett särskilt ansvar? Det är några frågor jag försöker att upp i mina välmenta råd till den nya rektorn. Samtidigt pågår en vidlyftig debatt om matens och markanvändningens roll i klimatförändringarna.

En diskussion där man saknar SLU:s forskare.

I Skåne har vännen och kollegan Peter Sylwan väckt debatt med sina spännnade funderingar över det framtida jordbruket. Hans artiklar finns att läsa i Helsingborgs Dagblad. Och förhoppningsvis når du dem via den här länken

De punkter som Sylwan sätter upp för ett ekologiskt hållbart jordbruk är så intressanta så jag återger dem här.
"I ett ekologiskt hållbart jordbruk:
• läcker det inte ut mer näringsämnen, till exempel fosfor och kväve, än vad omgivningen har nytta av och klarar av att ta hand om.
• är erosionen av jord inte större än från skog eller ständigt gröna gräsmarker, till exempel hagmarker eller en prärie.
• byggs det upp mer mull i marken och tas upp mer växthusgaser än vad som försvinner.
•är den biologiska mångfalden stabil eller ökar och gör nytta, både på och i jorden.
Att allt jordbruk – oavsett vad vi kallar det – har en bra bit kvar till att villkoren är uppfyllda är nog alla överens om.Och kanske också om varifrån inspirationen kan hämtas till hur de ska bli verklighet – från naturen själv. Det är ju det naturvetenskapen är till för – att förstå hur naturen fungerar."

Även här hade det suttit fint med en lite fakta och tankar från SLU. Ännu bättre hade det förstås varit med ett storskaligt försök.

Men för att få till stånd ett sådant krävas kanske regeringsbeslut och initiativ av forskningsråd?

Var finns SLU?

Fråga till Maria Knutson Wendel, tillträdande rektor på SLU.

Bästa rektor!

I förgår tog jag mig friheten att ge dig några välmenande råd inför ditt nya spännande uppdrag. Och mera följer är jag rädd. Men innan dess har jag en fråga som du bör fundera lite över.

 

Som du säkert sett så har IPPC precis kommit med en ny rapport om mat och markanvändning.

Den har kommenterats flitigt i media, både bittida och sent.

Men inte en enda gång har jag hört någon från SLU yttra sig om dessa för universitet helt central frågor.

Varför?

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se