Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Jan-Olov Johansson

Vad vi vet

Jan-Olov Johansson är en 64-årig morfar som är utbildad till agronom och hela livet har verkat för att skapa en dialog mellan vetenskap och medborgarna. Ledamot i IVA (Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin), ledamot av KSLA (Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin), hedersdoktor vid Uppsala Universitet och yrkespatient.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

En dag i parken

OK, på mångas begäran skriver jag några rader till om hundar.

Men man är väl ändå inte bara till för att klaga” som Olle Adolphson sjöng, eller snarare hans figur Gustav Lindström sa på tal om den så kallade stadsplaneringen i dåtidens Stockholm.  ( Googla, vet jag!)

På tal om stadsplanering, så skall jag ta tillfället i akt att berömma Uppsala Kommun. För tillsammans med överraskande människor bevistade jag idag invigningen av den nya Skivlingsparken.

Här finns nya redskap för lek och träning (samma sak) för både gammal och ung.

Men det saknas en liten detalj i den fina parken. För den mest frekventa besökaren i Skivlingsparken är en hundägare. Tro mig, jag har bott i området i fyrtio år.

Inte vet jag varför hundpromenad räknas som motion, eller hundar inte finns med i några planer men det är hög tid att ompröva den fördomen nu. Vi hundvänner kräver inte så mycket, flera rejäla kärl att slänga de svarta hundpåsarna  i, möjligen.  Och några rastgårdar så att ”dogs can run free”, för att nu citera en annan vispoet.

 

Vid invigningen träffar jag Stadsträdgårdsmästare Ingemar Karlsson och "hans chef" som jag tyvärr inte uppfattar namnet på. Vi pratar lite om de osynliga vovvarna, mellan raderna förstår jag att man är lite bekymrad över att hundägarna inte skall "hjälpa till" med de anläggningar man skapar. Mitt förslag är att man ger civilsamhället en chans först. Just nu verkar inte frågan vara direkt prioriterad  för när man söker på ordet "hund" på hemsidan får man följande svar.

Och det verkar inte så lovande. Uppsala skulle istället kunna bli en stad för hundar, också? Med en ny slogan: ”Uppsala välkomnar människans bästa vän”?

Vi har ju redan landets enda veterinärutbildning och ett nytt modernt Djursjukhus.

Kom igen Kommunen!

Klippt och botat?

Att redigera dina gener, kan man göra det? Och bör man göra det? Ny teknik öppnar fantastiska möjligheter. Som ni redan vet så tar vår serie GENVÄGEN TILL KUNSKAP upp den så kallade gensaxen nästa gång. Och den förelsäningen med frågestund anordnas onsdagen den 21 november klockan 19.00 i sal IV på univeristetshuset.

En avancerad försmak av ämnet kan man få genom att titta på det seminarium som IVA ( Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin) anordnade den 24 oktober i år! Här uppträder en rad prominenta forskare, bland annat en av de som upptäckte mekanismen professor Emmanuelle Charpentier.

En av de projekt hon talar om är för övrigt ett Kasawaprojekt, Hans Roslings gamla "favoritgröda"!

CRISPR?

Onsdagen den 21 november klockan 19.00 kommer Magnus Lundgren att berätta om den fantstiska gensaxen i sal IV i Universitetshuset, Uppsala Univeristet.

Titeln är  "Den nya gentekniken: möjligheter, utmaningar och risker med CRISPR".

Förläsningen ingår i serien Genvägen till kunskap och arrangeras av SSMG, Vetenskap och Folkbildning och Uppsala Univeristet. Moderator är som vanligt undderteckand.

Genvägen till kunskap

Genvägen till kunskap är namnet på en serie förelsäningar som belyser det allra senaste inom den vetenskapsgren som många anser är den mest omvälvande i dag . genetiken! Den förra förelsäningen handlade om vad forskarna och läkarna kan utläsa av våra gener. Föeläsare var professor Niklas Dahl (se bilden!) Om du missade den så kan du se hela föreställningen här.

När det nu är dags för nästa avsnitt i serien handlar det om vad man eventuellt kan göra åt problemen. Du har kanske hört talas om den fantastiska gensaxen? Eller CRISRcase9 tekniken som den kallas på vetenskapens språk. Få genombrott har fått stor uppmärksamhet på senare tid som denna nya teknik. Så vad kan man egentligen göra med den? Och vad får man göra? Det är ämnet för vår nästa föreläsning! Föreläsare är bokad, nu återstår bara några praktiska ting att ordna innan vi kan meddela exakt datum. Så snart så...

Bakom serien står som vanligt föreningen Vetenskap och Folkbidning, SSMG och Uppsala Universitet.

Vetenskap, virus och opera

I dag fick professor Ulf Pettersson motta  Olof Rudbeckpriset av Uppsala läkarförening! Jag kunde tyvärr inte delta i själva ceremonin men vill på detta sätt hylla honom för hans många och betydande insatser för vetenskapen och för Uppsala.

Forskargärningen är väl fångad i den text som Uppsala Universitet författat inför dagens prisutdelning. Se här.

 

Centralt i hans forskning har adenioviruset varit.  Det var detta lilla virus han brottades med under sin tid på det världsberömda Cold Spring Harbor labbet i USA. En institution som grundades av den kontroversielle James Watson. En av DNA upptäckare.Det var också tack vare Ulf som Vetenskapsradion fick en lång intervju med Jim Watson. På den tiden som Watson gav sådana.

När man vandrar runt på det rikt utsmyckade campuset vid Cold Spring Harbourså uptäcker man en liten paviljong precis nere vid vattnet. Uppe på taket sitter en liten boll med spröt, det är en avbildning det berömda viruset!

 

En av Ulfs många styrkor har varit att rekrytera rätt personer till Uppsala.

Av en slump kom två av dem att dela förnamnet Ulf, nämligen Ulf Gyllensten och Ulf Landegren.

Därav uttrycket ” om man skall få något gjort på den här institutionen så måste man få med minst en Ulf”.

Men, innan ni drar felaktiga slutsatser, han har även knutit  flera framgångsrika kvinnliga forskare till universitet.

 

Uppsala Universitet har för visso haft många duktiga forskare, det som är unikt med Ulf Pettersson är hans brinnande engagemang för att sprida akademins kunskap utanför dess ofta slutna krets. Att riva elfenbenstornen.

Bakom detta tror jag finns en personlig upplevelse. En förväntan hos den unge studenten från landsbygden som storögt anländer till den omsjungna lärdomsstaden för att upptäcka världen.

Och som möts av stängda dörrar och slutna sällskap.

En upplevelse som han nog delar med många. I vart fall med mig.

 

När jag för många år sedan skrev en spalt här i UNT om hur lite stadens medborgare egentligen visst om vad som föregick på stadens två universitet så var det Ulf som ringde.

- Det där kan vi göra något åt sa han. Sagt och gjort.

Så startade vår populära föreläsningsserie ”Livet, universum och allting” på Rudbeckslabbet. Inspirerade av Douglas Adams roman ”Liftarens guide till galaxen” berättade Uppsalas bästa forskare om historien, från före Big Bang till nutid. Ett ambitiöst projekt som kunde genomföras tack vare Ulfs personliga engagemang för folkbildning.  Och rektor Anders Hallbergs aktiva stöd.

 

Ja, även UNT hade en stor del i framgången tack vare dess dåvarande chefredaktör Lars Nilsson. Han tyckte att även UNT hade ett ansvar att stötta något utanför sport och politik.

Efter några år så flyttade föreställningarna till sal X i Universitetshuset. ( Efter att ha mellanlandat på EBC, under rubriken ” Utvecklingssamtal”)

Då kallade vi föreläsningarna ”Enfald eller mångfald?  

Slutligen fann vi rubriken Fakultet X, en slags syntes av Universitets många läroinriktningar.

 Föreläsningarna blev så populära att en kväll när Lars Nilsson en kväll blev uppehållen på redaktionen så blev han inte insläppt i salen på grund av platsbrist och kunde därför inte hälsa publiken välkommen.

Ulf var också ofta sen, eller snarare, han anlände elegant i sista sekunden, men han dök alltid upp och som moderator visst man att han alltid hade bra frågor med sig. Om publikens nyfikenhet skulle mattas.

 Men de öppna föreläsningarna som på sätt och vis fortfarande pågår var bara en del av Ulfs kulturella intressen. Så låg han även bakom de oförglömliga operauppsättningarna som Uppsala Universitet var en del av. Tosca och Otello. ( Ulf spelade för övrigt kardinalen när operan utspelades i Domkyrkan!)

Liksom teaterföreställningen Cellsamma historier.

Han drev även föreläsningsserien Konst och läkekonst.

 En annan hemlighet bakom Ulf Peterssons framgångar är hans goda kontakter med stadens finansiärer. Inte minst den suveräna Anders Wall och Kjell och Märta Beijers stiftelse som stöttat så mycket under så många år.

Wall är i sanning en unik person och möjligen finns även där den där rena, barnsliga nyfikenheten som våra läroanstalter borde ta vara på och förädla. ( Missa förresten inte de årliga Anders Wall föreläsningarna nu i november.)

 

Är det för övrigt någon son skriver Uppsalas historia ur den här synvinkeln?  Då när Pharmacia fortfarande fanns och Uppsala var ett forsknings nav att räkna med  internationellt, inte minst inom biokemin?

”Uppsala har en intressant historia” som det stod på skylten vid den gamla E4:an förr. Då avsåg man kanske mera vikingatiden, men min fråga är den samma nu som då, har Uppsala en intressant framtid?

 

Sökandet efter sanningen och människans ständiga förmåga att hitta nya lösningar på de problem som hon ofta själv har förorsakat är två företeelser som trots allt kan ge mig lite hopp i en galen värld.

 

Därför bör vi också hylla de eldsjälar som leder oss framåt på den vägen. Därför är det i dag extra roligt att få hurra för vännen och lärdomsgiganten Ulf Pettersson!

 

 

 

 

 

 

Släkten är värst?

Släktforskningen är kanske mera en hobby än forskning men på senare år har den fått ett helt nytt redskap -  DNA. Även om dessa relativt kostsamma analyser sällan ger något häpnadsväckande så har de sin plats för att bekräfta eller avfärda misstänkta släktskap. ”DNA ljuger inte” är en sentens som man ofta hör i sammanhanget.

Att spår av DNA används som ett bevis inom brottsutredningar vet alla som sett CSI eller andra crimeserier på TV. ( Eller som lyssnat på det fascinerande föredraget Genvägen till rättvisa av Marie Allen vår serie Genvägen till kunskap.)

 Men sedan några år har dessa två olika användningar kopplats ihop, det vill säga polisen vill använda släktforskningens resultat för att hitta den skyldige i exempelvis mordutredningar.

Ofta gäller det gamla olösta brott där man lyckats säkra DNA-spår men inte hittat förövaren. Mest uppmärksammat är kanske den mycket omskrivna så kallade Golden State killer i delstaten Kalifornien i  USA. Denna osedvanligt grymma och hänsynslöse skitstövel härjade länge i olika delar av Kalifornien utan att polisen kunde få fast honom. Till slut tillgrep man just material insamlat via släktforskning. Genom ett rätt avancerat pussel på DNA nivå och uteslutningsmetoden så lyckades man komma fram till vem mördaren var. Svaret bidrog till känslan av att alltihop var som hämtat ur en TV såpa, den skyldige visade sig vara en fd polis!

För att alltihop skall lyckas så krävs bland annat släktingar till brottslingen skall ha låtit analysera sin arvsmassa och att man får tillåtelse att använda sig av det här materialet. Framgångarna har lett till att svensk polis nu också vill kunna använd sig av denna lite oväntade väg att fälla en skyldig. Oväntad eftersom det ju inte var det här som släktforskaren tänkte när hen lämnade in sitt prov.

Skulle du säga ja till en sådan användning?

Men frågan dök upp redan vid mordet på Anna Lind.

Krav ställdes då på att polisen skulle få tillgång till det så kallade PUK registret som finns på alla nyfödda i landet.

Även här är syftet ett helt annat. Att snabbt spåra genetiska problem som är enkla att åtgärda, det vill säga att säkra barnets hälsa och välbefinnande. Samtidigt får man ett stort register över alla de medborgare som är födda i Sverige.

Användningen av PUK registret avslogs om jag minns rätt.

Personligen så har jag inga problem med att låta myndigheterna använda alla tillgängliga medel för att få fast mördare och förhindra att oskylda döms, men frågan är förstås var exakt man skall dra gränsen.

Bestämmelserna på området är som så ofta när det gäller DNA teknik oklara och inte helt genomtänkta.

 

 

Namn: Jan-Olov Johansson
Ålder64 år
Familj: Fru, tre vuxna barn och två barnbarn
Bor: I Norby, Uppsala
Gör: Vetenskapsjournalist, agronom och yrkespatient
Gillar: Djur, natur, vetenskap och intressanta människor
Ogillar: Alla former av fundamentalism



@jolov på Twitter:

Externa bloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se