Logga in
Vädersponsor:

Sanna Graan Östlund

Funbobloggen

Sanna Graan Östlund bloggar om vad som händer i området Funbo, där hon bor.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

God jul-typ!

Det bara slog mig. Att den största händelsen på året för oss alla, speciellt barnen, förmedlar en urkass och föråldrad syn på äktenskap och jämställdhet. Hur står det egentligen till med jämställdheten hos tomtefar och hans familj?

Tomtefar är den som på julafton tar fram sina renar och far runt och delar ut klappar till alla barn. Det skulle ju vara en dröm för oss alla. Att vara efterlängtad av så många under ett helt år, att bli bemött med oerhörd glädje bara genom att visa sig, att få glädja alla barn och bara ösa presenter över dem. Snacka om att han får bekräftelse.

Men vad gör tomtemor då? Hon får minsann aldrig spänna fast renarna och dra ut för att plocka åt sig äran! Nej, hon står vid spisen med snoriga små nissar hängande i kjolen, kokande sån där jävla tråkig gröt! Vem tackar henne?

Efter en hisnande färd genom stjärnornas glans, kommer sen den kraftigt överviktiga tomtefar hem. Man kan tänka sig att han då är trött, lägger sig på soffan och vilar. Tjock och fylld av bekräftelse. Där står tomtemor kvar vid spisen. Nissarna snorar och klagar. De har ju inte haft sin pappa hemma på julafton. Hur kul är det?

Och tänk hur mycket han måste jobba månaden före jul! Vad gör tomtemor då? Hur skulle tomtefar ställa sig till att tomtemor utbildade sig och fick ett bra jobb? Faller hela det här köret med tomten och jul då?

Vad händer om tomtemor träffar en annan och drar? Vem sköter om de snoriga nissarna då?

Framförallt kan man ju undra vilka förebilder tomtefar och tomtemor är för dagens uppväxande ungdomar? Har de inte fattat att det år 2020 snart?

Nej, jag känner mig orolig över detta? Kanske ska de byta roller. Kan inte tomtemor få lämna hemmet, åka ut med renarna och dela ut paket till ungar som längtat efter henne hela året. Så kan fyllas med beundran och bekräftelse. Det tycker jag att hon är värd!

För visst borde man kunna lära tomtefar att koka gröt åt sina snoriga nissar!

Detta år, förväntar jag mig att det är tomtemor som kommer på sina ”nypimpande” renar och öser paket över oss. Jag vill se hennes leende i glädjen över att glädja så många andra, jag vill att hon ska få all beundran, jag vill att hon ska få bli upprymd och bekräftad, jag vill att hon ska få värma sitt inre med en snaps!

Tomteparet förväntas faktiskt att dela på detta. Vartannat år var blir väl bra! Precis som vi, vanliga dödliga delar på föräldraledigheten så borde de kunna dela på tomteaktiviterna. Dessutom, gör ju inte själva paketen själv. Det är ju alla nissar som gör det. Även en tomtemor kan ”bossa” över nissarna!

Å, vad jag längtar efter tills nästa jul. Där tomtemor kommer farande efter sin parad av renar, då stjärnorna gnistrar och glimmrar……Jag ska bjuda henne på ett glas cava. DET tror jag, att tomtemor kommer att uppskatta!

Ingeting...

Helgen var fantastisk med mycket jakt och umgänge med min son och min systerson. I söndags gick vi jaktstig tillsammans. Vi hade bra roligt men mitt resultat lämnade ju lite att önska. Så fort jag kom hem bokade jag in mig på en privatlektion i skytte.

Idag måndag och jobb i Södertälje. Bilköer och full fart på jobbet. Men jag gillar ju när det är full fart och jag gillar mitt jobb. Gillar även mitt resesällskap Fredrik.

10-0 till grisarna

Då och då gör ett tappert försök att skjuta något av alla de vildsvin som finns här i Funbo. Det är ju en väldigt spännande jakt men det är också väldigt oförutsägbart. Kanske är det just det oförutsägbara som lockar. Ibland är det helt dött i skogen och på fälten. Men plötsligt är det ett väldans liv med massor med gris i rörelse.

Igår kväll hörde vi på lång väg att ett stort gäng grisar kom. Det knakade, brakade och grenar bröts. Grisarna bråkade och en del skrek. Ni som har hört grisar skrika vet att det låter väldigt högt. Dessvärre hände det precis vid skymning vilket gör det svårt att få till bra möjlighet till säkra skott. Att man dessutom ser en stor mängd kultingar försvårar det hela. Aldrig vill man riskera att skjuta en mamma med små randiga pyjamas-grisar. Inget skott igår.

Nytt försök ikväll, eftersom det var så stor aktivitet igår. Men i kväll fanns det inte en gris i närheten. Så konstigt! Vi fick dock uppleva två grävlingar som bråkade och skrek. De måste ha varit i närkamp för en stackare skrek som en stucken gris (ha, ha).

Så, nu är jag faktiskt lite sur. Så många timmar jag har lagt på att få en gris men jag är hela tiden den stora förloraren. Just nu står det säkert 10-0 till grisarna. Hatten av för dem.

Kanske ska jag hitta en annan hobby? Börja väva mattor, odla potatis, koka sylt eller så......

Solen skiner och jag är glad

Hej hopp vilket galet väder det är. Helt fantastiskt! September brukar ju vara så fint och jag har ibland funderat på att lägga hela semestern i september. Kanske får bli så nästa år. Barnen sköter sig ju ändå själva nu för tiden.

Inga andra har semester då, bara det är ju är skönt. Två veckor i fjällen för jakt och vandring, en vecka i skärgården och en vecka i Italien. Låter toppen va?

Ja, här ligger jag i soffan i lilla huset i Funbo och fantiserar. Måste ta mig ut i solen och skina med den.

 

Just idag är jag stark

Imorse hade vi en "lägesrunda" på jobbet. Jag uttryckte mig typ: "Idag är jag glad och jag känner mig stark". Då sa någon, att det där finns ju en låt om. Å, det finns det ju. "Just idag är jag stark......"

Tänker att det är ju en stärkande låt som ett mantra att sjunga för sig själv varje dag. Det ska jag börja med! Det finns ju en annan låt som handlar om att det är så hälsosamt och stärkande i fjällen. Den måste ju verkligen vara sann. Jag känner mig alltid så uppåt efter en fjällvistelse. Mer fjäll åt folket, helt enkelt!

Drömmar ska man alltid ha och just nu har jag en dröm om att skaffa mig en egen liten stuga i fjällmiljö. Perfekt för vandring, jakt, fiske och skidåkning (utförs och slättförs).

Med en fjällstuga i sin ägo kommer man nog att varje dag vakna upp sjungandes:"Just idag är jag stark..."

 

Tid och luft

Vemodet över att ha lämnat fjällens fantastiska miljö byttes mot frisk luft vid havet. Måndag och tisdag var det konferens med jobbet utanför Nynäshamn. Härligt!

Denna helg har vi varit i det lilla topet vid det stora havet. Där finns tid för att andas och njuta. Det är något speciellt med havet precis som med fjället. Tror att det är det oändliga som blicken vilar på som är så rogivande. Att blicka ut över en sådan vy blir aldrig tråkigt. Det händer något hela tiden utan att det händer något. Älskart!

Namn: Sanna Graan Östlund Ålder: Minus 50 Bor: Funbo Gör: Verksamhetsutvecklare på en statlig myndighet Familj: Man, dotter, son , en hund (snart 2). Gillar: Familjen, jakt, djur och natur, vänner, läsa böcker, promenader, resor Gillar inte: Att handla mat Gör om tio år: Reser mer än vad jag gör i dag, har en stående fågelhund som jag jagar i fjällen med. Bäst med Funbo: Naturen och närheten till sjöarna Sämst med Funbo: Att hastigheten på 282 är 70 km/h genom Funbo och Gunsta samhälle


Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se