Logga in
Logga ut
Vädersponsor:

Björn Bergman

Centrumbloggen

Björn Bergman bloggar om sin stadsdel centrum.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar

Less

Soffan Så, dags för höstdepressionen? Eller är det för sent? Nästan vinter depressionen kanske. Mellan sommar och jul och vad händer då. Black Friday. Låter som en dålig skräckfilm från sjuttio talet, nu är det verkligen i.. vilket tal är vi i? hur som helst. 7 miljarder spenderat på en dag. Folk är fan i mig inte sluga. Hur många TV apparater behöver man? och hur stora? själv hade jag en tolv tummare en gång... vit, sony. .. 12 tum... lika stor som en ny telefon eller för den skull en klocka. Märklig värld. 50 channels and nothing on.
Tror vi har 99 kanaler... men kollar ändå på netflix och HBO... lika bra att skaffa vanlig antenn och titta på 1-2-4... när jag var liten räckte det med en kanal. Hylands hörna. Bröderna Cartwright. fanns ingen nyhetsmorgon, inget Idol, ingen GW, inget Beck... undrar hur man överlevde.. böcker,, naaaah... serietidningar... kanske, fantomen, x9, knasen, kalle...seriemagasinet.jaja, nostalgi.. så dags att gå tillbaka, till rötterna/ bockern

 

Den goda människan i Märsta

Kontoret Det finns faktiskt goda människor även om man, efter att ha sett nyheterna, kan betvivla det ibland. Här kommer en historia från  verkligeheten:

Skulle tillsammans med en kollega från England åka till kund i stockholm igår morse. "Bo i uppsala så tar vi tåget in på morgonen, tar drygt en timme, det fungerar bäst". Pyttsan. 7.10 tåget stannar i Knivsta " det har tydligen hänt en olycka söder om Märsta, vi återkommer".
Rullar sen till Märsta " ett ställverk har brunnit, allt tågtrafik mellan Uppsala och Stockholm ligger nere". OK, panik. Säkert 500 pers, kanske mer på perrongen i Märsta. Folk börjar jaga taxibilar, 1500-2000 kr för en tur in till stockholm dessutom i värsta rusningstrafik. Inte något riktigt bra alternativ. Vi funderar på om vi skulle försöka hitta en taxi och ta oss till Arlanda och sen ta flygbussen in till stockholm eller helt enkelt ge upp och åka tillbaka till Uppsala. 

Då ropar en yngre kvinna " någon som ska till Rotebro station?".... ok, tog chansen direkt. Hon hade ringt sin pappa ( eller baba som det heter på andra språk) och bett om skjuts så vi hängde på... Privattaxi mao. Sen tog vi pendeltåget in för byte till tunnelbana och kommer till mötet enbart 45 minuter försenade... Inte illa eller hur?

Sen kommer det moraliska dilemmat. Skulle vi ha betalt dom? Jag tycker inte det, dom gjorde en medmänsklig gärning och hur blir det då om man erbjuder pengar som tack för hjälpen? Ska inte vänlighet bemötas med vänlighet och ett tack ( eller teşekkürler som det heter på turkiska) inte med pengar?  

Nästa fråga man ställer sig är om detta är något kulturellt. Familjen var ursprungligen syrianer ( alltså från sydöstra turkiet) och  är det så att man i andra kulturer hjälper varandra mer än hos oss? Kom andra bilar och plockade upp folk men det var ingen som frågade om någon ville följa med. Bara funderar.

toaborstar

toaletten Idag blir det nog en blogg iallafall, dvs en reflexion över eget beteende... 

Toaborstar. Finns det något äckligare än toaborstar? Man drar runt dom i skiten och ställer dom i en lite skål på sidan om toalettstolen. Finns det verkligen inget annat sätt att göra detta på? Man ska helst inte använda disktrasor, man ska desinfektera händerna flera gånger om dagen, finns säkert nåt annat hygieniskt man också ska göra... men toaborstar går bra. Dags för IKEA att komma på något som är bättre. Måste finnas en jättemarknad för självdesinfekterande toaborstar.

När man ändå är pågång. Tandborstar som automatiskt lägger på tandkräm så man slipper de där små tuberna med kladd runt tuben kanske vore nåt? Duschkräm med Voltaren så man slipper smörja in sig varje dag ( Voltaren gel är iofs en ren bluff men ändå, man törs inte inte använda....). Kaffeburk i kaffebryggaren.. jag spiller alltid kaffepulver när jag ska brygga. sen kan man ju undra varför det inte går att göra droppfria filförpackningar, varför kaviartuberna fortfarande ser ut som dom gjorde när man var liten och hur det kan komma sig att miljömärkt mat kommer i plastförpackningar... 

slutsatsen är nog att man helt enkelt har för lite att göra så man har tid bry sig om skitsaker

 

Uppförandekod

E4:an Verkar som köandet fungerar rätt skapligt om man är på butik eller McDonalds. Ingen som står sist i kön som spanar efter en lucka längre fram och snabbt smiter in... Men när man sitter i en bil då är det helt ok. Kö för att svänga av vid Akalla. De flesta faller snällt in i kön men det finns alltid någon som ska köra förbi alla och sen, precis innan avfarten, tvärt svänga in. Tror dom att dom är så betydelsefulla att deras tid är viktigare än vi andras? Antagligen. Är dom rädda att komma en minut för sent? Åk tidigare! Tror att allt hänger på att när man sitter i en bil blir man helt anonym och kan då göra vad man vill utan att man hör skällsorden. 

 

Sett på bakrutan  på en bil " If you thing I am a bad driver, you should see me putt", så kul kan vi golfare vara, satt dock inte på en golf, det hade varit för mycket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Spaning

Homeoffice En kommentar till förra blogginlägget " bra spaning". jasså, det kanske är det jag sysslar med, spanar alltså, inte bloggar. Vad kan skillnaden vara? Kanske att en blogg borde handla om vad man själv har upplevt och en spaning är väl en reflexion på något som andra har gjort. Händer inte mycket just nu så det mest blir väl spaningar då antar jag. Bloggspaning. Dagens bloggspaning handlar om vädret, not... alla pratar om det men inget gör något åt det som det heter.

Nej väderspaningar måste vara det tråkigaste man kan tänka sig näst spaningar som handlar om att väderspaningar är det tråkigaste man kan tänka sig.

Så, vad händer egentligen nu när sommaren helt klart är slut och hösten inte riktigt har börjat? Man väntar väl på att det ska bli kallt så man får ta fram vinterkläderna man köpte på vårens rea, lägga ner sommarkläderna i källaren, fylla på vedförrådet och börja elda i öppna spisen. Första brasen kommer att slutgiltligen sätta punkt på sommaren. Har inte sommaren 2017 känts ovanligt kort? han knappt starta förrän den var slut. " vi pratade om hösten när sommaren var som finast" som den käre Uffe sjunger. så är det väl, man har svårt att uppskatta nuet, man ska alltid planera för något annat, jag är precis likadan. På festerna pratar man om hur kul det var förra gången och vad man ska göra nästa gång, inte vad man gör nu... Så nu går jag och tar en kopp kaffe för den förra var så god och den jag ska dricka lite senare kommer nog att vara ännu godare ( finkaffe på eftermiddagarna...).

 

hej hej

kontoret Hej hej, hemskt mycket hej, som det heter i den kända refrängen, verkar inte gälla längre. Folk verkar inte heja längre. Gått på Friskispass i många år, typ samma människor som går varje gång, men tror ni dom hälsar? Nu pratar jag inte om den nya ouppfostrade generationen utan folk tom som är äldre än mig. Jodå, det finns faktiskt några stycken.. man kunde ju tycka att dom borde investera i fler hjärtstartare på gymmet fast samtidigt så finns det väl värre sätt att "fara vidare" än att då under ett medelgympa pass på Ultuna Friskis och Svettis. 

Samma sak när man är ute och springer, där känner ju visserligen inte folk igen en men ändå. Man springer nästan på varandra men det är ingen som hejar. Jag försöker ibland men då får man en konstig blick tillbaka. Nej, jag hejar inte bara på tjejer.. da. Kan iofs bero på att dom flesta, inklusive mig själv, springer med musik i lurarna men en nick tillbaka kunde man väl iallafall vara värd?

Är detta en sympton på ett mer egocentriskt samhälle? Att vår aktiviteter blir mer individuella? Redan 1995 kom boken "Den ensamma bowlaren "(https://en.wikipedia.org/wiki/Bowling_Alone) där det resonerars just kring individuella aktiveter contra grupp aktiviteter. Fast jag tror inte riktigt det. På golfbanan hejas det vilt, ingår i dresskoden på något sätt, och mer individuell sport än golf får man leta efter, djuphavsdykning kanske. 

Björn Bergman

Ålder: 61 år

Bor: Centrums utkant

Arbetar: Med affärssystemförsäljning.

Familj: Två utflugna barn, en bonusdotter, katt. Just ja, en fru också

Gillar: Det mesta faktiskt

Gillar inte: Förljugna människor utan humor och självdistans.

Gör om tio år: Sitter någonstans och skriver plattityder och förvånas över all tid jag lagt ner på bloggande utan att tjäna en enda krona

Bäst med min stadsdel: Tyst och lugnt men ändå nära

Saknar i min stadsdel: Ingenting, kanske en tunnelbana.

Stadsdelsbloggar (omfattas ej av UNT:s utgivaransvar)

senaste nytt unt.se