Vi har redan lämnat stenåldern en gång

Debatten om tillväxt och klimatpåverkan saknar en viktig skillnad. Utvecklingen har alltid bestått av att göra mer med mindre.

Att bara kritisera begreppet tillväxt är meningslöst.

Att bara kritisera begreppet tillväxt är meningslöst.

Foto: Pontus Lundahl/TT

Ledare2019-10-03 16:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Det var i slutet av 1973 som han sa det: ”Vi lämnade inte stenåldern för att vi fick slut på stenar.” Saudiarabiens oljeminister Sheikh Yamani var trängd.

Den iranska shahen krävde högre oljepris. Saudierna ville sänka det. Ett lågt pris bevarade marknadsdominansen. De slapp därmed bry sig om att investera i utveckling av nya energislag.

Det här är värt att påminna om, när radikala ingrepp i marknadsekonomin förespråkats vitt och brett på sistone.

Den välkände miljöprofessorn Johan Rockström har läst en ny artikel av ekonomen Giorgos Kallis och därefter slutat tro på grön tillväxt (SvD, 7/9). I stället ska vi ”agera”. Prisreglering av kol och totalförbud av fossila bränslen föreslås.

SVT hakade på. Grön tillväxt är inte möjlig i stor skala, skrev en vetenskapsreporter i en nyhetsartikel (21/9) och citerade Kallis: ”Vi måste omorganisera våra ekonomier och samhällen om de ska vara hållbara”.

Med hänvisning till SVT beskriver en ekonomhistoriker (ETC, 1/10) att ”evig ekonomisk tillväxt är en saga” vilket ”följer logiskt” av att jordens resurser inte är oändliga men att tillväxt kan vara det.

Alla dessa har tyvärr fått sin luft från en socialist i professorskläder. I artikeln “Socialism without growth” från 2017 skriver Kallis att ”tillväxt i vår materiella levnadsstandard kräver tillväxt i extraktionen av material”.

Vidare skriver han hur “en korrekt utformad socialism är bättre positionerad att skapa en sådan övergång än kapitalism, som är inriktad på att sträva mot, om inte producera, profiter och tillväxt”.

Enligt dessa är vi bundna att förbruka mer resurser för att öka välståndet. Men Yamanis poäng är att vi inte enbart styrs av yttre geologiska förutsättningar. I så fall hade vi behövt fler stenar för att få det bättre.

Människan valde i stället innovation, handel och marknader. En av tillväxtekonomers viktigaste insikter är därför uppdelningen i extensiv och intensiv tillväxt.

Kallis, Rockström, SVT och ETC pratar om extensiv tillväxt: fler människor arbetar fler timmar och använder mer resurser.

Det finns helt riktigt en naturlig begränsning. Vi kan inte sysselsätta fler än alla människor i en ekonomi.

Sen krävs intensiv tillväxt. Människor har alltid uppfunnit mer produktiva sätt att handla, odla och bygga. Mer värde skapas med färre resurser.

Därför lyckades vi tiofaldiga global BNP per person från 1820 samtidigt som befolkningen växte från en till sju miljarder.

Mänskligheten valde bort stenarna. Ändå har vi det bättre. Har vi glömt det?