Från augusti i fjol till årsskiftet ”försvann” 115 miljoner kronor från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Knappast någon höjer på ögonbrynen, då det varit legio i 30 års tid på storsjukhuset att underskottet sticker iväg när höstlöven faller. Slutsumman för 2019, minus 377 miljoner kronor, var ändå ett dystert rekord. ”Inte acceptabelt”, som revisorernas ordförande Cecilia Forss sade på regionfullmäktige i april.

Kritiken kommer, förstås, liksom planen för en ekonomi i balans. På tre år ska underskottet vara borta, vilket betyder att samma pengar försvann på fyra månader på något vis ska återuppstå varje år. Planen är ”ambitiös, men ändå möjlig att genomföra”, enligt sjukvårdsstyrelsens ordförande Malin Sjöberg Högrell (L) (UNT 18/6). Man kan åtminstone hålla med om det första ledet.

Genomförandet innebär att välkända begrepp som ”närmare patienterna” kommer till heders. Kvalitetsarbetet ska förbättras med en ny plan, och så ska man ”stärka och standardisera produktionsplaneringen”. Sammantaget inga höjda ögonbryn där heller.

Den nya politiska majoriteten och den relativt nya sjukhusledningen är ute efter att ”genomlysa” hela verksamheten på Ackis. Man vill helt enkelt ha koll på siffrorna, veta vart pengarna tar vägen. Vilka samtliga företrädare också velat, men misslyckats med. Utom möjligen en kort period hösten 2011. Läget var detsamma som i dag, 300 miljoner skulle sparas på tre år. Sjukhusledningen hade bestämt sig för att följa upp ekonomin på varje avdelning veckovis. Man var på rätt väg vilket bland annat UNT:s ledare ”Något görs rätt på Ackis” (14/12 2011) tyder på. Sedan brast det igen.

En stark kontroll av en stark ledning är enda möjligheten att komma till rätta med ekonomin på ett storsjukhus. Där arbetar landets mäktigaste och röststarkaste yrkesgrupp, läkarna. Patientansvaret, läkareden, det finns mycket som kan trumfa ekonomin och ledningen måste samtidigt ha läkarna med sig på alla förändringar. Vid nästa årsskifte vet vi om något görs rätt på Ackis igen.