Stämningen i vad som kallats alliansen har minst sagt varit bättre. Bortsett från diverse utfall i sociala medier - som Kristdemokraten Sara Skyttedals ”Quislingar” om centerpartisterna - märks besvikelsen ända upp på partiledningsnivå. En sammanbiten Ulf Kristersson sa i en kommentar om Centerpartiets och Liberalernas överenskommelse med Socialdemokraterna och Miljöpartiet att ”det är en bortslösad möjlighet” att bedriva allianspolitik. Tidigare ”noterade” han bistert att L och C inte släppte fram honom som statsminister.

Polletten borde vid det här laget ha trillat ner; Annie Lööf och Jan Björklund föredrar lösningen Löfven. Så hur kommer Moderaterna att agera framöver? En konstruktiv opposition behövs alltid, så även kommande tid.

I går förmiddag bjöd partiet in till pressfika. Partisekreterare Gunnar Strömmer varnade för att ”förnedringsparagrafen” om att Vänsterpartiet inte ska få inflytande i själva verket är generellt utformad. Överenskommelsen går inte att tolka på annat sätt än att Liberalerna och Centerpartiet blir stödpartier snarare än oppositionspartier, sa Strömmer. Han betonade att Moderaterna ska vara ett borgerligt oppositionsparti.

Partiets ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson uttryckte att Löfven ”visste” att många av förslagen man låtit Centerpartiet och Liberalerna få igenom i överenskommelsen troligtvis ändå skulle gå igenom, eftersom de har stöd i riksdagen. Hon sa även att det är Löfven som kommer att ha utredningsmakten, och vara den som håller i taktpinnen: ”risken är att de liberala förslagen försvinner i utredningsdimmorna”. Svantesson beskrev punkterna i överenskommelsen som en ”önskelista” från olika partier, en dyr sådan, och anklagade politiken - med reformer som Socialdemokraternas familjevecka - för att urholka arbetslinjen.

Samtidigt var beskedet att Moderaterna kommer att agera konstruktivt vid eventuella överenskommelser, med en rödgrön regering om den bildas, om bostadspolitiken eller skattepolitiken.

Kritiken från moderat håll var väntad, även om det förstås finns inslag i överenskommelsen som även marknadsliberala M gillar. Det som har lett till alliansens kollaps är synen på hur Sverigedemokraternas närvaro i politiken ska hanteras. Gunnar Strömmer sa på gårdagens pressträff att ”Vi förhandlar inte med Sverigedemokraterna men vi lägger fram vår politik och så får övriga partier rösta för den om de vill. Det är så vi vill regera.” Att Liberalerna och Centerpartiet ser annorlunda på saken har framgått med all önskvärd tydlighet.

Så här med facit i hand borde Annie Lööf naturligtvis inte ha lovat att Centerpartiet inte ska bli ett stödparti till Socialdemokraterna. Jan Björklund hade även han ha kunnat vara ännu tydligare. Men löftet om att aldrig ge Sverigedemokraterna inflytande fanns också där. Ingen borde därför vara särskilt förvånad över partiernas besked. Moderaterna gör därför rätt i att sänka tonläget och blicka framåt.