Att rösta i USA är ganska krångligt för alla. Dessutom är valet på en arbetsdag. Ändå var valdeltagandet rekordhögt – nästan 50 procent.

Resultatet visar också att representanthuset för första gången i historien börjar se aningen representativt ut. Visserligen är demokraten Sharice Davids från Ho-Chunkfolket jurist – ett högst vanligt yrke bland kongresspolitiker. Men tillsammans med Debra Haaland är hon första ledamoten någonsin ur ursprungsbefolkningen. Jo, det är sant.

Demokraterna stoltserar med en lång rad nyinvalda kongressledamöter med ”första”-epitet. Rashida Tlab från Michigan och Ilhan Omar från Minnesota är först som muslimska kvinnor i representanthuset. Omar har starkt stöd hos den svenskättade befolkningen, som enligt ett DN-reportage nyligen hyllar den somaliskfödda politikern och hennes radikala idéer. (Inga tendentiösa antydningar om ”klanröstning” där, inte.) Jaret Polis är den första öppet homosexuella guvernören i senaten. Först som kvinnlig afroamerikan från Massachusetts till representanthuset är Ayanna Pressley. Alexandria Ocasio-Cortez, 29 år, med puertoricanskt ursprung, är församlingens hittills yngsta kvinna.

Den amerikanska demokratin har allvarliga defekter. Det har alltid varit svårare att rösta för vissa grupper av medborgare. Richard Rose, direktör för NAACP, anrik organisation för svarta amerikaners rättigheter, har ägnat hela sitt yrkesliv åt att se till att svarta amerikaner i Södern ska kunna ta del av sina grundläggande rättigheter: rösta – utan att trakasseras, hotas med våld eller stoppas av byråkratiska snubbeltrådar. Under rassegregationen var det till och med livsfarligt för svarta att försöka rösta. Enligt DN 3/11 menar många människorättsgrupper och aktivister i USA att de gamla metoderna för diskriminering av svarta väljare i dag är på väg tillbaka.

En domstol i North Dakota beslutade 30/10 i år att invånare inte får rösta om de saknar bostadsadress; postbox räcker inte. Detta var ett medvetet slag mot de boende i reservatet för ursprungsbefolkning, där det är vanligt att gatunamn och husnummer saknas. Det republikanska förslaget kom efter att en demokrat, Heidi Heitkamp, vunnit en senatorsplats 2012 med starkt stöd av ursprungsinvånare.

Mot den bakgrunden – och med valresultatet som facit – inser man hur människor har trotsat hinder och mobiliserat på bred front mot Trump. En våg sköljer in från vänster, samtidigt som alltfler moderata republikaner ger upp politiken. Polariseringen tycks total. Å andra sidan, om man ser de politiska representanterna som en ”snittperson”, har kongressen breddats, demokratin fördjupats.

Ihlan Omar har kallat sig Amerikas hopp och presidentens mardröm. Men det är Trump som brukar säga det: ”Alla kan nå den politiska toppen i USA.”

Trump har satt fart på demokratins immunförsvar.