Sverige förbjöd barnaga, som första land i världen, 1979. Barn ska ha ett starkt skydd. Men sätts alltid ”barnens bästa” först?

SVT:s Uppdrag granskning tar i kvällens avsnitt upp fall där socialtjänsten på olika sätt har brustit. Tina, som i dag är 18, berättar om en hemsk uppväxt med misshandel. Mamman slog Tina och hennes syskon till den grad att barnen var oroliga för sina liv. Skolan noterade blåmärken. Trots att barnen hade sökt hjälp, Tina för första gången när hon var sex år gammal, svek vuxenvärlden.

När det gjordes hembesök hemma hos Tina konstaterade kommunens utsända att det såg så fint ut att där kunde väl ingen barnmisshandel pågå. ”Ni har det så fint hemma. Så fin soffa!” Som om misshandel inte skulle kunna ske i städade hem.

Tina hade även fått höra ”man får inte slå barn i Sverige, gå hem och säg det”. I stället för att Socialtjänsten tog sitt ansvar lades bördan på ett barn. Socialtjänsten pratade med våra föräldrar, men lyssnade inte på oss, säger Tina. I flera år levde syskonen med misshandel och skräck.

Ett annat fall som tas upp i Uppdrag granskning är ”Alicia”, i dag är 19 år, som tvångsvårdades. Här var problemet inte att socialtjänsten gjorde för lite – utan höll henne isolerad i onödan. Flickan ville hem till sin mamma men tvingades kvar, och fick inte ha telefon eller dator. Mamman fick kämpa för att få hem sitt barn, och lyckades till slut. Men tänk om dottern hade hunnit lyckats ta sitt liv när hon i onödan isolerades? Precis som i fallet med Tina har socialtjänsten inte tillräckligt lyssnat på ett barn som ropar efter hjälp.

Det ska sägas att socialtjänsten har oerhört svåra ärenden att hantera. Det är sannerligen inget enkelt arbete. Men det måste finnas rutiner och en vilja att förbättra när brister uppenbaras.

SVT berättar även om Eddie, som bara blir sju månader gammal. Tidigare än så hade Eddie fått åka in på sjukhus. Då slog läkare fast att han fått ett lårbensbrott, som måste ha uppstått genom att någon använde våld mot bebisen. Denna någon som hade varit i närheten av Eddie var hans pappa. Läkaren gjorde därför en orosanmälan till socialtjänsten.

Socialsekreterare menade senare trots det att ”detta kunde inte vara barnmisshandel”. Förundersökningens lades ner, och Eddies mamma informerades aldrig om att lårbensskadan hade orsakats av kraftigt våld. Våldet återkom. Pojken dog av skador i huvudet.

Uppdrag gransknings genomgång av utredningar som berör över 900 barn runt om i landet visar att det finns många fall med allvarliga brister. En stor andel av kommunerna har haft problem, till exempel saknas lex Sarah-anmälningar.

Att socialtjänstens uppgift är svår råder det som sagt inga tvivel om, men man måste förbättra det som förbättras kan. Ett barn som far illa i onödan, är ett fall för mycket.