Rubriker av typen ”unga mår allt sämre” har blivit så vanliga att vi knappt reagerar längre. Om en tonåring på frågan om hur de mår säger att ”jodå, det är väl bra” utgår vi från att det när som helst kan bli nattsvart. Det verkar kanske bra på ytan men, tänker vi, i telefonen som sticker upp i bakfickan pågår ett digitalt andra världskriget dygnet runt, fyllt av död, övergrepp och lidande. Inte undra på att de mår så dåligt.
På onsdagen kom ny statistik från SCB som passar väl in i modellen. Andelen 11-15-åringar i Sverige som upplevt mobbning de senaste månaderna har ökat från 12,6 procent (2013) till 19,4 procent (2018). Den psykiska ohälsan visar samma ökande tendens och värst är det för 15-åriga flickor. Hela 62 procent uppger att de regelbundet har minst två psykosomatiska besvär, exempelvis huvudvärk eller sömnproblem. För 30 år sedan sade mindre än 30 procent samma sak, enligt Folkhälsoinstitutet.
Samtidigt ökar inte de allvarliga psykiska diagnoserna, som depression, nämnvärt bland unga. Den ideella föreningen Mind försökte i fjolårets rapport ”Unga mår allt sämre – eller?” presentera alternativa förklaringar till de drastiska försämringarna av den psykiska hälsan. Större öppenhet om ohälsan är en faktor, och det är ju bra, men så finns också ”en tendens att individualisera dåligt mående … det blir en slagsida åt behandling och medikalisering”.
Det är förstås inte så att inte många unga mår dåligt. Eller åtminstone upplever att de mår dåligt. Och att följeslagaren smartphonen är en huvudmisstänkt, som samlingsplats för ensamhet, huvudvärk och elakhet i sociala medier. Den amerikanska forskaren Jean Twenge ser 2012 som nyckelåret, med en smartphone i var mans hand och ett ras för alla kurvor som mäter mående. ”Jag är öppen för andra förklaringar men för närvarande finns ingen bättre” har hon sagt till SVT (22/4 2018).
Under snabba samhällsförändringar är det svårt att navigera, att se vad som är orsak och verkan. Gränserna för vad som är psykisk ohälsa eller en kränkning flyttas, på gott men kanske också på ont.
Kan det vara så att det är vuxna som har det svårast att hantera förändringarna, allt från fake news till att använda smartphone och sociala medier, och att de projicerar sin oro på nästa generation? Allt snurrar fortare och fortare och man behövs kanske inte på jobbet längre. Hur mår vi egentligen, undrar de unga. Enligt en annan SCB-undersökning tror 99 procent av 16-29-åringarna att de kommer att få det bra i framtiden.