Di Digital (31/3) har granskat investeringar i svenska techbolag. Rubriken lyder: ”Bolag grundade av kvinnor får 1 procent av riskkapitalet”. Alltså de som grundats enbart av kvinnor. Vad med de 15 procent, eller 2,1 miljarder kronor, som går till bolag grundade av både män och kvinnor? Räknas inte kvinnor i sällskap med män?

En procent är en dramaturgiskt bättre siffra – men också en produkt av statistiska urvalskriterier snarare än patriarkala strukturer. Artikeln hänvisar till statistik från myndigheten Tillväxtanalys som visar att var tredje företag startas av kvinnor och att 20 procent av dessa faller i kategorin ”information och kommunikation”.

Det har föga med techbranschen att göra. Kategorin inkluderar företag inom radio, tv, film och förlagsverksamhet. Att blanda nystartade bolag och egenföretagare inom kultur med investeringar i det som avses – kvinnor i techbolag år 2018 – ger sken av att det finns många kvinnor inom branschen men få företag med plats eller pengar åt dem. Det stämmer inte.

Techbolag startas av tekniskt kunniga människor. Ett mer korrekt urval borde vara hur många kvinnor som sökt till eller examinerats från ett civilingenjörsprogram. Under 2000-talet har det som mest examinerats 64 kvinnor inom datateknik på ett år, men de senaste tio åren är snittet runt ett dussin. Jämför det med antalet examinerade män, som under hela 2000-talet varierar mellan 200 och 400 per år.

Enligt Tillväxtanalys är antalet nystartade bolag av kvinnor dubbelt så många i åldern 31-50 som de under 31. Dagens techkvinnor bör ha påbörjat eller avslutat sin utbildning runt 2000-talets första hälft. Antalet kvinnor som sökte till ett civilingenjörsprogram höstterminen 1999 var 3 300 stycken. 2006 sökte 1 845. Gruppen potentiella techkvinnor – och de som söker riskkapital – tycks ha minskat.

Kön kan absolut ha en inverkan på olika beslut. Harvardekonomerna Paul Gompers och Sophie Wang visar att könet på riskkapitalisters barn påverkar utfallet av en investering. Föräldraskap tvingar en att se på sig själv och världen med nya ögon. Riskkapitalister med döttrar är mer benägna att anställa fler kvinnor och ta in fler perspektiv. Ett öppnare sinne bäddar för bättre investeringsbeslut.

Att en procent av svenskt riskkapital går till enbart kvinnor är således ingen förlust, eftersom andelen som går till bolag med grundare av båda könen ökar till 15 procent. Det är rationellt: forskning visar även att bolag med blandad ledning genererar högre avkastning.

Tyvärr saknar granskningen, liksom andra diskussioner om jämställdhet ofta gör, en blick för människans plats i ett humanistiskt samhälle. Mänskliga värden och val blir abstrakta siffror. Vill någon verkligen bara bli räknad som en summa? Är vi alla bara siffror och staplar, och inte ett syfte i oss själva?