Det blev en rivig debatt på kommunfullmäktige, när det häromdagen skulle väljas representanter till kommunala nämnder och styrelser. Sverigedemokraterna röstade med Uppsala-alliansen, vilket Moderaterna och Kristdemokraterna inte invände emot. Även Centerpartiet, med Zahrah Lifvendahl som ny gruppledare, gick på Moderaternas och Kristdemokraternas linje – dock gjorde inte samtliga C-ledamöter det.

När jag tittade in på kommunfullmäktige i måndags pågick debatten för fullt. Jonas Segerstam (KD) anklagade mittenstyret för att försöka genomföra ”en kupp” i strid med kommunallagens intentioner. ”Först utökar man nämnderna, sedan föreslår man egen majoritet”, sa han.

Erik Pelling (S) svarade att mittenstyret har kört med öppna kort med att man har en valteknisk samverkan med Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ. Stefan Hanna, numera politisk vilde, anklagade den styrande koalitionen - eller ”vänsterstyret” som han flitigt kallar den - för ”ett demokratiskt vidrigt maktdrag”.

Vänsterpartiets Tobias Smedberg påpekade att allianspartierna i Göteborg ju ingår i en valteknisk samverkan med bland annat just Vänsterpartiet. Uppsala-alliansen uppmanades att ”erkänna” en eventuell valtektisk samverkan med Sverigedemokraterna. Pavlos Cavelier Bizas (S) anklagade Moderaterna och Kristdemokraterna för att ge Sverigedemokraterna inflytande.

Frågan om hur Sverigedemokraterna ska hanteras återkommer i politikens olika nivåer. Proportionalitetsprincip eller inte? Redan inför valet 2010, året då partiet kom in i riksdagen, fördes diskussioner om de två största partierna skulle ändra på praxis att låta mindre partier få utskottsplatser i riksdagen. Nu i sommar debatterades utskottsplatserna ännu en gång. Skulle Sverigedemokraterna likt andra partier få ordförandeposter, efter partiets storlek?

Först var allianspartierna överens, och företrädare för bland annat Centerpartiet argumenterade sansat om att det inte handlar om att närma sig Sverigedemokraterna, utan om att reglerna ska vara lika för alla. Men snart svängde L och C, med hänvisning till att man hade missbedömt hur frågan skulle ”uppfattas”. Det är svajigt att utforma sin politik utifrån hur saker och ting ”uppfattas”, oavsett vilken ståndpunkt man har.

Att frågan om lika regler blandas samman med ”ta avstånd från Sverigedemokraterna” är synd. Avstånd bör och ska politiska motståndare ta, inte minst i hård politisk debatt. Jimmie Åkesson uttryckte själv i sin bok ”Satis Polito” följande: ”Vi vill helt enkelt inte ha det splittrade, segregerade – själlösa – samhälle, som det socialliberala etablissemanget skapat åt oss. Vi bekämpar det.” På samma sätt känner förstås många liberaler inför SD:s tolkning av nationalism, jämställdhet och mycket annat. SD:s idéer ska bekämpas. Men det görs inte genom att trixa med antalet ledamöter i nämnder, eller på andra sätt peta i spelreglerna.