Så kan man, extremt kort, sammanfatta världshändelserna 2018.

USA:s president Donald Trump är, ännu, det svarta hålet på världskartan: drar till sig allt ljus — och slukar det.Djupa motsättningar tycks för honom aldrig vara hinder för pussar och komplimanger. Sedan kommer giftbettet. Som efter sin berömda ”bromance” med Frankrikes president Emmanuel Macron. Vid ett besök i Paris i november gick han till skarp Twitterattack på sin värd.

I somras omfamnades så plötsligt ”raketmannen”, Nordkoreas ledare Kim Jong-un, som Trump smädat så länge. Frågan är vad världen fick ut av mötet.

Den koreanska upptiningen började på is i januari, då Nord- och Sydkorea valde att spela hockey under gemensam flagg vid OS i Sydkorea. I april tilltog dagsmejan: Kim Jong-un mötte Sydkoreas president Moon Jae-in för att formellt avsluta Koreakriget och påbörja en plan för en kärnvapenfri Koreahalvö. Det fredsavtal som antogs mellan länderna i september blev en backlash för USA: Nordkorea förstör sin kärnvapenanläggning – när Wa­shington tagit första steget mot nedrustning. Next move?

Om USA verkligen menat allvar med kärnvapennedrustning borde de å andra sidan aldrig ha lämnat Iranavtalet. Trovärdighet är dock ingen prioritering hos en regim som producerar alternativa fakta.

Två andra grannländer som sökte försoning var de gamla ärkefienderna Eritrea och Etiopien. För första gången på 20 år öppnades gräns­övergångar, ambassader och flygtrafik, till invånarnas stora glädje. Etiopien blomstrar och behöver Eritreas hamnar vid Röda havet. Vilket gynnar Eritrea. Ett avtal om vapenvila och säkerhet upprättades. Det återstår att se om uppluckringen medför ytterligare lättnader i den extrema diktaturen Eritrea, vars invånare flyr förtrycket i massor.

Samtidigt som gränser kring ett par av världens värsta diktaturer mjukades upp, sattes hundratals barn i burar i Texas, USA. Totalt skildes 2 000 barn från sina föräldrar – migranter som tagit sig över gränsen och gripits. Eftersom handlingar saknades kunde man sedan inte pussla ihop familjerna igen.

Familjesplittringen hör till en av de få spektakulära händelser som verkar ha sänkt Trump i opinionen. En annan borde vara hans envisa hållning i affären med den brutalt mördade saudiske journalisten Jamal Khashoggi inne på Saudiarabiens konsulat i Istanbul, Turkiet, i oktober. CIA:s utredning pekade mot den saudiska kronprinsen Mohammed bin Salman.

Trump försvarade sin allierade i sedvanligt depraverad stil: ”kanske var det han, kanske inte.”

Ytterligare ett exempel på impopulär självs­våldighet var när han körde över sina rådgivare och beslutade att USA ska dra sig ur Syrien – enligt uppgift efter ett telefonsamtal med Turkiets president Tayyip Erdogan. Beslutet var en kniv i ryggen på USA:s allierade kurderna, som offras för Trumps fredspipa med Erdogan. Det ljusare läget i Syrien har visserligen gjort att nära 30 000 syrier kunnat återvända från flyktingläger i Jordanien. Men att IS skulle vara helt besegrat är dessvärre en trumpsk överdrift. Resultatet blir walkover till Ryssland och Iran.

Efter de hittils värsta bränderna i Kaliforniens historia, och extrema orkaner vid gulfen och östkusten, borde fler amerikaner börja reflektera kring landets klimatpolitik. Men hjälper det ändå? Strax före klimatmötet i polska Katowice aviserade Brasiliens nya president Jair Bolsonaro att han ska avskaffa sin miljöminister och odla upp Amazonas. Hur långt kommer diktaturkramaren och rasisten Bolsonaro att kunna gå?

2018 har på många sätt varit ett mörkt år för demokratin. Men vi har också sett demonstrationer mot Bolsonaro, liksom mot Ungerns premiärminister Victor Orbán. När ska EU på allvar tar itu med Ungern, Österrike med flera medlemmar, som vandrar bort från den liberala demokratin?

Nu hoppas vi innerligt att USA-kongressens nya sammansättning ska försvaga det svarta hålet i Vita huset. Se hur mycket plats han tar – även här!