Det handlar om skattebrott, eller rättare sagt synen på skattetillägg. Om det kan anses utgöra ett straff eller inte? Nej, svarar Högsta domstolen på frågan. Ja, svarar dock en växande skara jurister – bland andra flera domare i svenska underrätter. De senare har goda grunder för sin åsikt.
Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg har slagit fast att skattetilläggen är ett straff i konventionens mening. Döms en person även till ett annat straff för sitt skattebrott har staten kränkt dennes rättigheter, då personen dömts två gånger för samma brott. Nu avgör visserligen domstolen endast omständigheterna i det enskilda fallet. Det hindrar normalt inte rättsväsendet från att dra principiella slutsatser av Europadomstolens domar ändå.

Men trots att frågan om skattetilläggen har stötts och blötts sedan slutet av 1990-talet har rättsläget inte blivit klargjort. Det har alltså inte spelat någon roll att Europadomstolen behandlat frågan och Europakonventionen också är svensk lag.
Striden om synen på skattetilläggen har också orsakat en smärre revolution i svenska domstolar, då flera tings- och hovrätter runt om i landet valt att bortse från sin lojalitetsplikt att följa Högsta domstolens prejudikat och i stället gå på Europadomstolens linje. Till dessa domstolar sällar sig nu tingsrätten i Haparanda, som begärt ett förhandsbesked från EU-domstolen huruvida det handlar om dubbelbestraffning eller inte i fråga om skattetilläggen. Beskedet från domstolen väntas först i vår, men det lär vara många som väntar på beskedet med spänning. Det är helt enkelt svårare att bortse från en dom från EU-domstolen än det är från Europadomstolen.

Frågan bör få en snar lösning. Det mesta, om än inte enligt HD, talar för att det föreligger en dubbelbestraffning i de fall en person både ska betala ett skattetillägg och dessutom blir straffad för ett skattebrott. Att rättsläget fortsätter att vara oklart år efter år är inte värdigt en rättsstat som Sverige.